Sjön suger

Visst bör man se på fransk och belgisk TV för att höra språket och komma in i kulturen. Men behärskar man ytterst lite franska, som jag, blir det i längden tröttande obegripligt eller i bästa fall lösryckt. Under stundom hänfaller jag till att titta på svensk TV via datorn. Först kändes det som fusk men har nu mera blivit en vana, för att inte säga en slags last.


Känner jag mig ensam och frusen tittar jag på Sjön suger. I detta geniala program invaggas jag i Lennart Jähkels och Johan Ulvesons varma gemenskap. Jag får bara sitta där, tillsammans med dom, lyssna och skratta med dom, i solen. Båten guppar och vågorna slår lite lojt mot klipporna. Vi äter en strömmingsmacka tillsammans och talar om djupa saker, om rädsla, humor och Gud, om hur det var när man var liten och om stekt gröt. Skrattar åt något fånigt och sitter sedan tysta och stirrar ut mot horisonten. Ibland kommer det någon känd gäst som hoppar i land där vi lagt till. Tillsammans lagar vi lite mat, pratar om livets mening och flamsar. Vi äter så gott, dricker vin, sjunger och fäller djupsinniga iakttagelser om Strindbergs dass, energi och materia, åldrande och näshår. Inget om senaste rollen eller projekt eller barn eller framtidsplaner. Nej, om livets mening, här och nu.  Jag vill bara sitta där och gunga med dom. Men TV-program tar slut. Sån vänskap har inte jag.

Nu är dagen över 
borta är vår sol 
alla mina kläder 
ligger på en stol
Det är mörkt i rummet
jag kan inte se
inte somna ännu
jag kan bara be
Käre fader stanna 
här i natt hos mig
när de andra sover
har jag ändå Dig


(Läst av Lennart Jähkel i avsnitt 3, säsong 1)

Kommentarer

pepperkverna sa…
Nydelig blogg! Hege