Halv åtta hos mig

Vad är det här - vanliga människor som lite taffligt lagar mat och bjuder hem okända människor. Och varför pratar Helge Skoog hela tiden så att man inte hör vad de andra säger? Första gången jag såg det här progammet förstod jag ingenting. Med tiden har jag lärt mig att längta till detta program och i synnerhet till Helge Skoogs kommentarer. Det är fascinerande hur snabbt man tycker sig lära känna de medverkande bara genom glimtvisa ord, gester, deras sätt att laga och tala om maten, duka och hälsa de övriga välkomna. Och kanske framförallt genom att se deras hem. Husesynen är alltid lika intressant. Här blir det så tydligt hur någons hem speglar personens både yttre och inre - färgerna, detaljerna, storleken på rummen, placeringen av möbler, utsikten. Det psyklogiska underhållningsvärdet är charmant. Många ter sig osympatiska och hycklande med en gillande fasad utåt mot värden eller värdinnan men med sarkastiska och nedlåtande åsikter bakom ryggen. (Förstod de inte vid inspelningen att båda dessa sidor skulle framgå?) Förvånande och lite skrämmande ofta missbedömer värden eller värdinnan gästernas åsikter totalt. Hur är det egentligen då man själv har bjudningar - pågår samma hycklande spel då?

Ibland märker man att en enskild karesmatisk person lyckas smitta av sig och göra alla glada och sympatiska. Speciellt minns jag en äldre gentleman med röda skor, så fylld av livsglädje och entusiasm inför allt och alla. (Varför är jag inte sån?) Rörande var också den lite övermogne hippien på Gotland med pannband som var så nervös, så nervös för vad de andra skulle tycka. Han älskade allt indiskt och hade myrra och gudabilder och satt på golvet i yogaställning (som jag minns det) men han hade aldrig varit i Indien. Hans förälskelse i en av de unga kvinnorna gick inte att undgå. Andra "surar ner" alla övriga. Vissa njugga omdömen slår verkligen tillbaka på dem som ger dem. (Ardy Strüwer gjorde exempelvis ett tråkigt arrogant och överlägset intryck - lade ni märke till den ironiska sången "Bananer i pyjamas" som syftade på hans märkliga 80-tals overall?) Här kommer det riktigt roliga in i form av Skoogs kommentarer. Ingen är njugg, otrevlig eller uppenbart korkad i detta program utan att Skoog ger en gliring. Mot de dumma är han riktigt ironisk men ofta är han bara "timad" med de rätta kommentarerna kring ovanor och olater.
- I Indien får man inte smaka på maten då man lagar, deklarerade en av de medverkande som själv var indier. Men under hennes matlagning så - vips- var fingret där!
- Vad är det här, skrek Skoog, jag ringer Indien!

Sen kan man inte låta bli att fundera - hur känner man sig efter att ha ätit trerättermiddagar och druckit vin fyra dagar på raken? Och vad händer efteråt - när man sett sig själv och de övrigas omdömen i TV? I små städer måste de medverkande stöta på varandra. Upplagt för en fortsättning - halv åtta hos mig, igen?

Kommentarer