Humlans existens är hotad

Mitt under nyheterna om att en tsunaminvåg svept in över Japan fastnar jag för en annan nyhet. Humlans existens är hotad - en nyhet vars konsekvenser vi inte kan överskåda. Anna Persson, doktorand vid Lunds universitet förklarar i TV4:s Nyhetsmorgon att orsaken till humlehotet är att vi har "förenklat landskapet", den blomstrande perioden har minskat. När vissa blommor som humlorna behöver försvinner, försvinner humlorna och därmed allt fler växtsorter. Frukt, bär och många grönsaker kan komma att försvinna. Det finns nämligen ingen annan pollinerare som besöker så många blommande växtarter som humlan och många växter kan endast pollineras av humlor. I USA har fyra humlearter minskat med 96 % och i Sverige är sex av nio så kallade sociala humlor rödlistade. Vad man dock kan göra som enskild människa är något så underbart som att odla sin trädgård. Odla många blommande, nektarrika växter, säger Anna Persson. Odla bärbuskar, fruktträd och kryddväxter. Oregano, timjan, lavendel... Låt din trädgård blomma länge.

Humlans släkte heter Bombus. Det tycker jag är kul, nästan bildligt onomatepoetiskt. De svenska namnen på de många arterna är också humoristiskt fantasieggande. Visst kan man se dem framför sig, de olika "typerna" av humlor som finns, som den mörka jordhumlan, den ljusa jordhumlan eller kanske den förväxlade jordhumlan? Det finns också den klämmiga stäpphumlan, den modesta hushumlan, en liten lapphumla, en stormhattshumla, en vallhumla, mosshumla, alphumla och så vidare. Och så finns alla de så kallade snylthumlorna - inte att förväxla med tjuvhumlan som också surrar i buskarna. (Den långa artlistan kan beskådas HÄR. Se också den fina Humlesidan med bestämningsnycklar.) 

Humlor verkar liksom sympatiska. De flesta tycker om humlor. Humlan har en symbolik i vår kultur, och säkert i andra kulturer också. Humlan symboliserar fridfullhet, trygghet - den lyckliga upplevelsen av ett alldeles harmoniskt "nu", bortom världen i kaos. Kanske har ni någon gång betraktat en sådan där stor vacker blomma med djup blomkalk - och plötsligt fått se hur en humla kryper upp ur den djupa skålen. Det är förunderligt.  I Beppe Wolgers verk är humlan central. Även Povel Ramel har i sin Sommartrivialiteter (en pastisch på Birger Sjöberg) använt humlan som symbol för "den lilla världen", närbildsperspektivet - en sinnebild för den onåbara idyllen:

Men när allt blir för omtumlande
jag drömmer fumlande
att jag är bortom rum och tid -
slumrande som lilla humlan där
i fönstrets frid

(Ur Sommartrivialiteter av Povel Ramel, 1960)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer

tolken sa…
Jag älskar humlan i Dunderklumpen. Den som håller på att drunka i en thekopp vid kvällstheet på verandan där i Strömsvattudal och som sedan blir inkörsporten till hela fantastiska historien om Dunderklumpen.
Bråkesson sa…
Ja, Dunderklumpen är verkligen magisk. Jag har aldrig sett filmen utan bara "hört" Dunderklumpen på skiva - (än idag kan jag återge flera repliker och hör deras röster i huvudet). Någon skrev nånstans att alla humlor kanske ÄR Beppe Wolgers (eller om det var tvärtom...). Det var i alla fall en rolig tanke.