Inlägg

Visar inlägg från februari, 2011

Efterlysning - vackra, sinnliga böcker

Bild
Har ni upplevt det där speciella lugnet som fanns i de gamla hemmens bibliotek? Ett skrivbord med läslampa. Skinnfåtöljer. Kanske en öppen spis. Böcker från golv till tak. En liten stege. Rum att läsa i, leta i, njuta i. Kunskapens rum. Sinnenas rum. En dator skulle nog kunna platsa där idag, för all del - men bara som ett komplement.
I dessa tider av e-böcker och läsplattor vill jag slå ett slag för den - i bred bemärkelse - sinnliga boken. Visst är det något som går förlorat i läsandet då man inte kan ta på en bok, känna pärmens glansighet, följa bokstäverna med fingret, uppleva bladens strävhet, doften - den där obeskrivbara bokdoften (en blandning av äventyr, minnen, förväntningar, damm....)? Jag vill ha något att ta i! Såväl otympliga som smidiga bokformat  har sin tjuskraft och inverkan på läsupplevelsen. Den lilla inbjudande boken att krypa ner i sängen med, eller den stora, tunga, överväldigande boken man måste röja på stora bordet för kunna överskåda. Bilder man kan försjunka …

To Be Or Humble Be

Bild
To be or humble be or be a humble bumblebee sitting on a flower high as a tree thinking of the question to be or not to be a clumsy humpty dumpty bumblebee


Mitt liv i en film av Tati

Varje vecka går jag hem till Madame O, min timida fransklärarinna i obestämbar ålder. Mjukt visar hon mig in i sin dunkla våning med nylongardiner och vissna växter.  - Jag saknar gröna fingrar, förklarar hon suckande på franska, alla växter dör.  - Moi aussi, svarar jag. Trafiken susar utanför. Tyst bjuder Madame O på ljummet te. Häller långsamt upp i blommiga koppar.  - Har ni tillagat något ur den belgiska receptbok ni fått låna? undrar hon på franska. Ack nej, jag beklagar, dessvärre har jag inte hunnit, men tack ändå för lånet .... tänker jag, vilket på franska blir: - No.  Madame O mörknar i uppsynen och börjar sedan förhöra mig på prepositioner. När jag går säger jag: - Bienvenue!
Jag och Lexie traskar fram på en liten smal gata där stegen ekar mellan husen. Någon tjoar i ett fönster. Det är en gammal dam som lutar sig långt ut. En mycket gammal dam. Gråa hårtestar flyger, smala armar vevar.  - Vo lö fijä pö ce ne ke pas vous chien drös ne ke sumPA? kraxar hon ner mot mig. Jag ler osäke…

Nya sökmotorer kan lyfta Internet

Internet är ett fenomen som ständigt breddas och förmodligen även fördjupas - men hur väl speglas djupet på ytan? Får man inte ofta en känsla av att nästan allt på Internet är oseriöst, ytligt, bagatellartat? Det är  i alla fall det som syns mest och ibland känns det som att alla tar för givet att det ska vara så. Som en naturlag. Hur kommer det sig att det som är oseriöst tillåts att ta störst plats? Det som faktiskt är seriöst på Internet verkar  villkorslöst anpassa sig efter de "normer" och "regler" som växt fram i Internets jättebubbla av ytlighet. Som om en hel vuxenvärld har abdikerat och lite förnöjsamt "låter ungdomen sköta sitt", samtidigt som "de vuxna" vill vara med och leka lite på "ungdomligt" vis. De fyrkantiga tekniknördar som skapar Internets "plattformar" borde kanske kompletteras med människor som tänker strukturellt och intellektuellt på ett annat sätt, utifrån andra värderingar och synsätt.
Jag efterlyser …

Ämne för excentrisk moster

Bild
Jag har en härlig moster som för mig och mina syskon - lantlolligt uppvuxna bland granris och dynga - representerade höjden av excentricitet då hon kom insladdandes på gården i sin karamellröda Volvo P1800. Hennes man var något så modernt på 60-talet som reklamman och deras hem i stan var en stilfull blandning av antikviteter och funkisdesign. Som änka och pensionär blev hon poet. Konstnärligt subtil, ständigt vasst sanningssägande. Med stark integritet. Hennes epitet på sig själv är Mozter med Z - så skriver inte en ordinär moster.

Alla borde ha en excentrisk moster eller faster - eller en excentrisk tant vilken som helst - i sin närhet. Någon som är godhjärtad men därutöver avviker från det "normala". Någon som erbjuder en alternativ värld till den invanda, men lika verklig och viktig. En annorlunda vuxen.

Med största sannolikhet kommer jag aldrig att bli mamma. Länge hindrad av min egen naivitet. Sedan hindrad av den förödmjukande sjukdomen endometrios. Men jag lever och …

John Barry tonsatte 60-talet

Bild
Den brittiske filmmusikkompositören John Barry är död. Även om man inte känner till hans namn känner man med stor sannolikhet till hans musik. Några av Barrys kompositioner tillhör möjligtvis världens mest spridda - han skrev exempelvis musiken till elva James Bond-filmer och arrangerade själva Bond-temat (som dock skrevs av Monty Norman). Barry var aktiv som film- och TV-kompositör från 1960 fram till början av 2000-talet och vann fem Oscar för sin musik. 
Sett i ett brett perspektiv kan man nog säga att John Barry var en av dem som "tonsatte" 60-talet som epok. Läser man om populärmusikens historia får man lätt intryck av att 60-talet dominerades av rock och pop och att jazzen var död. Men var det verkligen så i realiteten för gemene man? Man får inte glömma att 60-talet var ett brytningskskede då den äldre populärmusiken - melodins epok - fortfarande var levande, (för många troligtvis mycket mer levande och nära än den nya rocken och popen). En mer sanningsenlig och objekt…