En liten fransk-svensk ordbok från 1924

Vid flytten till Bryssel fick jag av min moster två små franska ordböcker från 1924 - Petits Dictionnaires Garnier, Librairie Garnier Frères, Paris. Ett svensk-franskt och ett Français-Suédois. Jag slår planlöst upp en sida i den fransk-svenska ordboken. Jag hamnar på sidan 273 där jag hittar ordet "lubrique"  som sägs betyda "liderlig, lösaktig". På samma sida hittar jag också ett tillhåll för detta, nämligen "lupanar", alltså "dåligt ställe, otuktsnäste".  Här finns många andra ord för företeelser man sällan funderar över som: "luette" - "tungspene", "lunaire" - "månviol" och "luthier" - "tillverkare av stränginstrument". Vidare finns ordet "luron"  som man nästan hör betyder "lustig ture" men det kan också stå för "oförskräckt fruntimmer" ("Ohoj, ser man på, vilket luron!"). Besläktad är  troligtvis ordet "Lustucru" som är en "löjlig figur ur barnrim och sagor" (är det därifrån vi fått ordet lustigkurre?)

Så där går jag på och förirrar mig in i språkets vindlingar. Varje ord tycks mig som ett litet kikhål in i en förgången värld. Något glimtvis, irrande, svårfångat.  Men är det verkligen så? Min första tanke var att jag genom dessa ord skulle kunna få en inblick i dåtidens samhällsklimat och tidsanda, men då jag börjar jämföra med en ny ordbok (Norstedts lilla franska ordbok, 2009) upptäcker jag att de flesta ord verkar finnas med även där. Vad jag dock märker är att det har skett en viss betydelseförskjutning med tiden. Idag ges exempelvis ordet "Lubrique" inte den negativt värderande betydelsen "lösaktig" utan betyder nu "liderlig, vällustig", vilket snarare låter positivt. Vidare ser man att ordet för glasögon, "lunette",  1924 även betydde "hål för halsen (på schavotten)", vilket i 2009 års ordbok verkar glömt. 

Nu hoppar jag slumpvis till sidan 442 i den gamla ordboken. Där läser jag att ordet "roulée" betyder "kok stryk". Den nutida ordboken antyder dock inget kok stryk utan säger att ordet betyder "hoprullad" eller "välsvarvad kvinna" eller "lurad". De gamla orden "rouleur" ("den som rullar tunnor; arbetare som jämt byter verkstad (mm)"), "rouleuse" ("rullvivel, gatstrykerska"), "roumi" ("arabiskt namn på kristen") samt "roupie" ("dropp från näsan; rupie") är i boken från 2009 borta. Och ordet "roulotte" har gått från att betyda "tältvagn som zigenare bo i" till att få den neutrala betydelsen "husvagn". Av någon anledning finns det både 1924 och 2009 en mängd olika ord för rödhårighet - rouquin, rousseau, roussot, roux  / rousse.

I allmänhet tycks orden ha fått något blekare och mer generella betydelser med tiden. De färgrika översättningarna från 1924 "förklarar" många gånger orden bättre. Ordet "lunatique" betyder exempelvis i 2009 års ordbok bara "lynnig, nyckfull", men genom 1924 års ordbok anar man ordets ursprung: "underkastad månens inflytande, månadsrasande, fantast (-isk), nyckfull". 

Det är en mer detaljerad, specificerad "värld" man möter i ordboken från 1924. Här finns ord för "en sorts sommarpäron" ("rousselet"), "rörsångare" ("rouserolle"), "grov häst" ("roussin"), "vinterek" ("rouvre") och "pipskägg" ("royale"). Inget av dessa ord, i dessa betydelser, finns med 2009. Är det dåtidens bildningsideal som skiner igenom på detta sätt? Var detaljerna viktigare då? Och kunskapen om detaljerna? Vad innebär det att ord fått mer utslätade betydelser idag? 

Man kan också fråga sig vem som använde de små ordböckerna från 1924? Vem åkte till Frankrike från Sverige i början av 20-talet? Det var knappast gemene man som reste utanför nationsgränserna, de flesta kom sällan ens utanför landskapsgränserna och semester fanns inte vid denna tid. De som reste hade det gott ställt, mycket gott ställt.  Sen fanns det förstås enstaka äventyrare och lycksökare som begav sig ut och kanske hamnade i Paris - som ju vid denna tid var en av de "hetaste" platserna för "moderniteten". Någon modernitet skiner dock inte igenom i ordböckerna från 1924, snarare avslöjar de kanske hur "gammal" världen trots allt fortfarande var 1924. Men vad betyder det då att ordboken från 2009 är snarlika ordmässigt den gamla men något mer generell i sina betydelser? 

Att studera ordböcker och lexikon är underhållande (min pappa läste Nationalencyklopedin från A till Ö som kvällslektyr). Men ju mer man läser, desto fler frågor uppstår...och kanske just därför är det så underhållande - man måste slå vidare, vidare, vidare...  

Kommentarer

Margareta sa…
Intressant och välskrivet som alltid, Johanna - din text väcker onekligen funderingar kring då och nu. Vi tycks mera slätstrukna numera!
Tack för din fina kommentar, Margareta! Apropå det slätstrukna så har jag just läst lite om Ulf Linde och vad han har sagt. Han talar exempelvis om hur den "samtida" konsten idag är konformistisk vilket jag tycker är ett kul och sant påstående.