Inlägg

Visar inlägg från januari, 2010

Herr Rakowski

De bästa dokumentärerna griper tag och håller kvar tittaren i lika delar nyfikenhet och rädsla inför verklighetens ovisshet.  Som ett möte med en annan människa. Just så fungerar den holländska dokumentären Herr Rakowski som sändes härom dagen i Svt. Först tror man att det ska handla om den 90-årige herr Rakowski och hans överlevnad från förintelsen. Men allt eftersom utvecklas det hela mot ett psykologiskt drama mellan en åldrande far och hans vuxne son. Eller kanske rättare sagt det psykologiska drama som utspelar sig inom dem båda och hur denna inre dramatik sakta, sakta påverkar den yttre verkligheten och deras relation.
Fadern tycks kall, arg, bitter och oändligt ensam. Han minns grymheterna i koncentrationslägret och sörjer sin fru vars död han skyller på sig själv. Så småningom förstår man att det också är någon annan han sörjer. Sonen tycks leva den amerikanska drömmen - andra generationens invandrare som lyckats. Han är rik, hans hem är vackert. På den stora tomten har han by…

Vad är kultur?

I SvD Kultur kan man idag (25/1) läsa att "Stockholms stads kulturbonus, som ska sporra till att nå en bredare publik, är ett dåligt system och borde avskaffas. Det tycker en majoritet, runt 60 procent, av Stockholms fria kulturliv..." Mer än en gång har jag under mitt vuxna liv funderat över hur sådana här "fria" kulturmänniskor definierar kultur. Samma människor kräver annars att staten ska finansiera kulturen. Vi pratar inte nu om klassiska pjäser eller traditionell konst utan kultur sprungen ur den ständigt revolterande modernismen. Ständigt på bettet med provokationer och normbrott (idag en nästan gammal "tradition" - modernismen föddes för hundra år sedan, men hur många vet det när nutiden alltid sätts i förgrunden). Argumenten är att utan finansiering kan inte den smala kulturen överleva - då kan inte den lilla, vanliga människan ha råd att uppleva den. Sanningen är dock att de som är intresserad av den smala kulturen mycket sällan är vanliga männi…

Two Fat Ladies

Visst älskar man en kultur som har TV-program som heter Two Fat Ladies? Dessa fat ladies talar med en "Brrrrrrittish prrronouncing" som vore de dubletter av drottningen av England. Sedan skumpar de omkring på den brittiska landsbygden i en gammal motorcykel med sidovagn och ser totalt glamourbefriade ut i skinnhjälmar. Sedan befinner de sig i något ekande storgodskök och stuffar ripor med äpplen och virar kring dem med bacon. Det är också något med plommon, buljong och flottiga fingrar. Sedan med flickaktig förtjusning:
-  Pop it in the oven!
Följd av en lakonisk betraktelse:
- Se där, ett gammalt recept på gamla hönor - som vi.
Programmet avslutas med chitchat och en sängfösare varvid den ena av de två fat ladies konstaterar:
- Det enda vi inte tillagat nu är påfågel.
- En gång sköt jag en påfågel i broccolilandet.
- Vad gjorde han där?
- Han åt väl broccoli, I prrresume. Jag trodde det var en kanin.
Ibland sjunger de någon gammal slagdänga eller gör pudding med "brrrrandy bu…

Bortglömda ord

Snart bortglömda ord att värna om och använda för att berika och nyansera vårt språk och sinnevärld:
Fjälingspöse - fjärde släktledet efter tremänning (ursäkta stavning - möjligtvis fjärdingspös / fjälingspösa).
Ohovlig - en sak som är tung, skrymmande eller allmänt besvärlig att hantera är så.
Flottmölja - min farmors favoriträtt bestående av stekt flott vari man bettade ner hårt bröd som fräsande mjuknade. Mums!

Vit vinter

Frostig vit vinter. Magisk vinter. Varje dag vandrar vi över isarna. Stora isblå fält att bara vandra, vandra. Hela skogen, alla träd ut på minst kvist - frost, frost. Som frusen frukt. Kristaller. Sockrat. Krispig, krispigt. Vitt, vitt - på dagen blått, om kvällen aprikos. Vi springer, springer. Lexie och jag. Lexie och jag. Vi springer, springer. Fångad av vinterns storslagna, vidsträckta vithet.