Knastertorr debatt kring högerns tankar

Under de senaste veckorna har det försiggått en märkligt vag debatt kring högerns tankar i SVD. Främst har det varit knastertorra inlägg där intellektuella akademiker i lågmäld ton försökt övertrumfa varandra med förnumstiga resonemang och teoretiska dimridåer. I den lilla elitistiska kretsen har idag Roland Poirier Martinsson plufsat in och hävdat att filosofi inte ska ha något med  "politikens banaliteter" att göra. Martinsson verkar inte ha förstått vilken fara det ligger i att skilja politik och filosofi från varandra. Är det något vi har ett skriande behov av i Sverige så är det att blottlägga ideologiernas historia, framväxt och utveckling och tydliggöra de politiska beslutens ideologiska förankring. Politik handlar aldrig "bara om bygatans underhåll eller nya kanoner" även om massmedia kan framställa det så. Pragmatisk bör en politiker vara, men utan filosofisk och ideologisk förankring blir det populism. Som Martinsson helt rätt påpekade så är det fel att bunta ihop liberaler och konservativa till "höger". Socialism, konservatism och liberalism är i grunden tre skilda ideologier men det verkar få veta idag - just därför att vi aldrig debatterar och synliggör ideologier. Den ytlighet som många av oss upplever är förhärskande i samhället - grundar den sig egentligen inte på bristen av ideologisk och filosofisk medvetenhet?

Men kanske Martinssons artikel mest handlar om irritation över det teoretiska tugget som de flesta tidigare inläggen i denna debatt präglats av. På så sätt håller jag med honom. Hela den här debatten ger mig nervösa utslag. Jag får sån go' lust att klä mig i harlekinmössa och skutta runt. Känslor - ge mig känslor i debatten! Berör mig! Konkretisera!  Överraska mig! Rubba mina cirklar! Förändra världen! Är det inte just avsaknaden av en omskakande, kreativ och färgstark debatt som skiljer Sverige från Italien, England och Frankrike - vilka Erik Wallrup sätter som förebildsländer för en tänkande höger? Nog finns det tänkare från alla politiska håll i Sverige, men det räcker inte bara med tankar. Här i Sverige saknar vi sådana debatttraditioner som finns i nämnda länder med en utåtriktad, skarpsinnig och känslostark retorik. Glöm pinsamma populistiska TV-program som Debatt. Jag önskar ett debattklimat där debattörerna har så breda perspektiv, sån gedigen allmänbildning och så stora historiska kunskaper att man tydligt och klart vågar stå för egna idéer och åsikter utan att gömma sig bakom teorier och teoriernas auktoriteter. Name-dropping är lika ointressant på kultursidorna som i nöjesbilagorna.

Kommentarer