Inlägg

Visar inlägg från september, 2009

Chopin, Jobim och Emilia - plagiat och nyskapande

Bild
Kanske är det en av livets meningar - känslan av tillfredsställelse då pusselbitar ur ens liv och kunskap faller på plats och gör sikten bredare. Lyssnar på Andrzej Jagodzinski Trios jazzversion av Chopins preludium i E-moll, op. 28 och förstår plötsligt att Chopins verk är bakgrunden till Antonio Carlos Jobims bossa nova Insensatez (se nedan) - ett verk där Jobim har lyckats göra liderligheten i Chopins verk naket sårbar genom att ta bort den konstmusikaliska förnissan. Under 60-talet skedde fantastiska fusioner av konstmusik, jazz och folkmusik där resultatet utgör några av mästerverken i populärmusikens historia - tänk bara på musik av Jan Johansson, Astor Piazzolla, Jobim, John Barry och inte minst - Povel Ramel.
Lustigt nog så hörde jag tidigare idag också Emilia Rydbergs You're My World som visserligen är bra för att vara ett melodifestivalbidrag. Men medan Jobims Insensatez är ett mästerligt, nyskapande koncentrat av Chopins verk, så är versen i Emilias låt bara ett mediok…

Osten skall svettas!

När jag var barn förvarades osten och smöret aldrig i kylskåpet utan stod framme eller i skafferiet. Detta handlade inte om slarvig hygien. Smöret stod framme för att kunna bres och osten för att den smakade bäst så. Jag och mina systrar som lärt oss nya hygienvanor i skolan stoppade tonårsförnumstigt osten i kylskåpet då vi kom åt, varvid mamma oförtrutet plockade fram den och "snabbtinade" den över elementet.  Som vuxen kan jag konstatera att vi aldrig hade matförgiftning under min barndom - men väl en godare ost. Mitt njutningstips är därför: införskaffa en vacker ostkupa i kristall eller porslin, förvara sedan den vanliga hushållsosten, grevén eller prästosten under kupan i rumstemperatur över dagen och upplev därmed er osts nya, rikare smak. Delikat!

Den ruggiga ugglans gåta

Bild
"Ej längre hörs en spelglad fink som muntert mot mej bjäbbar, Men här och var i tallebröst blänker stora svarta näbbar." Den här tavlan  förknippar man kanske inte med Povel Ramel, men målningen är som direkt hämtad ur föreställningsvärlden till hans nyss citerade Visa i Kråknedan. Denna min barndoms skräck och fascination satt i övre hallen och stirrade outgrundligt uttryckslöst. Tog upp en hel vägg. "Jävlar va' me' ved!" lär Kammar-John ha sagt, som hjälpte till att hänga upp tavlan. Troligtvis syftade han på den breda guldramen som inte syns på bilden. Är det någon som vet vad konstnären till berguven heter? Tavlan är köpt någon gång på 1920-talet i Gävle. Signaturen är otydlig men indikerar ett dubbelnamn och årtalet 1918. Vad gör man med detta åbäke till odjur?  Lägg märke till de tre skimrande äggen som framträder ur bakgrunden likt klor. "Grön slår lågan och i din sko / kröktes tårna till en ondskeklo". Fy burr!

HEJ! - ett ord som kräver utropstecken

Som flitig mailskrivare har jag blivit uppmärksam på den lilla vanliga hälsningsfrasen "hej". Ordet kan tyckas obetydligt och används ofta slentrianmässigt, men hejet betyder faktiskt något. Genom denna hälsning signalerar vi vår inställning till vår mottagare. Personligen reagerar jag alltid negativt när jag får mail där avsändaren skriver "Hej" utan utropstecken. Vissa skriver "Hej," med ett litet komma efter, som om avsändaren vill skapa en distans - inte hälsa sin mottagare med ett varmt och hjärtligt "Hej!" utan bara med ett litet blekt, njuggt "Hej,". Trodde vederbörande att han eller hon formulerat sig formellt korrekt så skall jag snart bevisa att han eller hon har fel, eller åtminstone agerar språkligt motsägelsefullt, ja, nästan ologiskt. "Hej" är ett ord som kräver utropstecken! Kommatecken i hälsningsfraser hör till förtroliga och nedtonade fraser som: "Kära Johanna, jag skriver till dig för att...." osv…

Ikväll var Stockholm en skönhet.

Bild
Stor är kvällen. Bara min. Mitt eget Stockholm. Aprikosfärgad skymning.  Ballonger över vattnet. Mörkblå sammetshimmel och det där sidentäcket som bretts ut framför staden. Ett segelskepp sakta glider. Tyst. Allt är som en tavla med trädgrenars silhuetter som en jugendram. Allt är ointagligt, onåbart. På avstånd. Från Finnbodavarvs tomma kaj blickar jag bort mot det där guldglittret. En hägring och dröm. Jag är ensam, men äger allt. Jag är ointaglig, onåbar. På avstånd.

KAMPSÅNG

Bild
Det finns vissa typer av sammanslutningar, grupper eller rörelser man bör undvika. Det kan vara religiösa eller politiska grupper - rasistiska och fundamentalistiska rörelser, vissa feministiska och vänsterorienterade grupper, men även andra sammanslutningar dolda bakom mer harmlösa fasader. Dessa grupper har vissa gemensamma nämnare:

En uppdelning av verkligheten i ett ”vi” och ett ”dom”. T.ex. ”vi svenskar, de där invandrarna”, ”vi frälsta, de ogudaktiga”, ”vi kvinnor, de där männen”, ”vi arbetare, de där direktörerna”, "vi folket, de där politikerna".

Fördomar om ”dom andra” t.ex. "utlänningar är kriminella", "ofrälsta är syndiga", ”män har ingen simultankapacitet”, ”de rika skor sig på de fattiga”.

En utopisk vision som rörelsen bygger på. T.ex. "en värld där alla folk bor för sig utan att blanda sig med varandra", "en värld där alla är frälsta", "en värld där alla delar på makten och ägandet", "en värld där kvinnor och…

Huset som är jag

Bild
Det här huset är jag. Slitet, gömt och skambelagt. Utblicken dold bakom nylon. Fönstren under taken igensatta, blinda. Hela utsidan ett öppet sår. Tusen saker, slängda, gömda, trasiga i lådor och skåp. Rum på rum fyllda av mättad tystnad. Dammet ligger stilla, andas bara stötvis. Nu köper jag huset i skogen.