I utkanten av Uccle

Nästan alla belgare tycks bo i radhus. Lägenheter är tämligen sällsynta och fristående hus finns mest i de mer fashionabla områdena och utåt landsbygden. Det är något charmigt över dessa radhuslängor. Det sägs att alla belgare vill ha sitt eget hus - ja, till och med bygga sitt eget hus och därmed också bygga på sitt lilla egna vis. Inte likt någon annan. Följaktligen är det mycket svårt att hitta två exakt likadana radhus här i Belgien. Utsmyckningar i teglet, blyinfattat glas, dekormålningar över dörren, ett snirkligt balkongräcke. Kontrasterna blir desto större genom att ett art nouveau-hus kan ligga vägg i vägg med ett hus från 70-talet. 

För en svensk som är uppväxt i funktionalismens Sverige är det häpnadsväckande hur vackra hus man kunde bygga här så sent som på 60- och 70-talen. Ja, ännu idag byggs hus med vackra detaljer och runda fönster även om man kan se funktionalismens charmlösa stelhet slå igenom även här när det gäller nybyggen. Antagligen är Sverige ett av de länder i världen där funktionalismen rotat sig mest - och genomgripande på alla plan (se mitt inlägg om Frusna ideologier). Man förstår först då man lämnat Sverige hur indoktrinerade vi svenskar är av räta linjer och ordning, hur svältfödda vi är på utsmyckningar och variationer. Romantiken försköts allt mer efter kriget i Sverige och tolkades till smaklös landsbygdskitsch på 70-talet, medan romantikens allvar fick fortsätta flöda i andra länder. Arkitektoniskt är Sverige ett u-land, för att inte säga en mardröm, för en skönhetsälskare som jag, medan Belgien är ett arkitektoniskt eldorado - åtminstone om man håller sig borta från de mest slummiga kvarteren i Bryssel.

Vi bor också i ett radhus. Ett högt, stort, nytt radhus. Kanske inte så charmigt som de äldre radhusen men med en viss twist ändå. Stilen kan nog kallas postmodern med spröjsade fönster och en blandning av material och färger (tegel i två färger och lärkträ). Huset ligger i en så kallad "clos" med likartade hus, men även här skiljer sig alla husen åt på något sätt i storlek och utförande.  

I ärlighetens namn var det inte så här jag drömde om att bo i Bryssel. Valet av hus gjordes på några timmar tillsammans med en kvinnlig, forcerad mäklare som hetsigt körde runt oss i sin lilla bil - trots mobilförbudet lyckades hon både prata, smsa och titta på karta samtidigt som hon kopplade, växlade och gasade. Vid varje farthinder studsade bilen någon meter upp i luften - och vi också. Områdena svischade förbi, husens lägen var svåra att få grepp om. Antagligen fick hon provision på att visa oss de mest svåruthyrda objekten först så våra egna val av bostad hamnade sist eller helt utanför tidsramen. Mitt drömboende - ett litet cottage i utkanten av Bryssel - fick vi bara se från utsidan, så det vågade vi inte välja. Det grämer mig idag.

Det är inga stora fel på huset vi valde - förutom ett löst handfat, iskyla i hallen, fuktfläckar i källaren och märkliga lösningar för toalett och våtrum. Det är mer platsen jag inte riktigt trivs på. Uccle förknippas med pampiga villor och trädalléer men just detta område i Uccles utkant är lite - bedagat. Visst har vi vår slaktare, vår konditor, ett litet snabbköp, ett kineskök, några småpubar, några fritterier och "coiffurer", men öppettiderna är en gåta. Ofta är allt stängt. En trött spårvagn släntrar efter gatan och bilarna kör fort, fort. På en tomt betar några får, på vissa tomter kacklar höns och gäss och på  fältet är några cirkustält permanent uppställda. 
Vill man vara snäll kan man kalla området bohemiskt pittoreskt. För en belgare är det troligtvis högst ordinärt. Inget fel på det. Men trottoarerna är trånga för mig och Lexie, som vill ha fält att springa på. Och den utåtriktade cafékulturen man förknippar Frankrike med, är fjärran här. Köper belgarna hellre bakelser och tar hem? Sitter de innanför nylongardinerna och dricker sitt kaffe?

Men - även i en liten bedagad förort som denna finns pärlor av hus att beundra och fascineras av. Visa mig den förort i Sverige som kan uppvisa samma arkitektoniska variation? 

Kommentarer

Fredrik sa…
Hoppas det inte är er BMW...