Lösryckt

Om den här meningen är bland det sista du läser i den här bloggen så läser du ungefär som jag läser artiklar. Jag börjar någonstans i slutet. Om det verker intressant så hoppar jag sedan till mitten ungefär och om detta har väckt mer intresse så kan jag hoppa till början och läsa alltihop fast på ett rapsodiskt vis eftersom jag redan läst lite här och var. Otålig. Rastlös är vad jag är. Ibland hoppar jag omkring med playpilen på min mediaplayer också och lyssnar lite här och var på musikstycken om jag inte orkar lyssna på hela. Vanvördigt kanske, men kompositören får skylla sig själv. Jag rekommenderar alla kompositörer att skriva kort. Till och med atonala stycken kan vara intressanta, bara de är korta. Det handlar om att kunna greppa en helhet. Hur långa stycken klarar man? Men jag är ju rapsodisk i mig själv. Ett potpurri.

Varför sätts aldrig Gilbert och Sullivan upp på operan? Om det här är bland det första du läser och finner det intressant så kan jag varna dig för att resten av bloggen inte alls handlar om Gilbert och Sullivan. Men det är sådant här man kan tänka på When You're Lying Awake som Lord Chancellor sjunger i Iolanthe - ett verk som verkligen visar hur tidigt formen för vår moderna populärmusik etablerades. Iolanthe hade premiär 1882 men så här kan musikaler till viss del än idag låta (fast Gilbert och Sullivan är alltid bättre). When You're Lying Awake är ungefär lika lång som en stenkaka vilket är ett perfekt mått på min uthållighet.

Kommentarer