The Ukulele Orchestra of Great Britain

Hur skapar man musik som är igenkännbar men inte förutsägbar, lättsam men inte ytlig, varierad men inte nyckfull, mångbottnad men inte pretentiös, nyskapande men inte obegriplig?

Det förutsägbara och ytliga finns i överflöd inom pop och rock medan det nyckfulla och obegripliga ofta återfinns inom modern konstmusik. Båda falangerna är till övervägande del lika tröttsamt pretentiösa. Idealet för mig inom musik är en balansgång mellan det igenkännbara och det nyskapande. Musik som rör sig lätt, men på flera plan. Var hittar man sån musik?

Jo, hos The Ukulele Orchestra of Great Britain förstås. Denna smokingklädda, åttamannaorkester krossar alla genreförväntningar och skapar helt nya upplevelser av det  välbekanta med hjälp av sina ukuleles (plus basgitarr) och röster. Klassisk musik, rocklåtar, evergreens och folklåtar blandas och görs om - ömsom överrumplande komiskt, ömsom chockerande vackert. Jag vill gråta av glädje över deras orädsla för att leka, bråka, älska med musiken utan att någonsin sätta sig själv som artister i centrum. De öppnar musiken och visar på dess potential. Det är för mig att ta musik på allvar. Här hör ni dem i ett kontrapunktiskt nummer - ett prov på det som på musikspråk kallas quodlibet:


I januari kommer de till Sverige (se spelplan) och spelar både i Göteborg, Uppsala och Stockholm där de ska göra något intressant som heter Ukulelescope med inspiration från stumfilm! (Själv går jag förhoppningsvis på konserten i Luxemburg i februari.)

Kommentarer

Det är ett fantastiskt gäng The Ukulele Orchestra of GB. Humor och musik i skön förening.
Så sant! Vilket gäng! Vilka musiker!