Matthandlare Olssons död av Karin Wahlberg

Minns du den där underbara känslan när din mamma läste högt ur en bok innan du skulle somna - hur du sakta sjönk in i en annan värld. Hur du slöt dina ögon och svävade in i litteraturens hemliga trädgård. Och hur tomt det kändes när mamma slutade läsa, lampan släcktes och allt blev tyst. Alla oavslutade meningar som hängde kvar i mörkret...

Som vuxen har jag nu ljudböcker som ger mig något av samma effekt, förutom att jag idag alltid somnar ifrån dem och måste börja om och om igen - vilket kan ha sin poäng, om det är en bra bok. Men det är helt avgörande att den som läser har rätt röst och rätt framförandesätt. Min mamma läste med en något monoton och oengagerad röst som gav mig möjlighet att själv dramatisera och färgsätta berättelsen i fantasin. Det är också detta mer objektiva och distanserade framförandesätt som jag idag tycker är det bästa när det gäller uppläsningar av böcker. Om någon lever sig in allt för mycket i texten och blir teatralisk orkar jag inte lyssna vidare, då stänger jag av både bildligt och till slut bokstavligen. Den som läser en text ska helst vara en berättare som okommenterat överlämnar  texten till lyssnaren för fri tolkning. I Sverige har vi de två proffsen Tomas Bolme och Torsten Wahlund. Deras mörka röstlägen har en både lugnande och laddande effekt - perfekt för deckaruppläsning.

Torsten Wahlund läser Karin Wahlbergs senaste deckare Matthandlare Olssons dödBara dess titel får mig att rysa av välbehag. För visst associerar man genast till Ture Sventon - en av min barndoms stora färgrika läsupplevelser. Och mycket riktigt leker också Wahlberg med denna association. Att i en handling medvetet blinka mot äldre litteratur (som med ett fint ord kallas intertextualitet) är ofta ett smart drag av författaren eftersom det får läsaren att känna sig lite "hemma", eller åtminstone lite duktigt bevandrad i litteraturhistorien. Och visst finns det något sagolikt lockande med orientaliska mattor...

Jag har läst, eller rättare sagt hört Torsten Wahlund läsa, de flesta av Wahlbergs tidigare böcker om kriminalkommissare Claes Claesson och hans fru, överläkare Veronika Lundberg i Oskarshamn. Dessa deckare har för mig den perfekta blandningen av vardagsrealism och spänning, med betoning på det första. Kärnan består av Claes och Veronicas förhållande kring vilket kretsar familj, kolleger, patienter, klienter, bekanta, bekantas bekanta och en enstaka främling som korsar sitt spår. Allt  skildrat jordnära, ofta odramatisk men ändå engagerande.  Historierna vävs sakta fram genom små utmejslade porträtt av människoöden. Jag anar att Wahlberg är inspirerad av P.D. James psykologiska deckare. Även om Wahlberg inte når upp till samma stilistiska briljans som James (vem gör det bland svenska deckarförfattare?) har hon en förmåga att fånga in mig i historiens garn och då inte främst i de spänningsladdade situationerna, som är ganska få, utan i det vardagliga, nära. Den trivsamma sammanhållningen mellan sköterskorna under sjukhusets nattjour. Rutinera och det psykologiska spelet på polisstationen. Familjens intima vardag. Detaljerna är skarpa och grundade i kunskaper och efterforskningar. Själva mordet på matthandlare Olsson är egentligen bara en i mängden av myllrande  händelser som tillsammans skapar mönstret av - liv. Alla trådar vävs kanske inte ihop, men så är ju livet.

Den som vill ha "action" med politiska konspirationer, internationell maffia, torterande sexpsykopater och hämndlystna aliensfreak som heter Lisbeth, ska inte läsa Wahlberg. Men den som finner behag i orientaliska mattor och verklighetens stillsamma dramatik har några timmars njutning framför sig. Jag längtar redan efter fortsättningen på livet i Oskarshamn. Gärna berättad av Torsten Wahlund så att jag kan sluta mina ögon och sväva iväg.

Kommentarer

Mattias sa…
Underbart att hitta fler som gillar ljudböcker! Vi är några som tänkte testa att skicka vidare ljudböcker, istället för att låta dem som vi lyssnat klart på samla damm i hyllan. Miljövänligt, roligt etc. Kanske något för dig? Läs mer på vår sida: http://tinyurl.com/y9nbjqs
Anonym sa…
Instämmer i det mesta!
http://denlillabokladan.wordpress.com/2011/06/09/matthandlare-olssons-dod/
/Den lilla bokladan