Macaroner

En dag förirrar jag in mig i en av Bryssels finare chokladbutiker, Pierre Marcolini - en sådan där "tom" butik bestående enbart av en jättelik, glänsande glasdisk under vilken tronar utvalda konfekter på sidenbädd. Dit stövlar jag in. Det hela är ett misstag, men jag kan inte vända nu. Butiken ekar. Jag känner mig som en utvald kund - fast på fel sätt. Bakom disken uppenbarar sig en smal man i svart kostym talande intensiv franska. Han pekar, gestikulerar. Stirrar på mig med svart blick. Det drar i hans mungipor. Jag tror han ler. Jag ler tillbaks. Jag får syn på små, små runda kakor i glänsande regnbågsfärger med fyllning. Kanske nickar jag lite i den riktningen.
- Bon, d'accord, säger kostymmannen prompt och börjar trä på sig handskar.
- Oui? säger jag och hoppas att han ska uppfatta min tveksamhet. Men han ser inte längre på mig utan vecklar bryskt ut en liten svart papplåda vari han viker ner ett svart crêpepapper. Sedan kommer nästa piskrappfråga på högre intensivkursfranska. Han har en tång i handen nu.
- Oui, svarar jag. Jag vill ju inte göra honom ledsen.
- Bon, d'accord, säger han igen och något om "tout" och "complète". Med ryckigt snabba gester börjar han fylla lådan. Tångar åt sig en av varje sort av de små, små kakorna. Det går inte att stoppa honom nu. Det börjar flimra i min hjärna - hur mycket pengar har jag egentligen på bankkontot?
- Bon, d'accord, säger han efter att ha fyllt, vikt, crèpat, snörat och haft sig med den lilla asken som nu hamnat i en liten svart papppåse som glänser. Han lyfter den högt över disken och gör det där med mungiporna igen. 
- Voilà, madame.
- Merci, säger jag, grabbar påsen och stapplar tjugofyra euro fattigare ut ur den kala butiken.

Vem är jag, i denna förryckta värld? Ägare till 20 macaroner.
Foto: Johanna Broman Åkesson
Ordet Macaroner ingår i listan Belgiens ABC

Kommentarer

Fredrik sa…
Ser ju lätt ut att vara värt 200SEK. Om inte annat för upplevelsen.
Fäldtliv sa…
Helt plötsligt kan jag läsa många fler inlägg på denna blogg. Det gläder mig eftersom jag tycker att du är en ypperlig skribent. Jag läste detta inlägg vid söndagsfrukosten och alla uppskattade det. Jag och maken kände så väl igen oss i denna beskrivning.
Vad glad jag blir! Det är värt att göra misstag eller förödmjuka sig lite om man sen kan glädja någon med att återberätta händelsen:-)