Musikalisk julkalender - lucka 14

(Om du inte har hängt med från början i denna frågelek gå till 1-december-luckan.)

Lucka-13-nöten var nog knivig. Apropå det väljer jag så här i stunden att som sista ledtråd till 13-nöten inte spela det som möjligtvis var mest förväntat - Intermezzot ur Cavalleria Rusticana (ett sömnpiller) - utan istället ta den här mer popiga låten (ja, popigare än så här blir det inte hos mig):
Jag vet inte hur det är med er, men själv blir jag alltid så uppspelt av musik med plonjk-ljud - lyssna hur mungigan, eller vad det nu är, liksom pjonkar omkring utanför själva tonarten (ska väl ge en reminiscens av italiensk folklore kan man tänka).

I dagens lucka 14 ligger en nöt som vissa hävdar är smaklös, men jag skulle nog säga att den är mer - PIKANT. Följande små musikstycken är ganska bra exempel på den märkliga eklekticism som frodades i gränslandet mellan melodins epok och rock- och popepoken - ett gränsland där också vår nöt hör hemma, men på ett spektakulärt, extravagant, flamboyant sätt. Uttrycket "bling-bling" skulle låta alldeles för modest i det här sammanhanget. Observera att Candelabra Boogie INTE spelas av Jerry Lee Lewis utan bara av Jerry Lewis - dåtidens Jim Carrey (precis lika tråkig). Något blev nog fel i artistförmedlingen där, tror jag. Resultatet hör ni själva. Och ärligt talat - Viva Las Vegas är väl inte Elvis största stund i rampljuset heller..?. Men, men - Elvis grät nog hela vägen till banken, han också....

Kommentarer