Franui - en musikalisk resa genom tider, epoker, länder och kulturer

Om man som jag gillar tyska lieder, tyrolerorkestrar, klezmer, romsk folkmusik, balkanblås, swing, tango och tysk cabaretmusik och är nyfiken på hur det skulle låta om man liksom vävde samman alla dessa stildrag - ja, då ska man lyssna på den österrikiska ensemblen Franui. Deras versioner av Schuberts och Brahms lieder, liksom deras arrangemang av popsångaren Karsten Riedels tonsättningar av Shakespeares sonetter är överraskande och förunderliga resor genom tid och rum, länder och kulturer, och rymmer alla stämningslägen mellan det meditativt melankoliska och det cirkusartat burleska. Genom sina udda instrumenteringar  och arrangemang (dulcimer, cittra,  harpa, violin, bas, dragspel, tuba, andra mässings- och träblås och röster) belyser Franui den så kallade västerländska musiktraditionens stora avhängighet till den östeuropeiska musiken - den som ligger till grund för så mycket av den 1700- och 1800-talens musik vi känner. Tydligt blir också hur man kan hitta en skärningspunkt mellan konstmusik, folkmusik och populärmusik just i den mångfacetterade centraleuropeiska musiken - här vävs reminiscenser från psalmer, gatumusik, barnvisor, salongsmusik, marscher, dansmusik och cabaret- och teatermusik samman. Franuis musik utgör sammantaget en berättelse om Europas musikhistoria. Gränsöverskridande och nyskapande i dess rätta bemärkelser.

För att visa på orkesterns bredd har jag valt ut några verk, och det gäller att lyssna på hela verket för att uppleva alla krängningar och kast i det musikaliska äventyret. 

Die Sonne Scheint Nich Mehr (men hur kom Evert Taube in i bilden?!)

Kommentarer