Egocentrisk historiesyn

I ett avsnitt av Den svenska musikhistorien (med fokus på den nutida populärmusikens etikettförvirring) berättar Anna Charlotta Gunnarson lite om hur urvalet till Swedish Music Hall of Fame går till. Juryn vill välja en ”bukett” av artister och musikskapare från olika genrer från 20-talet och framåt, berättar Gunnarson. Och dessa artister ”måste ha nån form av relevans idag” – urvalet ”ska säga något om vår samtid nu”.
Utan att specifikt diskutera Swedish Music Hall of Fame, vill jag lyfta fram denna jurys kriterium som ett tydligt exempel på hur förvrängd historiesyn vi har idag. Precis som samhället i övrigt är historiesynen egocentrisk. Historien är bara ”relevant” om den svarar upp till vår tids ideal och ideologier. Historia som man inte kan ”känna igen sig i” och ”identifiera sig med” sållas bort, eller i vissa fall döms ut som kränkande. Så formas en historiebild utifrån dagens känslor, vilket aldrig gynnar utveckling och nyskapande utan förstärker det ”modernas” konformitet. Uppenbarligen anses historien och dess människor inte ha något att lära oss – ”mötet” med historien sker på vår tids villkor.
Men hur kan man bedöma historiens relevans för morgondagen? Hur bedömer man en annan människas relevans, vare sig hon är född igår eller idag?

Kommentarer