HEJ! - ett ord som kräver utropstecken

Som flitig mailskrivare har jag blivit uppmärksam på den lilla vanliga hälsningsfrasen "hej". Ordet kan tyckas obetydligt och används ofta slentrianmässigt, men hejet betyder faktiskt något. Genom denna hälsning signalerar vi vår inställning till vår mottagare. Personligen reagerar jag alltid negativt när jag får mail där avsändaren skriver "Hej" utan utropstecken. Vissa skriver "Hej," med ett litet komma efter, som om avsändaren vill skapa en distans - inte hälsa sin mottagare med ett varmt och hjärtligt "Hej!" utan bara med ett litet blekt, njuggt "Hej,". Trodde vederbörande att han eller hon formulerat sig formellt korrekt så skall jag snart bevisa att han eller hon har fel, eller åtminstone agerar språkligt motsägelsefullt, ja, nästan ologiskt. "Hej" är ett ord som kräver utropstecken! Kommatecken i hälsningsfraser hör till förtroliga och nedtonade fraser som: "Kära Johanna, jag skriver till dig för att...." osv. Ett "hej" är en helt annan typ av hälsning som hör samman med ett yvigare, starkare känslotillstånd. Sätter man ett komma efter hejet förvandlas meningen till en lystringsfras - som också kräver ett utropstecken på slutet: "Hej, spelman, skynda dej!" som Bellman skrev.

Andra mailskrivare kan skriva det totalt ologiska "Hej." med en punkt efter - vad betyder det? Jag tolkar det som: "Stanna där du är. Kom inte nära mig. Jag tänker inte krama dig och inte ta i hand heller". Som om man är galen, nästan aggressivt inställd till sin mottagare. Sen finns den något mer neutrala, för att inte säga nollställda, varianten "Hej" med ett tomrum efter - varken utropstecken, komma eller punkt. Personer som skriver så verkar inte vilja göra sig personligt "du och broder" med sin mottagare men vill ändå inte vara så formell. Den typen av mailskrivare tror att han kan komma undan med ett fegt "hej" men gör sig alltså bara obegriplig. Även här visar mailskrivaren fram sin okunskap. "Hej" är ett ord som historiskt just användes mellan dem som var "du och broder" med varandra. I början av 1800-talet  användes hejet inom Götiska förbundet som en sorts vikingalik hälsningsfras. Antagligen uttalade man där ordet med manlig bestämdhet - ett rungande: HEJ! Hejet var en signal till att man var nära och goda kamrater. Var man inte "du och broder" valde man antagligen en annan hälsningsfras.

Min farmor, som fortfarande tillhörde det gamla bondesamhället, använde aldrig ordet hej. Det var syndigt. Hej förknippades nämligen i tidigare bibelöversättningar med djävulen. ”Hej, vad hava vi med dig att göra”  säger den orena anden till Jesus i Lukas kap. 4. I den här bibliska betydelsen skall ordet antagligen tolkas som den tidigare nämnda interjektionen, ett utrop för att påkalla lystring eller kanske till och med som en varning, ungefär som: "Hej där! Vad är du för en lymmel!". Även min far, som generationsmässigt tillhörde den moderna tiden hade uppenbara svårigheter med att spontant säga: "Hej!". Det var först efter du-reformen på 60-talet som hej började användas mer allmänt.

Ordet "hej" har alltså förekommit på lite olika sätt genom tiderna, vilket man kan utläsa ur svenska akademiens ordbok. Ordet har förutom att användas som hälsning, lystring och varning varit ett uttryck för   munterhet, häpenhet, smärta och som synonym för fart och fläkt. Vi känner till citat som: "Hej, tomtegubbar, slå i glasen!" eller "Det var tjo! det var hopp! det var hej!". Gemensamt för alla dessa användningssätt är att ordet har en känslomässigt stark innebörd. "Hej" är ett ord som kräver uttropstecken! Och hör sen!

Kommentarer

Anonym sa…
Alltid skrivit "Hej! ...", men inte riktigt förstått om man måste ha ett utropstecken efter..
Tack för inlägget, eller vad man nu säger :)
Anonym sa…
Hej! =)
Blir riktigt glad över att läsa det du berättar och anser om "hanteringen" av mångas hejande. Har ofta tänkt på detta vad gäller kommatering efter hej, smått osäker på vad som är rätt och fel. För mig är utropstecken en självklarhet och kommer så förbli...
Må så gott Johanna!
Mvh Monica
Bråkesson sa…
Ja, "hej" med ett komma efter är ett otyg. Får jag ett sånt mail känns det som att vederbörande inte tycker om mig. Jag blir inte glad. Men av din kommentar blir jag glad, Monica! Hej hopp!