SKÖNA KONSTER BLOGG

När vi tänker på det förflutna, vår historia, "ser" vi den gärna som något som ligger BAKOM oss, något vi kan stänga dörren om och lämna. Men jag tror att det finns en poäng med att "se" historien på ett annat sätt - som något vi aldrig kan komma förbi. Vi går i det förflutnas fotspår. Vi som lever nu går EFTER den långa rad av liv som gått FÖRE oss, vare sig vi vill eller inte. De stigar vi vandrar har andra trampat upp. Vi tror gärna att vi är självständiga och fria, men den som saknar kunskap om historien är inte fri i sitt vägval. Oreflekterat trampar man på i gamla spår (för att det känns tryggt) eller hamnar på villovägar utan riktning (för att man vill gå "sin egen väg"). Men med andra ord låter man vanan eller slumpen styra ens liv. I överförd bemärkelse gäller detta också det historielösa samhället, som i strävan efter modernitet gång på gång tvingas uppfinna hjulet. 
Många av oss anser det viktigt att respektera andra människor, oavsett kön, hudf…

Ny krönika där jag skriver om vikten av balans mellan idealism och realism och de dunkla drivkrafter som ofta finns bakom våra val...

Ratataa eller The Staffan Stolle Story Ratataa är en episk berättelse om de två arketypiska kumpanerna Staffan (Ramel) och Vicke (Martin Ljung) på äventyr. Allt börjar i deras barndom 1891, på det spöklika Lewfverhielmska godset Svartö slott där Staffan är barn i huset och Vicke en statarpojke. Över släkten vilar Leipzigermässingens förbannelse och en dag dör hela familjen av ett förhäxat vin. Bara Staffan överlever. Han och Vicke blir bortadopterade till major Nibbing, vars nippertippigt plåstriga dotter Charlotte (Yvonne Lombard) är Staffans trolovade. Pojkarna växer upp och Staffan blir fänrik. Efter en avbruten duell med antagonisten och kvinnotjusaren Klåd Tränger (Ekman) måste Staffan och Vicke ge sig av till tropikerna där de nästan törstar ihjäl och Staffan sjunger självplågarvisan Ittma Hohah. Väl tillbaka i Sverige arbetar de på herrturken på unionsbadet och därefter i köket på restaurang Stångryttaren. En afton sätter sig Staffan vid pianot och sjunger Underbart är kort varv…

Sagomotiv och naivism 1950-talen var i flera bemärkelser naivismens tid, med dimensioner av både nostalgi och rebelliskhet. Inom modernistisk lyrik var barnet och det ”barnsliga” ett ideal; många poeter hängav sig åt dadaistiska eller idylliska tonfall. Många estetiska konstformer inspirerades av primitivism och exotism. Populärkulturen uppfylldes samtidigt allt mer av den amerikanska ungdomskulturen med en annan typ av naivism, i noveltyvisor, tecknad film, banala schlager och sprallig rock. Denna tid var också, speciellt inom filmen, fylld av romantiserade bilder av sekelskiftet och det tidiga 1900-talet, både i USA och i Sverige, varvid dixielandjazz, barbershop och skillingtrycksvisor upplevde en revival. I denna naivistiska och romantiserade anda hämtade film-, musikal- och revymakare ofta motiv från sagans värld.
Ekman har i sina memoarer berättat hur han älskade klassiska barn- och hjältesagor. I sådana finns det ofta en kamp mellan gott och ont och en idealistisk syn på livet –…

1950-talets tidsanda Aldrig har tron på framtiden varit starkare och aldrig har kulturen varit så nostalgiskt tillbakablickande som under 50-talet. Alla de motstridiga krafter som sattes i rörelse under industrisamhällets framväxt i slutet av 1800-talet – tradition mot modernitet, stad mot land, framtidstro mot desillusion, det svenska mot det utländska, natur mot kultur – blev reella för alla svenskar under 50-talet och därmed starkt laddade. Ingen kunde undgå att påverkas av ekonomins uppsving, folkhemmets utbyggnad, utflyttningen från landsbygden, de växande städerna, den nya tekniken, den framväxande ungdomskulturen. Många såg ljust på framtiden, speciellt den unga generationen vädrade ett nytt, friare samhälle och lockades av amerikansk kultur – serietidningar, filmstjärnor, rockartister. De konservativa såg det nya och främmande som ett hot mot rådande värderingar och gamla traditioner. Den stora publiken lyssnade fortfarande helst på Jussi Björling, Evert Taube, Snoddas och Alic…