Mina olika masker i sociala medier - eller man har sina sidor

Jag har alltid varit lite avundsjuk på dem som i alla situationer är "sig själva" och lyckas vara lika inför alla. Själv spelar jag ett ständigt maskspel. Med god vilja kan man kalla det flexibilitet, fast snarare handlar det om rädsla. Det gäller också i sociala medier. Så här kan mina olika masker se ut:

Facebook - privatsida: Som "privat" är jag väldigt restriktiv med vad jag förmedlar på FB eftersom "vänkretsen" är så brokig; här samsas ju barn, släktingar, klasskamrater man inte träffat på 30 år, nuvarande chefer, kolleger och perifera intresseklubbens medlemmar. Jag blir blyg inför både "hög" och "låg". Varför skulle någon vara intresserad av vad jag gör eller tycker? Risken med att göra få inlägg är dock den att när man väl gör ett inlägg tenderar det att verka överdrivet viktigt.

Facebook - företagsida: Knutna till min företagssida är de som, i alla fall av snällhet, intresserat sig för den kultur jag sysslar med till yrket. Därför vågar jag vara lite mer aktiv och, paradoxalt nog, mer personlig på min företagssida. Här skriver jag om kultur jag finner intressant, och visar exempel på mitt jobb som föreläsare och skribent. Ibland känns det emellertid lite ovärdigt och skrytsamt att berätta om vad man gör och åstadkommer. Roligast är att skriva om musik och filmer jag älskar. I och för sig lika effektivt som att stå och skrika på Uppsalaslätten. Motorvägen brusar förbi.

Twitter: Varje gång jag öppnar Twitter känns det som att kika in på Aftonbladets redaktion eller någon annan stor arbetsplats full med tvivelaktiga journalister som står i klungor och shitchattar internt. Det låter så där som när Brasse öppnade lattjo-lajban-lådan... Min lilla försynta viskning dränks i  sorlet av råmande besserwissrar och ironiskt kackel. Ståndaktigt fortsätter jag dock att då och då kasta ut flaskpost med tips, idéer, påhitt och funderingar. Fåfängt och kanske korkat.

Instagram: På Instagram råder det en helt annan hemtrevligt intim och personlig stämning; en något modest men också kreativ stämning. Jag är ganska ny här men jag tror att instagram kan bli lite av en lekstuga för mig, eller som en inbjudande engelsk pub dit jag återkommer för att sitta och mysa med en öl och fundera över livets små och stora frågor. Man får bara bortse från alla fula bilder man råkar se.

Blogger: Det här är ett forum jag älskar - för det är bara mitt. Jag odlar min egen trädgård här. Få hittar hit, men på något sätt gör det inget, det viktiga är att själv gräva och se det växa. Tyvärr har jag haft för lite tid för att skriva de senaste åren. Jag hoppas att jag snart ska kunna börja odla mina tankar på nytt. Det är här jag är mest mig själv, både allvarlig, djup, pajasartad och barnslig, maskerad och naken på samma gång. Vad är en äkta människa? Vem är inte en äkta människa?

Kommentarer