Inlägg

Visar inlägg från februari, 2014

Återträffen - en förenklad bild av offer och förövare

Jag tror jag var lite samma typ som Anna Odell som barn. Lite udda, ensam, tyst. Konstig. Kände mig utanför. Skämdes för vem jag var, hur jag såg ut, var jag kom ifrån. Ibland lekte jag med andra men långa perioder stod jag ensam på rasterna och frös. Passade aldrig riktigt in. Det hände att någon retade mig. Det hände att jag retade någon annan. När man steg på bussen hejade vissa, vissa inte. Jag hejade på vissa, på vissa inte. Man kunde inte sätta sig var som helst. Man kunde inte säga vad som helst. Man var rädd. Man frös. Det sociala klimatet var kärvt. Jag vantrivdes under hela min skolgång. Men redan då förstod jag att också andra vantrivdes och kände sig ensamma. Jag hade inga specifika fiender. Jag var min egen fiende. Positionerna mellan människorna fluktuerade utifrån tillfälle och miljö och deltagare. Fysiskt hade vissa övertaget. Intellektuellt andra.  I konstnärliga sammanhang ledde en tredje grupp. Könsblandade grupper hade andra spelregler än pojk- och flickgrupper. M…