Herr Rakowski


De bästa dokumentärerna griper tag och håller kvar tittaren i lika delar nyfikenhet och rädsla inför verklighetens ovisshet.  Som ett möte med en annan människa. Just så fungerar den holländska dokumentären Herr Rakowski som sändes härom dagen i Svt. Först tror man att det ska handla om den 90-årige herr Rakowski och hans överlevnad från förintelsen. Men allt eftersom utvecklas det hela mot ett psykologiskt drama mellan en åldrande far och hans vuxne son. Eller kanske rättare sagt det psykologiska drama som utspelar sig inom dem båda och hur denna inre dramatik sakta, sakta påverkar den yttre verkligheten och deras relation.

Fadern tycks kall, arg, bitter och oändligt ensam. Han minns grymheterna i koncentrationslägret och sörjer sin fru vars död han skyller på sig själv. Så småningom förstår man att det också är någon annan han sörjer. Sonen tycks leva den amerikanska drömmen - andra generationens invandrare som lyckats. Han är rik, hans hem är vackert. På den stora tomten har han byggt ett hus till fadern med alla tänkbara bekvämligheter och hushållshjälp. Men något är fel i deras relation.

Sonen sörjer också mamman, den oändligt älskade mamman som sken upp så fort hon såg honom. Med henne som förebild har sonen tröstlöst sökt en kvinna som kan älska honom så förbehålls löst som mamman. Men sonen sörjer kanske mest av allt den kärlek han aldrig fått av sin far. Minnesbilderna av faderns fruktansvärda hårdhet träder fram och sonen faller i gråt framför kameran. Bilden zoomar sedan in faderns trötta, sammanbitna ansikte. En outgrundlig, inåtvänd blick. Man anar en inre kamp.

Det mest gripande är att se dem tillsammans. Hur sonen ömt  håller faderns arm, tålmodigt stöttar honom. Hur oerhört respektfullt han behandlar den far han aldrig förstått och säger sig inte kunna förlåta. Trots all tragik, saknad, sorg och längtan är detta en film om kärlek - kanske allt för stark kärlek.

Skynda att se dokumentären om Herr Rakowski. Man får inga färdiga svar men kanske ett gryende hopp? Ett möte med en annan människa innebär alltid ett möte med sig själv och sin egen verklighetsbild. Så fungerar också en bra dokumentär.

Kommentarer

Minerva sa…
Det låter mycket intressant. Jag håller mig inte à jour med vad som sänds på TV, så jag är tacksam för tips på bra program.
Bråkesson sa…
Tack Minerva för din kommentar! Roligt om jag kan bidra med tips för andra. Jag var in på din sida och blev imponerad av det du skrev och själva sidan - verkligen skönhet för folket. Det behövs!