Jacques Tati


En av mina, i flera bemärkelser, raraste skivor i CD-hyllan är Composers for the films of Jacques Tati. Min fablaisse för denna skiva ter sig för de flesta obegriplig eftersom en stor del av skivan upptas av ljud direkt från filmerna (exempelvis det pjongiga ljudet av svängdörren till hotellrestaurangen i Semestersabotören). För mig är skivan ett säkert humörhöjarpiller, inte bara för att ljuden är komiska utan för att ljud och musik speglar filmernas lyckliga värld. Tatis filmmusik och -ljud kan i stil ofta kallas "mickey mousing" vilket innebär en musikalisk och ljudmässig spegling av händelser och rörelser. Tatis filmer kan som helhet ses som ett slags filmiska tablåer där ljudet är en viktig del i tablåns helhet.

I min avhandling om Povel Ramel, Med Gårdagens Dörr på glänt, har jag delat in Ramels verk i sex sångtextgenrer: berättelsen, betraktelsen, stämningen, porträttet, dramat och språkleken. Dessa genrer kan i viss mån omsättas att beskriva andra konstarter. Det jag kallar "stämningen" kan exempelvis belysa en viss typ av filmgenre vilken Tatis filmer Fest i byn (Jour de Fête) och Semestersabotören (Les Vacances de Monsieur Hulot) kan sägas tillhöra. "Stämningen" som genre berättar ingen viktig historia och förmedlar inga djupa reflektioner. "Stämningen" uttrycker istället en distinkt atmosfär eller miljö. I både Fest i byn och i Semestersabotören händer det många saker men det saknas egentlig handling. Allt sker i ett sinnligt nu, som i en levande tavla där allt pågår men samtidigt är oföränderligt. I dessa levande tavlor ryms många detaljer men det är helheten som är det viktiga. Fest i byn förmedlar en glad, sorglös feststämning grundad på vardagens trygga lycka i den lilla franska byn - en egen värld. Allt rör sig, låter. Traktorn brummar, barnen tjoar, höns och gäss kacklar, hundar skäller, cykeln skramlar, en syrsa spelar i gräset. Det sinnliga är påtagligt även visuellt - luften dallrar i det starka solskenet och om kvällen skapar brevbärarens cykel siluetter i månljuset.

Kanske är den atmosfäriska stämningen än påtagligare i Semestersabotören - en av de vackraste filmer jag vet. Allt är ljust, vitt - solskenet, sanden, hotellet, kläderna. Även här är ljuden påtagliga i all sin komiska enkelhet varav många ljud tillhör det som kan kallas tystnad - svängdörrens pjong, tennisspelets bolljud, vindens sus, fågelkvitter, vågskvalp. Tystnaden blir på detta sätt behaglig och avkopplande, knappt alls avbruten av Hulots smattrande bil och det sorglösa småpratet. Sommaren är. Förflyter som vågorna rullar in på stranden. Ett till synes smålöjligt varande vid hotellet vid havet - men också en bild av lyckan. Liksom Fest i byn uttrycker Semestersabotören en helt egen värld. Tatis konst att skapa enhetliga världar är genial.

Stämningarna Tati skapar kan också ibland beskrivas som begreppsparafraser. En parafras är en tolkning eller ett slags "översättning" från ett konstnärligt verk till ett annat. En parafras "säger" samma sak som sin förlaga men använder andra ord eller andra konstnärliga medel; (ett exempel är Bernsteins West Side Story som är en parafras på Shakespeares Romeo och Julia). I min avhandling har jag lanserat termen "begreppsparafras" för att beskriva det sätt som Povel Ramel ibland fångar in hela den associativa innebörden i olika begrepp och omsätter det i musiklyrisk form. En begreppsparafras är alltså en tolkning av ett helt begrepp. Ramel gör exempelvis i sin Sorglösa brunn en begreppsparafras på begreppet "sekelskiftets brunnsort" - detaljer, språk, människor, händelser och musik som på ett schablonmässigt sätt förknippas med sekelskiftets brunnsort ryms i detta mästerverk. På liknande sätt kan man säga att Tatis Semestersabotören är en begreppsparafras på den franska sommarvistelsen vid havet under första hälften av 1900-talet.

Tati gör mig lycklig.

Kommentarer