The Good Old Days

70-talet bestod inte bara av sunkiga proggare, gröna vågare med stripigt skägg, plastmuggar, furutak i gillestugor och gabardinbyxor. Tunna slöjor av melodins epok dröjde sig kvar - i radio, TV och i minnen. I Monty Python och Hem till byn kolliderade (på mycket olika sätt men ändock) gamla värderingar och traditioner med den nya tiden. Andra TV-serier var mer eller mindre realistiska eller romantiska skildringar av det förflutna - Forsytesagan, Onedinlinjen, Herrskap och Tjänstefolk etc. Det fanns också det nostalgiska underhållningsprogrammet The Good Old Days som jag som barn aldrig riktigt förstod om det var "på riktigt" eller om det var "som en pjäs". Alla i publiken var, liksom artisterna, utklädda i sekelskifteskläder. En "chairman" slog frenetiskt en klubba i pulpeten och skrek in artisterna. Publiken hetsades, alla sjöng med. Programmet startade i Storbritannien 1953 och höll ut till 1983. Troligtvis kan de flesta engelsmän fortfarande sjunga med i Down at the Old Bull and Bush som var signaturmelodi. Jules Sylvain skrev ett flertal liknande allsångsvalser som Nu ska vi opp opp, opp - med stor sannolikhet under påverkan av den brittiska music hall-traditionen. The Good Old Days ger en god inblick i denna tradition, som är en av grundstenarna till hela populärmusiken.

Apropå  Karamelodiktstipendiet - i detta nummer ur The Good Old Days ser vi en föregångare till Maria Lundqvists "tajmade otajming" i Sheila Steafels framförande av Popsie Wopsie:

Kommentarer