Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson

Alla hade talat om denna bok som fantastisk, som något helt nytt. "Du måste läsa den!". Förväntningarna var alltså väldigt stora då jag närmade mig boken. Och det var med växande förvåning jag läste - men inte av en postiv art. Hade inte förväntningarna varit så stora och uppståndelsen kring boken så gigantisk så skulle jag bara överseende ha lagt ifrån mig boken och tänkt att detta bara var en i mängden svenska lycksökande deckarförfattare med dåligt språk och alltför vidlyftig intrig vad gäller blod, sex, sensation och hemligheter. Kan någon förklara VAD som är bra med denna bok? Jag kan till och med tycka att Liza Marklund har vissa poänger i jämförelse.

Språkstil: Först och främst är stilistiken platt och ointressant och ibland till och med schablonmässig. Larsson verkar bara vara inriktad på att berätta en historia. För mig kan en dålig historia räddas av ett bra språk men ett dåligt språk gör även den bästa historia ointressant. (En författare som Per-Gunnar Evander kan berätta en hel historia om någon som gräver ett dike - och man kan inte lägga ifrån sig boken. Det är litteratur.) Larssons språk hjälper aldrig till att lyfta fram karaktärer eller stämningar. Han beskriver hur någon ser ut eller är, vad han gör eller säger. Men han gestaltar det aldrig så att man som läsare känner och upplever något.
Intrig: Dessvärre är också intrigen schablonfylld. Högt uppsatta, rika män som i lönndom sexplågar kvinnor, av framförallt maktbegär och sedan ritualmördar dem - har man inte läst och sett det förut i någon deckare? Här är det bara påspätt till orimliga proportioner - här handlar det om massmord i generationer och därtill incest. Och ledtrådarna av bibelcitat, som ett slags koder - känns inte det bekant på något sätt? Någon riktig förklaring till att de använt de där bibelcitaten fick man inte heller. Jag får en känsla av att Larsson bestämde sig för att göra en toppmatad intrig med alla smaskiga teman han kunda komma på - sex, tortyr, djurplågeri, incest och naturligtvis parat med religiositet. Kan det bli bättre? Är det bara jag som tycker att det hela känns överdrivet? Och handlade den här boken verkligen om män som HATAR kvinnor? Mördarna här bör väl anses som sjuka eller åtminstone föraktfulla, med brist på empati. Begreppet "hat" står för något annat för mig - en känsla som måste föranledas av någon annan känsla, som kärlek eller rädsla.
Karaktärer: Mest osannolik i denna historia är ändå den helt igenom osympatiska Lisbeth Salander - omyndigförklarad med någon bokstavskombination är hon ändå överintelligent och naturligtvis frigjord sexuellt. Hon är lite lesbisk men framförallt vill hon ha sex med Mikael Blomkvist - helt villkorslöst, förstås. Vid detta lag börjar jag ana att denna bok också är uppbyggd utifrån Stieg Larssons våta dröm. Alla kvinnor i Mikaels närhet, gamla som unga, förför honom men helt utan krav. Nämnde jag att han har ett 20-årigt långt FRITT förhållande med en gift kvinna - vars man är helt invigd i sin frus andra förhållande? Ärligt talat är det en gåta varför alla kvinnor faller för den totalt platta och livlösa karaktären Mikael Blomkvist (stackars Michael Nyqvist som bara får urusla roller). Trots alla dessa konstiga förhållanden lyckas aldrig Larsson bygga upp någon spänning mellan karaktärerna. Var är svartsjukan, passionen, åtrån, sorgen? Och något som retar mig - Salanders hämnd på männen beskrivs som tufft och hedervärt men jag mår lika dåligt här som i Thelma och Louise. Har kvinnor mer rätt än män att bruka våld?

Trots - eller på grund av - sex, våld och gåtor känner jag aldrig någon som helst laddning då jag läser denna bok. Är den ens spännande? Morden i Midsomer må ha överdrivna intriger men där hycklar man i alla fall inte pretentioner.

Kommentarer

Anna sa…
Hej, jag länkades till din recension från Boktipset.se

Jag vill bara säga att din recension av boken stämmer på pricken med mina egna läserfarenheter av Stieg Larsson.
Särskilt det där om de villkorslösa sexen.

För att citera en känd professor på Uppsala Universitet:
"Vi måste börja tänka på vad kultur är. Är det Stig Larsson med eller utan 'e'?!"

Ganska fyndigt, tycker jag, även om det fungerar bättre i talat språk.
Tack för din kommentar, Anna! Åh vad skönt att någon tycker som jag. Märkligt hur mycket lovord både författare, böcker och filmer fått. Vore intressant att veta varför så många gillar dessa böcker och varför inte ens hör några negativa ord i kulturprogram i TV eller i tidningar.
Christer sa…
Hej,
Jag kunde inte skrivit bättre omdöme,! Trodde att jag var konstig när jag läste denna bok då alla sa att den var så bra och så var den så dålig. Kände mig pretentiös och snobbig när jag inte kunde följa strömmen.

Tusen tack för att jag inte behöver känna mig så udda!
Tack Christer! Det är bra att gå lite utanför och inte följa strömmen - då ser man bättre helheten, det andra inte ser.