SKÖNA KONSTER BLOGG

Blandbandet "'KLASSISKT', MUSIKAL, POP, 40-TAL" spelades in under mars-april 1986, strax efter att Olof Palme blivit skjuten och vid samma tid som Tjernobylolyckan inträffade. Av dessa händelser märks  inga spår i min musikvärld. Jag är 16 år och har nyligen upptäckt Stravinskys Våroffer och däri tolkat min egen jungfrulighet... den spirande våren... den spirande erotiken... riten... offret! Eller inte. (Det där var en efterkonstruktion.) Sanningen är den att jag såg baletten på TV och tyckte att de dansade fult - på ett ofrivilligt komiskt sätt. Men musiken var - i dess rätta bemärkelse - häftig. 

Vad exakt som föranledde mig att lägga till ordet "pop" i blandbandets titel är ganska outgrundligt, om man bortser från låten Popcorn som ju rent bokstavligt-musikaliskt-onomatepoetiskt är en POPPIG låt. Kanske tyckte jag också att det blev fel att bara kalla bandet "klassiskt, musikal, 40-tal" när nu Lasse Holm råkat hamna på magnetremsan - jag kunde j…

ÅTERFÅS MOT BESKRIVNING

Alla dessa gamla kassetter som ligger där huller om buller i min låda... Så tummade och lyssnade... Blandbandet jag fastnat för idag har nummer 17 och spelades in mellan juli och september 1984. Jag var då 14 år och alienerad. I stort sett umgicks jag enbart med fiktiva karaktärer ur böckernas, filmernas och TV-seriernas skimrande världar - vilket också speglas i den musikaliska blandningen. Så patetiskt drömmande man var i den åldern och så ocharmigt surmulen man kunde bli. Sliten mellan barndom och vuxenvärld satt man i sin egenhändigt spunna romantiska kokong och vägrade stint komma ut. Faktum är att jag vid den tiden satt ensam på mitt rum och "pillade" med ord och toner - precis som jag gör just i denna stund. Blir jag någonsin vuxen?
Lyssna på mitt "Blandband 17: Blandad musik" på Spotify. Nedan begrundar jag flyktigt de enskilda låtarna.
Sid A  Törnfåglarna(melankoliskt tema) - Att vara 14 år samma år som Törnfåglarna gick som TV-serie...ja, ni förstår väl h…

Jag tror att jag var i tioårsåldern då jag fick min första radiokassettbandspelare. Det var en obeskrivbar lycka. En helt egen värld öppnade sig - min egen musikaliska värld, som jag byggde helt själv. Eller åtminstone med hjälp av melodiradions utbud. Med fingret på record-knappen genomlyssnade jag radioprogram efter radioprogram - Melodikrysset, Ring så spelar vi, Musik för fullvuxna, Skivor till kaffet, Smokerings mm mm. Det gällde verkligen att vara med där med fingret - och lyssna efter vad Hasse Tellemars lyssnare önskade eller helt enkelt hoppas på att musikexemplet till lodrätt 8 fyra bokstäver skulle vara värd att spelas in. Oftast chansade jag och tröck på record på måfå - det var lite som en överraskning att se vad som kom. Det mesta fick vara kvar men om det var någon "tocke där pOp-musik" (som min farfar sa med avsmak och runt o) så backade jag oftast bandet och spelade över. Men inte alltid.
Det allra mest spännande var att se hur själva blandningen på kassett…

Det här är Maurice. Maurice bor i den lilla byn Celles i belgiska Ardennerna. Där arbetar Maurice på en restaurang som ett slags...vad ska vi kalla det... inspektör eller bas eller patron eller tja, lite allt möjligt.... Faktum är att Maurice jobbar på alla restauranger och även på hotellet i byn Celles, som lite allt möjligt. Faktum är att Maurice äger hela byn Celles. Det tycker i alla fall han själv. "Maurice äger". Med hela värdigheten hos en särdeles kraftig åttaårig blandras (mellan bouvier des flandres och labrador) spankulerar Maurice omkring i byn Celles och "äger". Vissa skulle kalla Maurice tjock - jag kallar det pondus.

Maurice har fullt upp med allt han måste göra i byn Celles - vilket Maurice gör på sitt sangviniska vis. Maurice tjenar på alla nya gäster (Tja'ba!). Tar en sväng in till kocken för att se vad han har för sig (Bœuf?!). Diskar lite tallrikar. Tar en lov ut till gästerna igen och växlar några artighetsfraser med dom (Ça va?). Spankule…