Jermyn Street - fjärran från kvinnligt mode

 

Alla anglofilt excentriska herrar känner naturligtvis till Jermyn Street i London. Vem som helst med anglofila tendenser har utbyte av den gatan. Man behöver inte vara herre eller rik, man kan bara titta och njuta - som i en gammal fin leksaksaffär där allt är välgjort och fantasieggande. Själva butikslokalerna är som stora tittskåp, med ramverk av blankt trä och marmor och putsade glasfönster som blänker. Butikerna har otrendiga namn som Turnbull & Asser, Benson & Clegg Ltd, Foster & Son ingraverade över dörren i guldskrift. Allt som ger en hemtrevlig stämning finns där innanför - mörka träinredningar, tjocka kvalitetstyger, varm belysning, fotens tysta svikt över sisal och persiska mattor, en öronlappsfotölj att långsamt försjunka i och - kanske doften av piptobak? Tartan, stripes och paisley; ylle, silke och corduroy; allt för rusk och regn, jakt och golf, afternoon tea eller dinner vid brasan. Murriga, jordiga, mustiga färger med insprängda cirkusdirektörsfärger. Polerade skinnskor med stickningar, träklossar i cederträ, solfjädrar av mönstrade silkesstrumpor, uppseendeväckande nattkläder, rökrockar i siden, riktiga hängslen med knappar av ben, stetsonhattar, rutiga kepsar, plastronger, skjortor i regnbågens färger, tunga dyra rockar med pälsbräm, filttofflor, klädborstar, manschettknappar. Allt vikt, lagt och hängt i oklanderliga rader och högar utan andra baktankar än att man ska hitta det man söker. Vissa affärer består enbart av rökverk - pipor av olika modifjong, tjocka cigarrer från fjärran länder, humodiror och cigarettetuier i silver. Andra butiker är fyllda av eau de cologne, pomada, rakkräm och vackra rakdon med speglar på väggen och marmorgolv. Allt är vardagligt  och frapperande på samma gång. Som att komma hem till Mr Higgins. Jag är alldeles betagen. Är jag född i fel kön?

Finns det såna här butiker för kvinnor? Vart jag går - London, Bryssel, Stockholm - så hittar jag mest tråkiga, trendiga, ogästvänliga klädaffärer för mitt kön. Vissa har ungdomligt tuff, hård attityd, i svarta lokaler med pumpande musik; andra  har en stiffig, sniffig, damig karaktär, i kala, tomma butikslokaler med en kamelfärgad chaneldräkt upphängd på en stång.  Och så finns förstås de små "etniska" feministbutikerna, som luktar rökelse och säljer curryfärgade haremsbyxor  (vem klär i såna?). Och de små, vita, gulliga Carpe Diem-affärerna med patinerade byråer, genomskinliga tunikor och blommiga gummistövlar som om man vore ett barn fast man är 42.

Under en stor del av 1900-talet har modernismens estetik - ungdomlighet och provokation - prioriterats i modevärlden så till den milda grad att vi idag tar dessa klädegenskaper (i synnerhet ungdomligheten) för givna; alla har exempelvis jeans idag. Jag vill bara att kläder ska sitta bra - göra mig fri i tanke och handling, framhäva mina bästa sidor och dölja de sämsta. Det gör inte jeans.

Jag längtar efter gediget gjorda damkläder, så där som många av herrkläderna på Jermyn Street är - i tweed, silke, linne och andra äkta material, med klädda knappar, vackra foder, dolda fickor och klädsamma snitt - omsorg om detaljer. Funktion och skönhet i harmoni. Frihet från trender. Och kanske, kanske en smula excentricitet. Lite som Mary Poppins.

(Kanske man skulle starta ett klädföretag med "tailor-made-suits" à la Cherry Tree Lane nummer 17...? Där det vardagliga möter fantasin - som en uppochnervänd tebjudning eller en gatumålning man kan hoppa in i...)

Kommentarer

Elisabeth sa…
Intressant som alltid att läsa dina inlägg. Lite speciellt för att jag just idag när jag skulle klä mig i morse tänkte tanken; Jag gillar verkligen inte att ha på mig jeans. Jag tror jag ska göra mig av med alla jeans och BARA ha kläder i garderoben som jag trivs med riktigt mycket.Ja, man undrar finns det motsvarande butiker för kvinnor, mina tankar går till Paris, Milano..möjligen.Tack för berikande läsning.
Ja, jeans är ett otyg. Förstår aldrig de som hävdar att jeans är skönt att ha på sig?! Jag kan ana att det mest är såna där dyra och ogästvänliga damaffärer som också finns i Paris och Milano. Damaffärer känns aldrig trevliga och inbjudande. Tack för att du läser och reflekterar - alltid lika intressant!
Unknown sa…
Jo, men Johanna, jeans är jättebra i rätt sammanhang. På landet, påtandes i trädgårdslandet, så är ett par gamla(?) jeans, stövlar och en grov skjorta precis rätt klädsel. En del av affärerna i t ex Milano har förvisso ett lite hemtrevligt stuk, men mest är det elegans som gäller.
/nalle
Jag är uppväxt på en bondgård och där kallades jeans blåbyxor; och ja, där kan de komma till pass :-)