Möte i mörker

Belgarna måste vara ett mycket ordentligt folk. Eller ett räddhågset folk. Eller ett hemmakärt folk. I alla fall där jag bor, i utkanten av Uccle. Här är inte en själ ute efter nio, inte ens på helgen. Låst, förbommat, släckt. Bara jag och hunden, i det belgiska mörkret. Möter man någon känns det nästan skumt. Den påtagliga kvällstystnaden påkallar ett "Bonsoir", innan man hastigt går åt skilda håll.
- Hon verkar skum, tänker nog den man mött, fast på franska; vilket enligt Googles översättning blir: "Elle semble en mousse".

Kommentarer