Vad är kultur?

I SvD Kultur kan man idag (25/1) läsa att "Stockholms stads kulturbonus, som ska sporra till att nå en bredare publik, är ett dåligt system och borde avskaffas. Det tycker en majoritet, runt 60 procent, av Stockholms fria kulturliv..." Mer än en gång har jag under mitt vuxna liv funderat över hur sådana här "fria" kulturmänniskor definierar kultur. Samma människor kräver annars att staten ska finansiera kulturen. Vi pratar inte nu om klassiska pjäser eller traditionell konst utan kultur sprungen ur den ständigt revolterande modernismen. Ständigt på bettet med provokationer och normbrott (idag en nästan gammal "tradition" - modernismen föddes för hundra år sedan, men hur många vet det när nutiden alltid sätts i förgrunden). Argumenten är att utan finansiering kan inte den smala kulturen överleva - då kan inte den lilla, vanliga människan ha råd att uppleva den. Sanningen är dock att de som är intresserad av den smala kulturen mycket sällan är vanliga människor från förorten. De som väljer smal kultur är oftast välbeställda människor som vill tillhöra en exklusiv skara "medvetna". Den breda publikens smak bryr sig kultureliten uppenbarligen inte om. Att sporras till att nå en bredare publik vill man inte veta av. Usch, det är ju som att styras i sitt geniala skapande - mot något TRIVIALT. Vad är kultur?

När entrepenören Johan Staël von Holstein valdes in i Kulturrådet för några år sedan höll vissa inom kultureliten att få blodstörtning. -Han vet ju inte vad kultur är? skrek vissa upprört. Som om von Holstein på något sätt skulle vara en sämre representant för kulturen än någon annan. Som om kultur är något som man kan välja att vara del i, förstå sig på. Eller stå utanför. Är det det som menas med "fri" kultur? Jag trodde kulturen var vi allihopa. Vem äger kulturen?

I Musikmagasinet (på P1 och P2) har det gått en serie om upphovsrätt: Från Platon till Piratbay. I det första programmet berättade Bodil Asketorp om hur de klassiska mästarna innan romantikens genikult lånade citat och teman hej vilt av varandra. Det ansågs inte som stöld utan var snarare en hyllningsgest, ett sätt att knyta an till och bygga vidare på traditionen. Därifrån gjorde man sedan i programmet ett stort hopp och började tala om den nya samplingsmusiken som en modern variant av kreativa lån där man genom samplingarna visar samhörighet, gör det enskilda musikverket till en del av ett sammanhang. Men det är ju knappast någon nyhet när det gäller populärmusik. Det är ju det som ÄR populärmusik - igenkänning på ett nytt sätt, nya varianter på ett välbekant tema. Vad man verkligen skulle behövt ha diskuterat i programmet är den moderna konstmusiken. Där är det aldrig fråga om att visa sig delaktig i ett större kulturellt sammanhang. Modern konstmusik har ju sedan 30-40-talen gått in för att fjärma sig från traditionen (läs: 1800-talets och melodiepokens borgerliga tradition) - det är det som kallas MODERNISM. Man vill inte vara del av det välbekanta. Man vill vara egen, genial, avantgarde. Inte undra på att så många musikvetare hävdar med bestämdhet att MUSIK INTE ÄR BERÄTTANDE - den BETYDER inget i sig själv. Det kan den inte göra. Det FÅR den inte göra. Inte "god" musik i alla fall. Man hävdar ofta att musik inte kan betyda något i sig själv - att dess betydelse endast kan finnas hos den enskilda lyssnaren. Musikens mening anses alltså tidsbundet och individuellt. Men så fungerar faktiskt all typ av språk. Ingen hävdar att en modernistisk dikt inte betyder något, trots att den kan tolkas helt olika av olika personer i olika tider och kulturer. Musik är ett språk. Kultur är ett språk. Ett sätt att kommunicera. Som kulturutövare kan man välja att vara en del av ett sammanhang, en tradition och därmed göra sig förstådd. Eller inte - frågan är om man då verkligen kan kalla sig kulturutövare? Den som föraktar den breda publiken, föraktar sin egen kultur. Att "sporra till att nå en bredare publik" betyder inte att reprisera önskemål utan att bygga vidare på traditioner.

Till sist - lyssna på Gabriela Montero i Musikmagasinet i SVT. Hon är något så ovanligt som en klassisk improvisatör. Hon skapar eget nytt, av någon annans välbekanta. Precis så skapades mycket av det vi idag idag kallar VERK. Eller som hon själv uttrycker det:
- Jag hittade på sagor med musik.
Hör hennes geniala improvisation över Harry Potter-temat - hon gör den till någon slags brasiliansk tango. Av det till synes triviala bygger hon stor konst. En fantastisk saga, men också verklighet - vår djupa, gemensamma kultur.

Kommentarer