Vår tids chick flick - kvinnans pyrusseger?

K special i SVT har visat en intressant dokumentär om den amerikanska filmgenren "chick flick" - romantiska filmer om kvinnor för kvinnor: Tjejer på bio (en fantasilös översättning från From Weepies to Chick Flicks) av Clara och Julia Kuperberg. Idag förknippas genren med Julia Roberts och Meg Ryan och liknande filmstjärnor men hade egentligen sin storhetstid under Hollywoods guldålder, 30- och 40-talen, med stora namn som Katharine Hepburn (bilden) och Bette Davis. Vid denna tid var filmerna mångbottnade, hade vågade undertexter och starka laddningar mellan kvinnligt och manligt på grund av de tabun som fanns och de givna könsrollerna som på subtila sätt kunde utmanas. Intrigerna var konventionella men under den glättiga ytan fanns allt det onämbara, berättar filmkritiker Molly Haskell.

Under 60-talet skedde de stora samhällsförändringarna som underminerade de gamla värderingarna varvid de romantiska kvinnorna försvann från filmen. Genom den sexuella och kvinnliga frigörelsen blev allt tillåtet. Tabuerna sprängdes och könsrollerna hade inte längre samma laddade gränser. De hinder och utmaningar som funnits i tabuerna och könsrollerna var borta. Romantiska kvinnoroller ersattes ett tag av mer komplexa mansroller och på 70-talet kom mer "medvetna" och "realistiska" filmer om starka, frigjorda kvinnor. Men publiken ville ha traditionella lyckliga slut. 

Som jag ser det är dagens chick flick-filmer och liknande TV-serier (som Sex and the City) en kombination av frigjordhet och den evigt existerande längtan efter romantik. Borta är den äldre chick flick-genrens undertexter och mångbottnade intriger - kvar är övertydligt sex och spänningslös romantik. Märkligt nog framstod 30-40-talens filmkvinnoroller, som saknade jobb och karriärer, starkare och stoltare än vad dagens kvinnokaraktärer framstår, som trots självständighet och frigjordhet bara talar om relationer.  Dokumentären berättar också att filmerna idag vänder sig till en mycket ung kvinnlig publik till skillnad från 30-40-talens filmer som vände sig till vuxna kvinnor. Chick flick-genren har idag onekligen ett omoget drag. Eller som den kvinnliga regissören Robin Swicord poetiskt förklarar: "The stories are not all being told yet".

Kommentarer

Anonym sa…
Har hørt om denne dokumentaren, og skulle gjerne ha sett den. Bor dessverre utenfor Sverige, men vet du eller dine lesere hvordan jeg kan få sett den?
Hilsen
linlore@vikenfiber.no