Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2009

Vårdträd

Jag låg på gräsmatten och såg upp i lövverket. Spelet mellan skuggor och ljus var förtrollande. En hel värld rymdes där, synlig men ändå dold, tyst men ändå sjungande, hummande. Surret av tusentals bin och vindens smekande lek i bladverket.

Jag betänker de mäktiga lönnar som ännu vaktar mitt barndomshem. Två ståtliga jättar som ensamma står kvar medan fasaden rämnar och husgrunden sjunker. Snart färgas lövverket eldrött, snart kastas den gula skruden för vinden. Står de kvar i höststormen? Med åren har grenar brutits av och ståten blivit tunnare, bräckligare. Men nya löv ska spränga fram i vår. Och kanske nästa. Men åren går. Gren efter gren skall brytas och falla.

Min far , farfar och svärfar - alla försökte de förgäves plantera ädelträd som ek, bok och ask. Pappas plan var ett arboreum. Men norr om Dalälven fick vi nöja oss med lönnar och klibbig poppel som kontrast till den eviga granen och tallen. I granskogens land kunde man till och med älska något så slyaktigt som asp. Så skapade…

Jacques Tati

Bild
En av mina, i flera bemärkelser, raraste skivor i CD-hyllan är Composers for the films of Jacques Tati. Min fablaisse för denna skiva ter sig för de flesta obegriplig eftersom en stor del av skivan upptas av ljud direkt från filmerna (exempelvis det pjongiga ljudet av svängdörren till hotellrestaurangen i Semestersabotören). För mig är skivan ett säkert humörhöjarpiller, inte bara för att ljuden är komiska utan för att ljud och musik speglar filmernas lyckliga värld. Tatis filmmusik och -ljud kan i stil ofta kallas "mickey mousing" vilket innebär en musikalisk och ljudmässig spegling av händelser och rörelser. Tatis filmer kan som helhet ses som ett slags filmiska tablåer där ljudet är en viktig del i tablåns helhet.

I min avhandling om Povel Ramel, Med Gårdagens Dörr på glänt, har jag delat in Ramels verk i sex sångtextgenrer: berättelsen, betraktelsen, stämningen, porträttet, dramat och språkleken. Dessa genrer kan i viss mån omsättas att beskriva andra konstarter. Det jag…

Livets gåtor Jane Austen av Vivi Edström

Bild
Ibland bjuds man på en liten lycka. Utan att ha beställt den damp en bok från Böckernas klubb ner i brevlådan - Livets gåtor; Jane Austen av Vivi Edström. Kanske borde jag ha blivit irriterad men bokens sinnlighet och titel väckte något inom mig - en lust? Efter en arbetsam vår med färdigställandet av en doktorsavhandling fann jag mig i juni, efter disputationen, i ett tillstånd av apati och nedstämdhet. Skulle jag någonsin kunna skriva mer? Sommaren låg het, platt och intetsägande framför mig.

Så fick jag Edströms bok i min hand och något hände. På pärmens insida breder Brighton Beach ut sig via John Constables vackra målning från 1824. Havets friska bris, rullande vågor och måsars skri. Så öppnar sig horisonten. En inbjudan till läsaren till det förgångna, men också till det oändliga landskapet - litteraturens värld och vår egen fantasi. Pärmens bakre insida är en bild av det till synes motsatta, det privata, intima, men också ett mikrokosmiskt fantasilandskap - ett lapptäcke sytt a…

I sista minuten av Alfred Hitchcock

Bild
Det finns olika typer av bra filmer. Filmer som griper tag och berör men som känslomässigt är för tunga för att se om. Filmer som är fascinerande med fantastiskt skådespeleri men ojämna. En helt annan typ av film är Alfred Hitchcocks klassiker I sista minuten (North by Northwest) från 1959. Denna film kan man se om och om igen och efterhand bara njuta av de fulländade detaljerna. Jag vill likna den vid en grekisk skulptur - helgjuten, seren och stereotyp och så skickligt utförd och minutiöst proportionerad att man inte kan se sig mätt. Här finns inga skarvar mellan hantverk och konstverk. Varje scen i denna film är ett estetiskt koncentrat av filmen i sin helhet - rummets färger, struktur och linjer samverkar och håller ihop filmen stilmässigt. En hypermodern, sofistikerad 50-talsestetik genomsyrar varje bild. Allt har en beigegrågrön-dimrosa färg. Lägg märke till dessa färgers eleganta framtoning genom rummens och scenrummens geometriska mönster. I stadsmiljön: de vertikala draperier…

Bill Brown - Storbritannien, en kärlekshistoria del II

Det var ofta Bill Browns fel. Eller ska vi säga förtjänst. Ständigt 11 år med nedhasade knästrumpor, en något trulig min och ett gäng laglösa släntrande efter sig, lade han ideligen beslag på mig och placerade mig inomhus i läsfåtöljen.
- Du måste gå ut när det är sommar! skrek mamma förtivlat nerifrån hallen medan jag försjönk allt djupare in i mitt bokliga dammoln i biblioteket på övervåningen. Hur skulle vår igenväxta nässelträdgård där solen sken kallt och tomt kunna tävla mot Bills idyll. Alltid hände det något i den lilla engelska byn - en soaré skulle ordnas, en professor skulle komma med tåget, kvinnoföreningen skulle hålla möte. Alltid fanns Bill och de laglösa i bakgrunden med en revolutionerande plan eller uppfinning - som alltid fick förödande konsekvenser. Ungefär så här slutade det hela alltid:

En timma därefter satt Bill i köksträdgården på en upp- och nedvänd låda och sög med trumpet motspänstig uppsyn på det allra sista och smutsigaste "krusbäret". Vemodigt t…