Inlägg

Visar inlägg från juni, 2011

Teorier kring utanförskap

Bild
Jag har alltid varit en iakttagare. Någon som sitter tyst i ett sällskap och bara lyssnar. Någon som har svårt att fånga bollen i småprat och "vara en i gänget". Jag deltar inte. Jag kan känna, men inte förmedla vad jag känner. Jag hänger inte med i samtalet. Jag sitter i min egen bubbla och funderar. Trevande försöker jag ibland nå fram, men orden klingar falskt och orytmiskt. Som barn gick det an då ingen vuxen förväntade sig att man skulle tala. Då kunde man sitta där med sitt glas saft och bara lyssna på de storas röster. Men som vuxen betraktas man som konstig - eller tråkig. 
Det finns kanske någon diagnos för mig. "Social katastrof" kallade sig Börje Ahlstedt i Stjärnorna på slottet. Utan andra jämförelser så upplever jag mig också som en sån - en social katastrof. I dessa tider av sociala medier blir det så uppenbart. Jag förstår tekniken men inte "språket" och koderna. Jag vet inte hur man "knyter" kontakter eller är en god vän. Jag sitt…

Ivan Caryll - en bortglömd nyckelfigur?

Bild
Man får inte en rättvis bild av gårdagen bara genom att studera sådana personer från det förflutna som idag är ihågkomna. Ofta är det vår egen tids preferenser som styr vilka man uppmärksammar från förr. Tänk alla de som faller utanför dagens intressen och uppslagsverk, trots att de under sin tid var upphöjda och berömda. Vad säger dessa spöken om sin tid - och om vår tid som "glömt" dem?
Få känner idag till namnet Ivan Caryll (1861-1921). På sin tid var detta en beryktad man (kallad "Fabolous Felix") - berömd för sin stiliga mustasch, extravaganta klädsel och sin generösa gästfrihet (som stundom vållade honom ekonomiska bekymmer). Men framförallt var Ivan Caryll känd som kompositör av teatermusik och en av Englands mest populära dirigenter, med egen underhållningsorkester. Hittar man Caryll i ett uppslagsverk kan det stå att han var en engelsk-amerikansk kompositör, men Caryll hette egentligen Félix Marie Henri Tilkin och var född i Liège i vallonska Belgien. Under…

En liten fransk-svensk ordbok från 1924

Bild
Vid flytten till Bryssel fick jag av min moster två små franska ordböcker från 1924 - Petits Dictionnaires Garnier, Librairie Garnier Frères, Paris. Ett svensk-franskt och ett Français-Suédois. Jag slår planlöst upp en sida i den fransk-svenska ordboken. Jag hamnar på sidan 273 där jag hittar ordet "lubrique"  som sägs betyda "liderlig, lösaktig". På samma sida hittar jag också ett tillhåll för detta, nämligen "lupanar", alltså "dåligt ställe, otuktsnäste".  Här finns många andra ord för företeelser man sällan funderar över som: "luette" - "tungspene", "lunaire" - "månviol" och "luthier" - "tillverkare av stränginstrument". Vidare finns ordet "luron"  som man nästan hör betyder "lustig ture" men det kan också stå för "oförskräckt fruntimmer" ("Ohoj, ser man på, vilket luron!"). Besläktad är  troligtvis ordet "Lustucru" som är en "lö…

Öppna den klassiska konsertens dörrar

Bild
I Önska i P2 har det pågått en liten debatt om den klassiska konserten. "Jazzklarinettisten Alexander upplever den klassiska musikscenen som strikt. Det är svårt att känna sig avslappnad på en klassisk konsert, tycker han." Detta har gett upphov till ganska många debattinlägg, både medhåll och mothugg.
Jag håller till viss del med Alexander, men problemet är mer komplext än att enbart "lätta upp" konsertformen och göra den mindre "strikt". Som debattinläggen visar så handlar problemet inte bara om konsertformen utan kanske mer om musiken, om genregränser, om vårt förhållande till musik och den musikaliska allmänbildningen i samhället.
För det första är det viktigt att påpeka att de här outtalade reglerna och koderna som finns kring den klassiska konserten inte är huggna i sten. De har etablerats efterhand - till viss del efter att en stor del av den musik som spelas på konserterna komponerades. Före romantiken betraktades musik som ett hantverk, en bruksvar…