Blekfisig melodifestival

Varför hade nästan alla något blekskärt på sig? Som symbol för den mediokra musiken? Deltävlingen i Göteborg var den svagaste deltävling av melodifestivalen jag sett på flera år. Och då är melodifestivalen sällan riktigt bra. Men man borde kanske inte bry sig. Är man uppväxt med detta spektakel så vet man ju att den musikaliska inovationen sällan är på topp. Men jag vill, jag vill verkligen tro att populärmusik kan ha ett konstnärligt djup och mening i lika hög grad som Sven-David Sandström (om nu han är så djup?) och samtidigt vara betydligt roligare än Sven-David Sandström.

Är melodifestivalens arrangörer bara cyniskt beräknande eller tycker de verkligen att musiken som framförs är bra? Jag vet inte vilket alternativ som skulle vara värst. Musikbidragen är helt uppenbarligen anpassade efter barn under 12 år och andra med liknande intellekt. Sådana som kan ringa och rösta på sin favoritartist femtio gånger utan att egentligen ha hört låten. Alla med något större musikalisk referensram kan ju tydligt höra att låtarna enbart är bleka schabloner över olika stilar, förpackade så uppseendeväckande och säljande som möjligt för att dölja de musikaliska bristerna. Visst är det roligt att den stilistiska bredden blivit bredare med alla deltävlingarna, men kunde man inte höja kvaliteten också? Vem skulle förlora på det? Barn lär ju sig så snabbt och är anpassbara - hur är det med Christer Björkman?

Borde inte SVT vara mån om att kombinera underhållning med kvalitet och inte bara följa reklamkanalernas infantila recept? Av alla de bidrag som skickas in till melodifestivalen - är de bidrag vi får höra verkligen de bästa? I så fall är det skralt med bra kompositörer i Sverige. Jag tror dock att det finns potential. Felet är att vi har en slentrianmässig acceptans för vissa traditioner, samtidigt som vi tror att vi är moderna. Många accepterar bara trött att så här blekfisigt låter alltid melodifestivalen - det är bara så. Lite dansband, lite frireligiöst, lite flickpopswailing och en pajas (i bästa fall). Varför skulle någon driven, innovativ kompositör ägna sig åt att skriva ett bidrag? Några finns det dock, som vågar utmana slentrianen eller helt enkelt är så trygga i sin musikalitet att det vet att inget står på spel. Jag bugar för Salem Al Fakir och Orsa Spelmän. Vad har dessa gemensamt - jo, de har rötterna i den breda musikhistorien. Då kan man flyga och leka på nya sätt.

Vågar man föreslå att SVT byter ut Christer Björkman mot någon mindre ungdomligt ytfixerad och mer musikaliskt mångfacetterad melodifestivalarrangör?  

Kommentarer

Anonym sa…
Helt ratt! Vi haller med till 150%
Du borde skriva detta i Aftonbladet eller nan annan tidning som svensson laser.

Halsningar Lisa & Julia
Det tråkiga tycker jag är att de verkligt talangfulla enbart betraktas som kuriosa i melodifestivalsammanhang numera. Varken Kalle Moraeus eller hans bröder eller Salem al Fakir kunde blomma ut i sammanhanget och leverera något riktigt kvalitativt - för det var som om de var tvungna och försämra sig för att passa in i sammanhanget. Tråkigt tycker jag.