Inlägg

Visar inlägg från februari, 2010

Knastertorr debatt kring högerns tankar

Under de senaste veckorna har det försiggått en märkligt vag debatt kring högerns tankar i SVD. Främst har det varit knastertorra inlägg där intellektuella akademiker i lågmäld ton försökt övertrumfa varandra med förnumstiga resonemang och teoretiska dimridåer. I den lilla elitistiska kretsen har idag Roland Poirier Martinsson plufsat in och hävdat att filosofi inte ska ha något med  "politikens banaliteter" att göra. Martinsson verkar inte ha förstått vilken fara det ligger i att skilja politik och filosofi från varandra. Är det något vi har ett skriande behov av i Sverige så är det att blottlägga ideologiernas historia, framväxt och utveckling och tydliggöra de politiska beslutens ideologiska förankring. Politik handlar aldrig "bara om bygatans underhåll eller nya kanoner" även om massmedia kan framställa det så. Pragmatisk bör en politiker vara, men utan filosofisk och ideologisk förankring blir det populism. Som Martinsson helt rätt påpekade så är det fel att b…

Blekfisig melodifestival

Varför hade nästan alla något blekskärt på sig? Som symbol för den mediokra musiken? Deltävlingen i Göteborg var den svagaste deltävling av melodifestivalen jag sett på flera år. Och då är melodifestivalen sällan riktigt bra. Men man borde kanske inte bry sig. Är man uppväxt med detta spektakel så vet man ju att den musikaliska inovationen sällan är på topp. Men jag vill, jag vill verkligen tro att populärmusik kan ha ett konstnärligt djup och mening i lika hög grad som Sven-David Sandström (om nu han är så djup?) och samtidigt vara betydligt roligare än Sven-David Sandström.

Är melodifestivalens arrangörer bara cyniskt beräknande eller tycker de verkligen att musiken som framförs är bra? Jag vet inte vilket alternativ som skulle vara värst. Musikbidragen är helt uppenbarligen anpassade efter barn under 12 år och andra med liknande intellekt. Sådana som kan ringa och rösta på sin favoritartist femtio gånger utan att egentligen ha hört låten. Alla med något större musikalisk referensr…

Bilig poesi

Varför köpa en ny diktsamling när man kan få en gratis reklamfolder om Skoda Superb där en okänd poet har diktat så här:

Design definierar utrymme,
linjer möts
och fångar en värld där emellan.
Former möts och skapar
nya dimensioner.
Dom möts på en duk
och skapar ett konstverk
som du kan njuta av
och ibland få träda in i.

Design är något vi beundrar.
Utrymme är något vi upplever.
Design talar med en.
Utrymme låter orden eka vidare.
Design kan nå en publik.
Men utrymme ger publiken plats
att applådera.

Modernismens utveckling mot postmodernistisk tomhet

Febriarinumret av Axess har som tema "Eliternas reträtt" där man till största delen resonerar kring den antielitism och medborgaranda som växt fram med Internet. Men eliternas reträtt har pågått länge. Internets antielitism är bara ett symptom på en djupgående trend mot, vad jag vill kalla, ett anti-auktoritärt samhälle. En viktig källa till detta anti-auktoritära samhälle är modernismen.
Modernism är inte detsamma som modernitet. Moderniteten är ett neutralt tidsbegrepp som ibland markerar tiden från kristendomens införande, ibland tiden från renässansen, ibland tiden från upplysningen och ibland tiden från industrialismens genombrott. Ibland betyder modernitet helt enkelt nutiden.  Modernismen däremot är en term som står för en mängd olika kulturella uttryck med en mer eller mindre gemensam ideologisk grund. Modernismen var i början av 1900-talet modern, men är idag lika modern som en T-Ford.
Modernismen föddes i och med industrialismens genombrott som en reaktion mot 1800…

Matthandlare Olssons död av Karin Wahlberg

Bild
Minns du den där underbara känslan när din mamma läste högt ur en bok innan du skulle somna - hur du sakta sjönk in i en annan värld. Hur du slöt dina ögon och svävade in i litteraturens hemliga trädgård. Och hur tomt det kändes när mamma slutade läsa, lampan släcktes och allt blev tyst. Alla oavslutade meningar som hängde kvar i mörkret...
Som vuxen har jag nu ljudböcker som ger mig något av samma effekt, förutom att jag idag alltid somnar ifrån dem och måste börja om och om igen - vilket kan ha sin poäng, om det är en bra bok. Men det är helt avgörande att den som läser har rätt röst och rätt framförandesätt. Min mamma läste med en något monoton och oengagerad röst som gav mig möjlighet att själv dramatisera och färgsätta berättelsen i fantasin. Det är också detta mer objektiva och distanserade framförandesätt som jag idag tycker är det bästa när det gäller uppläsningar av böcker. Om någon lever sig in allt för mycket i texten och blir teatralisk orkar jag inte lyssna vidare, då stän…

Frusna ideologier

Har du någon gång funderat över varför vissa miljöer känns trista, opersonliga och otrygga, medan andra miljöer känns varma, välkomnande och inspirerande? Även om du inte funderat över varför det är så, så finns det i grunden en tanke bakom hur samhället rent fysiskt är uppbyggt. Tankar som i sin realiserade form påverkar dig fast du kanske inte förstår varför. Hela vårt arkitektoniska livsrum - det vi bor i, lever i och verkar i är faktiskt uttryck för någons idéer om människans liv och plats i samhället. "Arkitektur är frusen ideologi" berättar Lars O Ericsson i en understreckare i SvD den 26/1-09 - Visonerna som gjorde funkisen svensk: Arkitektur är frusen ideologi. Alla arkitekturens element – form, färg, material, funktion och skala – är bärare av ideologi i någon form. Arkitektur och stadsbyggnad konstituerar, tillsammans med landskapet, bokstavligen samhällets fysiska kropp. Byggnader är inte skulpturer. De är inte heller enbart bilder. På gott och ont formar, struktu…

Dragspel och symfoniorkester - en fantasi att drömma om

Då jag såg annonsen om att en finsk dragspelare, Veli Kujala, skulle spela med Gävle Symfoniorkester under Hannu Koivula tvekade jag inte länge. Detta måste höras. Finsk granskogshetta i de fina salongerna - här måste det slå gnistor, fantiserade jag fördomsfullt. I synnerhet då programmet också utlovade mycket sydamerikanska rytmer! Mina förväntningar visste inga gränser! Med man och svärmor i släptåg stegade jag iväg till Gävle konserthus. Kvällen var kylig men snart skulle det bli hett, gladdes jag.
Naturligtvis kan man inte ha så höga förväntningar utan att bli besviken. Första numret var Gershwins kända Kubansk uvertyr - ett festligt, färgsprakande verk som dock spelades lite avmätt denna kväll. Jag kände mig också lite dum som hade trott att de välbekanta numren skulle ha varit omarrangererade för att inkludera dragspel. Men så var det inte. Min entusiasm hade  fått en liten törn, men jag såg med tillförsikt fram mot nästa nummer: Accordeonkonsert D'n'A av Markus Fagerudd…