Att följa modet är att sakna egen smak - två idéer för framtida designers

Modemakt - 300 år av kläder har i dagarna startat som permanentutställning på Nordiska Museet i Stockholm. Mode är ett hett ämne - och har väl per definition alltid varit. Som kulturhistoriskt fenomen är mode enormt intressant eftersom det säger så mycket om tidsandan och estetiska ideal. Vad har man velat uttrycka, framhäva, dölja? På så sätt är också dagens mode intressant. Som riktlinje för mitt personliga klädval är dock modet totalt ointressant. För att inte säga irrelevant. Men vad har man för val då man står där i Köpcentrat och velar mellan Lindex och HM?

Då jag var tonåring ville jag anpassa mig efter rådande mode. Eller rättare sagt anpassa mig efter gruppen - flocken av hon- och handjur. Det gällde överlevnad. Med Vecko Revyn som förebild och  mina äldre systrars avlagda kläder som material gjorde jag så gott jag kunde. Sax och symaskin användes flitigt - t-shirtsärmar klipptes till fransar som beträddes med glaspärlor, utsvängda jeans syddes in nedtill, sweatshirtströjor klipptes vidare i halsen osv. Mamma blev vansinnig ("har du klippt sönder tröjan?!"). Resultatet var ofta nedslående och slutade i självförakt över den missformade kroppens tillkortakommande i klädernas våld. Naturligtvis blev jag aldrig den populäraste i klassen. Så här i efterhand förstår jag att det inte berodde på kläderna. Kanske anade jag redan då att ens popularitet faktiskt inte alls hängde på vad man hade på sig. Men illusionens och längtans makt var stor. Med moderna kläder kanske man skulle kunna förvandlas, kunna blända, och bli en del av gemenskapen. 

Ju äldre jag blev desto mer föll grupptrycket av mig. Någon gång kring 30 förlorade damtidningarna sin glans. Reportagen om kläder och smink kändes plötsligt väldigt platta och intetsägande. Idag letar jag kläder som passar min kropp istället för att förbanna att min kropp inte passar i vissa kläder. Idag förstår jag skillnaden mellan mode och stil. Att följa modet är att sakna egen smak. Att klä sig med stil är att uttrycka sig själv på bästa sätt. Skillnaden kan illustreras med Elin Klings modetips i bl.a. TV4:s Förkväll i jämförelse med de tips som Trinny & Susannah gett i program som What Not To Wear och Making Over America. Kling tipsar om vad folk ska sätta på sig för att vara moderiktiga, medan Trinny och Susannah tipsar om vad folk ska sätta på sig för att se bra ut. Elin Kling (och de flesta andra liknande modegurus) utgår från kläderna, medan Trinny och Susannah utgår från den person som ska bära kläderna. Det finns en paradox mellan dagens modehype och dagens strävan efter att sticka ut och framhäva sig själv. Alla "i kretsen" härmar ju bara varandra. Mode är något konformistiskt och osjälvständigt, men fungerar ibland som en behövlig trygghetsfaktor. Det har det alltid gjort. Problemet är att de flesta unga tror att mode betyder per definition något som är snyggt. "Det är mode - alltså är det snyggt." Man saknar perspektiv.

Att ägna sig åt det mode som är just nu har alltså för mig inte längre någon poäng. Jag vill hitta kläder som passar mig - inte anpassa mig efter klädkedjornas val av färger och former. Trots att klädbutikerna dominerar alla köpcentrum, modebloggarna svämmar över på internet och nya modedesigners poppar upp ideligen så är det lättillgängliga modet märkligt homogent. Tänk om jag inte passar i tunika och leggings och inte klär i gammelrosa? Har man begränsat med pengar och tid så är det svårt att hitta alternativen.

Men jag har en idé! Eller egentligen två!
1. Någon borde starta en klädkedja där man utgår från olika kroppsformer (Trinny och Susannah har räknat ut att det finns 12 olika kvinnliga kroppstyper!?) och ge varje kroppsform sin egen passande kollektion. Som designer skulle jag finna det inspirerande att försöka göra det bästa av varje kroppstyp - som en arkitekt som kreativt anpassar sig efter miljön och omgivningarnas förutsättningar. Här öppnar sig marknaden för en ny, stor yrkesgrupp - klädguider som "förstår" och "ser" kroppstyper och som visar och tipsar om vad man kan passa i.
2. Min andra idé är en klädkedja som gör kollektioner utifrån olika tiders mode - med moderna och praktiska material, men utan någon modern vinkling. Varje kollektion kan ju varieras utifrån tidens olika miljöer, länder och samhällsgrupper. På detta sätt skulle man kunna hitta den tidskollektion som trollar fram det bästa av ens egna figur och personlighet. (Själv skulle jag exempelvis se fram emot kollektioner från Jane Austens tidiga 1800-tal, Skagen vid sekelskiftet 1900 och Wodehouses countryside under 1920-30-talen.) Vem har sagt att dagens mode är det snyggaste - för just mig?

Kanske kan dessa två idéer kombineras på ett inspirerande sätt? Båda idéerna skulle naturligtvis förverkligas för både damer och herrar. Tänk vilken variation av färger, former och snitt vi skulle få se på gatorna. Vågar vi?

Kommentarer