Idag dånade mistluren genom dimman.

Idag dånade mistluren genom dimman. Stockholm låg inbäddad i ett vitt töcken. Båtar, Nationalmuseet, Waldermarsudde bara anades som en hastig akvarell. Tusentals ljusglimtar och rosiga kinder mötte på promenaden längst vattnet. Bereden väg för herran! Berg, sjunken, djup, stån opp. Vi tände tre ljus i kyrkan, ett för pappa, ett för Harry, ett för Tristan. Min religion finns inte i skriften men det finns en ömhet i de blankslitna bänkarna, det kalla stengolvet och orgelns hyllande tordönstämma. Jag böjer mitt huvud i respekt. Hosianna, Davids son, välsignad vare han. Snart kommer kylan. Mistluren varnar. Det är Advent.

Kommentarer