Johann Neumanns Vinter i P1

För några dagar sedan talade Stefan Einhorn om vishet i P1:s Vinterprogram, det var tänkvärt men kanske en aning teoretiskt. En större, nästan fysisk, insikt om vad som menas med att bli vis, fick jag istället idag då jag lyssnade till Johann Neumanns Vinter. Aldrig förr har jag upplevt någon personifiera ödmjukhet som denne man. Helt utan bitterhet berättade han om hur han oönskat kom till världen, om hur han misshandlades och förnedrades av sina föräldrar och omgivningen på grund av sin missformade kropp, hur han gömdes i tvättkorgen för att föräldrarna skämdes över honom, hur pappan slog mamman blodig, hur han sökte värme och kärlek hos familjens stora hund. Idag förstår han föräldrarna - de hade inte heller haft det lätt. Tänk att ha den förståelsen för sin näste, även om det är ens egen bödel. Om inte förr så tror jag nu på människan som god och föränderlig. Johann Neumann lyckades trots allt - trots allt - i sitt liv. Alla kan lära sig något av detta. Utan att jag själv kan säga mig vara religiös tar jag till mig hans buddhistiska insikt om att motgångarna är förklädda välsignelser. Lyssna på detta program! Jag grät då jag lyssnade, inte bara av medlidande för det utsatta barn han en gång varit, jag grät också så som man gråter då man känner att ens värld skakas om och vidgas.

Kommentarer