Inlägg

Visar inlägg från mars, 2010

Mer glad jazz åt folket! Mer stepp åt folket!

Mer Gunhild Carling! Varför är hon inte känd i hela Sverige? (Antagligen är hon världskänd i södra Sverige.) Fortfarande under 70- och delvis 80-talet fanns TV-program som visade artister som Carling. Då befolkades fortfarande televisionens och radions redaktioner av några mammutar från den utdöenden melodiepoken. Nu är människors känslor i fokus på TV. Förhoppningsvis blir det snart åter talangernas tid. Mer talang, skicklighet, hantverk och kunskap åt folket! Multiinstrumentalisten Carling kan även avnjutas här - nej förresten, HÄR!

Min skönhetsopererade familj - en dokumentär om något väsentligt

Den svenska titeln på dokumentären Min skönhetsopererade familj (Beauty Refugee) får mig först att tro att det handlar om en av TV4s vanliga freakshows (så kallade dokumentärer om spektakulärt udda eller handikappade människor), men det här är SVT och syftet med denna film är allt annat än spektakulär show. Den svenktalande filmaren Claudia Lisboa har gjort en tämligen objektiv men ändå känslostark dokumentär om sin brasilianska familj. Familjen är välbeställd och verkar leva ganska vanligt övre medelklassliv. Men något tycks ändå fattas, alla tycks längta efter något man inte kan greppa. Blickarna är undvikande. Brodern är plastikkirurg och har opererat alla i familjen och den närmaste släkten, förutom Claudia själv. Både mamman, pappan, brodern och systern har dock åsikter om hur Claudia borde operera sig - brösten, näsan, pannan. För hennes eget bästa, för att bli lycklig, kunna hålla fast männen, stoppa livets gång. Alla i familjen har ett stelt drag kring mun och ögon, lite uppsv…

Kostsam konst!

Väst möter öst

När Lars Vilks följer modernismens gamla fina tradition att provocera och ritar en ful rondellhund som ska föreställa Muhammed, börjar kultur- och samhällsetablissemang att vackla. Yttrandefrihet javisst, men - det var ju inte så här modernisterna menade. Det är bara den västerländska traditionen man får ifrågasätta, provocera och kränka med konstnärens fulla frihet - andra kulturer och religioner måste man ju ta hänsyn till. Oklart varför - är andra kulturer att betrakta som barn i förhållande till "oss vuxna"? Eller är andra kulturer mer "naturliga" kulturer än vår "förkonstlade" och "förtappade" Västvärld?
Vad säger man om detta - vår tids kultur är snedvridet relativistisk och har ett barnsligt förhållande till konst, men jag blir också bekymrad av att höra hur kränkt till och med en medveten och sekulariserad muslim som Nalin Pekgul blir av en fult tecknad hund.

Vår tids chick flick - kvinnans pyrusseger?

Bild
K special i SVT har visaten intressant dokumentär om den amerikanska filmgenren "chick flick" - romantiska filmer om kvinnor för kvinnor: Tjejer på bio (en fantasilös översättning från From Weepies to Chick Flicks) av Clara och Julia Kuperberg. Idag förknippas genren med Julia Roberts och Meg Ryan och liknande filmstjärnor men hade egentligen sin storhetstid under Hollywoods guldålder, 30- och 40-talen, med stora namn som Katharine Hepburn (bilden) och Bette Davis. Vid denna tid var filmerna mångbottnade, hade vågade undertexter och starka laddningar mellan kvinnligt och manligt på grund av de tabun som fanns och de givna könsrollerna som på subtila sätt kunde utmanas. Intrigerna var konventionella men under den glättiga ytan fanns allt det onämbara, berättar filmkritiker Molly Haskell.
Under 60-talet skedde de stora samhällsförändringarna som underminerade de gamla värderingarna varvid de romantiska kvinnorna försvann från filmen. Genom den sexuella och kvinnliga frigörelse…

Att följa modet är att sakna egen smak - två idéer för framtida designers

Modemakt - 300 år av kläder har i dagarna startat som permanentutställning på Nordiska Museet i Stockholm. Mode är ett hett ämne - och har väl per definition alltid varit. Som kulturhistoriskt fenomen är mode enormt intressant eftersom det säger så mycket om tidsandan och estetiska ideal. Vad har man velat uttrycka, framhäva, dölja? På så sätt är också dagens mode intressant. Som riktlinje för mitt personliga klädval är dock modet totalt ointressant. För att inte säga irrelevant. Men vad har man för val då man står där i Köpcentrat och velar mellan Lindex och HM?
Då jag var tonåring ville jag anpassa mig efter rådande mode. Eller rättare sagt anpassa mig efter gruppen - flocken av hon- och handjur. Det gällde överlevnad. Med Vecko Revyn som förebild och  mina äldre systrars avlagda kläder som material gjorde jag så gott jag kunde. Sax och symaskin användes flitigt - t-shirtsärmar klipptes till fransar som beträddes med glaspärlor, utsvängda jeans syddes in nedtill, sweatshirtströjor kl…

Rättrådig Hägglund

Jag är inte kristdemokrat men hyser respekt för Göran Hägglund som vågade starta en kulturdebatt förra året där han gick till attack mot kulturvänstern. Det massiva hån som drabbade Hägglund från nämnda håll bevisar hur rätt han hade. För visst är det ett märkligt samhälle vi lever i där traditionella värdegrunder och traditionella estetiska ideal upplevs provocerande bland större delen av kulturetablissemanget? De sidor av ovetenskap, likriktning och till och med intolerans som finns i rådande anti-norm-normsystem kom aldrig fram i den ytliga debatt som följde i massmedia.
I debatten om varat eller ickevarat av en tänkande höger visar Hägglund i dagens SVD än en gång prov på rättrådighet. Det är precis den här typen av konkreta resonemang kring ideologier, som Hägglund visar fram, som jag vill efterlysa hos alla partier - liksom i den kulturella och samhälleliga debatten i stort (ett ämne jag berört här och här - men inte här). För att tala med Martin Ljung: Det är dags nu!