Liberaces lekfulla mix mellan konstmusik och populärmusik

Apropå mitt inlägg om Chopins preludium och Jobims Insensatez har jag nyss hittat ett klipp med Liberace där han spelar Månskenssonaten och Insensatez "samtidigt". Kopplingen är inte alls lika tydlig mellan dessa verk som mellan Chopin och Jobim men visar ändå på Jobims konstmusikaliska grund. Det är inte heller Liberaces största stund (även om alla hans stunder på scenen är "stora"); jag föredrar när Liberace spelar verk som Humoresque, Chopsticks eller La Cucaracha där det konstmusikaliskt eleganta, storslagna och det populärmusikaliskt rytmiska, lekfulla smälter samman på Liberaces oefterhärmliga sätt. Här finns varken någon pretentiös seriositet eller ungdomlig rebelliskhet bara Liberaces nästan barnsliga förtjusning i musiken och sin publik. Samtidigt var Liberace verkligen ett barn av sin tid - blandningarna mellan det konstmusikaliska och populära var typiskt för melodins epok. Ingen har dock blandat boogie woogie och konstmusik på Liberaces totalt hämningslösa sätt - och i de kläderna.

Kommentarer