tag:blogger.com,1999:blog-521154096039108562024-03-14T07:45:36.253+01:00SKÖNA KONSTER BLOGG- bildning och skapandeUnknownnoreply@blogger.comBlogger194125tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-59619279447592226432020-04-21T11:46:00.001+02:002020-04-21T11:47:30.745+02:00Korn åt små fåglar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-g9bHMg2-sSQ/Xp62nBgSj3I/AAAAAAAARGQ/__Jv3HantKo47y0O8G9jV6jlhsoKJSU2wCLcBGAsYHQ/s1600/Korn%2B%25C3%25A5t%2Bsm%25C3%25A5%2Bf%25C3%25A5glar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1022" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-g9bHMg2-sSQ/Xp62nBgSj3I/AAAAAAAARGQ/__Jv3HantKo47y0O8G9jV6jlhsoKJSU2wCLcBGAsYHQ/s400/Korn%2B%25C3%25A5t%2Bsm%25C3%25A5%2Bf%25C3%25A5glar.jpg" width="255" /></a></div>
<i>Korn åt små fåglar </i>var en christlig barnkalender tillegnad Sveriges barn som utgavs i slutet av 1800-talet och några år in på 1900-talet. Fyllt av uppbyggliga tankar och moraliska berättelser för di små.<br />
<br />
<i><a href="https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/Zetterstr%C3%B6mH/titlar/Korn%C3%85tSm%C3%A5F%C3%A5glar/sida/I/faksimil" target="_blank">Korn åt små fåglar</a></i> är också en kåserisamling av Hasse Z med undertiteln "allvarliga söndagsbetraktelser". Säkert också uppbygglig, fast på ett annat sätt.<br />
<div>
<br />
<i>Korn åt små fåglar </i>blev likaledes titeln på en liten naivistiskt rättrådig visa i Hasse och Tages Don Quijote-travesti <i>Doktor Kotte, </i>1960.<br />
<br />
Antagligen var alltså <i>Korn åt små fåglar</i> ett välkänt uttryck som publiken förväntades associera till något pekoralartat moralistiskt. Välkänt in på 60-talet, men idag glömt - eller hur?<br />
<br />
<br /></div>
<iframe allow="encrypted-media" allowtransparency="true" frameborder="0" height="380" src="https://open.spotify.com/embed/track/2rr72huqLtTvfqvY4n9Wik" width="300"></iframe>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-74501068976896054982020-04-12T12:36:00.000+02:002020-04-19T12:55:04.795+02:00Hej, hvilket fläng - Ola Hansson och Povel Ramel<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Hej, hvilket fläng</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">uppå åker och äng!</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Ja, nu är ej tid</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">att sitta i frid</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och äta och dricka</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och hicka och nicka</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och sofva och gäspa</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och dra' sig och läspa</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Ratsch, hvad det går!</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Hör, hur Per</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">han pustar och svär!</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Nej, sicken han ser</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">nu på Anna och ler!</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Och drängarne flina,</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och töserna grina</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"> och peka och pladdra</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och binda och taddra</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Ratsch, hvad det går!</span></i><br />
<i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></i>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Ur "Sydskånska bilder" av Ola Hansson publicerade i tidningen</span><i style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"> Nya Skåne</i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">, 1880. (*)</span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Visst finns det en viss likhet med Povel Ramels likaledes imperativfyllda och meningsförtätade </span><i style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Titta det snöar! </i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och </span><i style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Titta jag flyger!</i><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><i><span style="background-color: white; color: #444444;"><br /></span></i></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><i><span style="background-color: white; color: #444444;"><br /></span></i></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">(*) </span><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Om denna dikt och Ola Hanssons närhet till Bellman skrev Nils A. Bengtsson i </span><i style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Samlaren. Tidskrift för svensk litteraturhistorisk forskning. </i><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Ny följd årgång 31, 1950. Uppsala 1951. Jag hittade uppgiften i Johan Stenströms bok <i>Bellman levde på 1800-talet</i>, 2009.</span><br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-29950072507090608832019-12-01T15:13:00.001+01:002019-12-01T15:15:43.919+01:00Julfyndigheter - djupdykningar i klappsäcken med julskivor: Harry Secombe <span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Det här blir kanske inte någon regelrätt julkalender men jag tänkte ändå göra lite kortfattade, spontana djupdykningar i julklappssäcken med julskivor fram till jul. I denna plingande, bjällrande, gnäggande och änglasjungande säck kan man verkligen hitta det bästa och det värsta, kult och fult. Men nästan alltid, vare sig det låter gudomligt vackert eller oförlåtligt ogudaktigt, finns det en intressant kulturhistoria bakom de rödglansiga skivomslagen.</span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="text-align: center;"><br /></span>
<span style="text-align: center;">Idag hittar jag en julskiva med walesaren </span><span style="font-size: 12pt; text-align: center;">Sir Harry Secombe (1921-2001) - en man med två sidor. </span></span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Tillsammans med Peter Sellers och Spike Milligan spexade han i det brittiska crazyartade radioprogrammet </span><i style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;">The Goon Show</i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">, 1951-1960 - en viktig föregångare och inspirationskälla till hela vågen av svart samhällssatir och sjuk humor som under 60-talet utvecklas på Londons pubscener och i brittisk TV och blommar ut med Monty Python.</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/9/90/Harry_secombe.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Harry secombe.jpeg" border="0" height="200" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/9/90/Harry_secombe.jpeg" style="text-align: center;" width="160" /></a></div>
<a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/2/2b/The_Goon_Show_(cast_photo).jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="255" data-original-width="340" height="150" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/2/2b/The_Goon_Show_(cast_photo).jpg" width="200" /></a><br />
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Men </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 16px;">Sir Harry Donald Secombe hade som sagt också en annan sida, han var en framstående tenor, gjorde film- och musicalroller och ledde religiösa musikprogram i radion. Bland hans många inspelningar av hymner och julsånger väljer jag <i>Jerusalem</i>, en dikt av William Blake (1804), tonsatt av Hubert Parry (1916), i dag en av Englands nationalhymner:</span></div>
<div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">And did those feet in ancient time</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Walk upon England's mountains green?</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">And was the holy Lamb of God</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">On England's pleasant pastures seen?</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">And did the Countenance Divine</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Shine forth upon our clouded hills?</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">And was Jerusalem builded here</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Among those dark Satanic mills?</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Bring me my bow of burning gold:</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Bring me my arrows of desire:</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Bring me my spear: O clouds unfold!</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Bring me my chariot of fire.</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">I will not cease from mental fight,</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Nor shall my sword sleep in my hand</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Till we have built Jerusalem</span></i></div>
<div>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">In England's green and pleasant land.</span></i><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 16px;"><a href="https://open.spotify.com/track/3YKNjJGk6pIFrwoMCAxm2N?si=faLg1NQsQ_Spap9XLO5qvw">Jerusalem med Harry Secombe</a></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
</div>
<iframe allow="encrypted-media" allowtransparency="true" frameborder="0" height="380" src="https://open.spotify.com/embed/track/3YKNjJGk6pIFrwoMCAxm2N" width="300"></iframe><br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-75655636727060658292019-03-17T13:29:00.000+01:002019-03-17T23:08:16.823+01:00Taxi Teheran av Jafar Panahi<div style="background-color: white; color: #1d2129; margin-bottom: 6px; text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Det är lite omtumlande att se den här filmen. En iransk regissör agerar taxichaufför och åker om kring och tar upp folk som han filmar. Glimtar och fragment ur livsöden i en helt annan kultur. Gripande och dråpligt på samma gång på ett högst förvirrande sätt. Inte minst är det dramaturgiskt förvirrande. En blodig trafikolycka, en kraschad guldfiskskål, en man som säljer svarta dvdfilmer, allt fladdrar förbi utan den amerikanska filmens sätt att förebåda, förklara och följa <span class="text_exposed_show" style="display: inline;">upp. När "chaufförens" kavata systerdotter dyker upp och själv börjar filma, och dessutom vill tillrättalägga sin "bild" av samhället, får allt också ett lager av metafiktion. Smärtsam blir det förstås när Nasrin Sotoudeh leende sveper in med rosor i famnen och sitt starka engagemang.</span></span></div>
<div class="text_exposed_show" style="background-color: white; display: inline;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"></span><br />
<div style="color: #1d2129; margin-bottom: 6px; text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Eftersom jag nyligen sysslat med Bellman och hans tid så slår det mig att det finns många paralleller i regissören Jafar Panahis bild av Teheran och Bellmans bild av Stockholm. De där hisnande kombinationerna av dramatiska känsloutspel, tragik och burlesk som gör att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Liksom den där sirliga artighetskulturen mitt i all fattigdom, ojämlikhet och korruption. Många frågor utan svar.</span></div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">
</span>
<br />
<div style="color: #1d2129; margin-bottom: 6px; text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Se filmen på Svt Play:</span></div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">
</span>
<br />
<div style="margin-bottom: 6px; text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="color: #1d2129;"><a href="https://www.svtplay.se/video/21487970/taxi-teheran?fbclid=IwAR04jyvzKU58dKb3FRGVdPOn5bTO2_KGudynnzUQjLqHxk0IzTlKjb7FDXE" target="_blank">Taxi Teheran av Jafar Panahi</a></span></span></div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">
</span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-90580281594837694882018-06-21T11:27:00.000+02:002018-06-21T11:27:27.104+02:00Egocentrisk historiesyn<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-sDWVnpnOTII/WytvPPPUPrI/AAAAAAAAPSw/sm-YNvoT_mY9j6tKC_NG7DSCMwpKAgxcQCLcBGAs/s1600/L%2B-%2Bkarl%2Bi%2Bprofil.tif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1080" height="200" src="https://4.bp.blogspot.com/-sDWVnpnOTII/WytvPPPUPrI/AAAAAAAAPSw/sm-YNvoT_mY9j6tKC_NG7DSCMwpKAgxcQCLcBGAs/s200/L%2B-%2Bkarl%2Bi%2Bprofil.tif" width="200" /></a></div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px;">
I ett avsnitt av <a href="https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1091981?programid=4788" target="_blank">Den svenska musikhistorien</a> (med fokus på den nutida populärmusikens etikettförvirring) berättar Anna Charlotta Gunnarson lite om hur urvalet till <a href="https://smhof.se/" target="_blank">Swedish Music Hall of Fame</a> går till. Juryn vill välja en ”bukett” av artister och musikskapare från olika genrer från 20-talet och framåt, berättar Gunnarson. Och dessa artister ”måste ha nån form av relevans idag” – urvalet ”ska säga något om vår samtid nu”.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Utan att specifikt diskutera Swedish Music Hall of Fame, vill jag lyfta fram denna jurys kriterium som ett tydligt exempel på hur förvrängd historiesyn vi har idag. Precis som samhället i övrigt är historiesynen egocentrisk. Historien är bara ”relevant” om den svarar upp till vår tids ideal och ideologier. Historia som man inte kan ”känna igen sig i” och ”identifiera sig med” sållas bort, eller i vissa fall döms ut som kränkande. Så formas en historiebild utifrån dagens känslor, vilket aldrig gynnar utveckling och nyskapande utan förstärker det ”modernas” konformitet. Uppenbarligen anses historien och dess människor inte ha något att lära oss – ”mötet” med historien sker på vår tids villkor.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
Men hur kan man bedöma historiens relevans för morgondagen? Hur bedömer man en annan människas relevans, vare sig hon är född igår eller idag?</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-36151469150670721562017-11-23T13:34:00.000+01:002017-11-23T22:53:03.592+01:00Värmen från ett andetag hundratals år bort<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/96/John_Donne_by_Isaac_Oliver.jpg/800px-John_Donne_by_Isaac_Oliver.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="John Donne by Isaac Oliver.jpg" border="0" height="400" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/96/John_Donne_by_Isaac_Oliver.jpg/800px-John_Donne_by_Isaac_Oliver.jpg" width="330" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">John Donne av Isaac Oliver</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Arbetar just nu med en föreläsningsserie om musikhistoria. Varje gång jag "går in" i en tidsepok och försöker förstå tidsandan blir jag liksom överväldigad av livet, nästan hjärtslitande "förälskad". Alla dessa komplexa människor som andats samma luft som jag. Alla dessa drömmar, all sorg och fruktansvärd plåga som denna jord har burit. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Men konsten måste vara det mest finurliga människan uppfunnit. Ett konstverk, musikstycke och dikt kan vara ett fönster på glänt till förståelsen. Plötsligt möter man en annan människas blick, hundratals år bort. Anar värmen från ett andetag. </div>
<div style="text-align: justify;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig. </i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
(Ur <i>Devotions Upon Emergent Occasions</i> av John Donne, 1623)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-45473396034569795482017-08-27T15:17:00.001+02:002017-08-27T16:50:33.420+02:00Gösta Ekman den äldre - hemmahosreportage ur Filmen, 1919<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<span style="text-align: left;">Mitt barndomshem rymmer ett oöverblickbart antal böcker efter flera släktens, flera generationers samlande. Allt från Bibeln till Det bästa, allt från husdjursuppfödning till Strindbergs samlade verk, lagböcker, visböcker, poesi, romaner, uppslagsverk - allt. Min dröm är att göra ett riktigt bibliotek i huset, så att man får en överblick över alla ämnen och författare. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<span style="text-align: left;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<span style="text-align: left;">Idag plockar jag fram en </span>bok som kommer från Antikvitetshandeln som min farfar drev i Sandviken i början av 1900-talet. Boken är en <span style="text-align: left;">inbunden utgåva av tidskriften Filmen årg. 1 och 2, sannolikt från 1918-1919, Albert Bonniers Förlag. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<span style="text-align: left;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Tidskriften är fylld av vackra ansikten i stilfulla poser, idolporträtt, reportage från filminspelningar, filmstjärnetävlingar och insändare. Tonen är servilt putslustig och allt utstrålar MONDÄNITET och världsvana. De flesta namn och ansikten är bortglömda idag, men ibland dyker ett och annat namn upp som kom att få en bestående plats i filmhistorien. Här ett artigt hemmahosreportage (ur årg 2, häfte 4) hos den unge skådespelaren Gösta Ekman som redan då var ett stort Namn. Observera också att den lille Hans får vara med på ett hörn:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-mkEed6KvvWM/WaK9MFd3QFI/AAAAAAAAO-Y/LkCRQoMxmGQDgtMoA1QYQBQvh80t1BDJgCLcBGAs/s1600/Hemmahosreportage%2Bom%2BG%25C3%25B6sta%2BEkman%2Bur%2BFilmen%2B1919%2B%25C3%25A5rg%2B2%2Bh%25C3%25A4fte%2B4%2BII.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-mkEed6KvvWM/WaK9MFd3QFI/AAAAAAAAO-Y/LkCRQoMxmGQDgtMoA1QYQBQvh80t1BDJgCLcBGAs/s400/Hemmahosreportage%2Bom%2BG%25C3%25B6sta%2BEkman%2Bur%2BFilmen%2B1919%2B%25C3%25A5rg%2B2%2Bh%25C3%25A4fte%2B4%2BII.jpg" width="300" /></a><a href="https://4.bp.blogspot.com/-9YWRNJVHy9Q/WaK9auipjJI/AAAAAAAAO-c/bb35DrP6dJsD3YL73p4usdUeMBBEl-t7QCLcBGAs/s1600/Hemmahosreportage%2Bom%2BG%25C3%25B6sta%2BEkman%2Bur%2BFilmen%2B1919%2B%25C3%25A5rg%2B2%2Bh%25C3%25A4fte%2B4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://4.bp.blogspot.com/-9YWRNJVHy9Q/WaK9auipjJI/AAAAAAAAO-c/bb35DrP6dJsD3YL73p4usdUeMBBEl-t7QCLcBGAs/s400/Hemmahosreportage%2Bom%2BG%25C3%25B6sta%2BEkman%2Bur%2BFilmen%2B1919%2B%25C3%25A5rg%2B2%2Bh%25C3%25A4fte%2B4.jpg" width="300" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-IhVD6W0ANJg/WaK9KB0fjKI/AAAAAAAAO-Q/yQM7nooN1iEGjRPfK_AUWvaULMIjeFqFACLcBGAs/s1600/Hemmahosreportage%2Bom%2BG%25C3%25B6sta%2BEkman%2Bur%2BFilmen%2B1919%2B%25C3%25A5rg%2B2%2Bh%25C3%25A4fte%2B4%2BIV.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://3.bp.blogspot.com/-IhVD6W0ANJg/WaK9KB0fjKI/AAAAAAAAO-Q/yQM7nooN1iEGjRPfK_AUWvaULMIjeFqFACLcBGAs/s400/Hemmahosreportage%2Bom%2BG%25C3%25B6sta%2BEkman%2Bur%2BFilmen%2B1919%2B%25C3%25A5rg%2B2%2Bh%25C3%25A4fte%2B4%2BIV.jpg" width="300" /></a></div>
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-GapxGFhzliM/WaK9K-0bUSI/AAAAAAAAO-U/SeG_brpuBIYSJLIfP_APtP6Vmbngey-8ACLcBGAs/s1600/Hemmahosreportage%2Bom%2BG%25C3%25B6sta%2BEkman%2Bur%2BFilmen%2B1919%2B%25C3%25A5rg%2B2%2Bh%25C3%25A4fte%2B4%2BIII.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://3.bp.blogspot.com/-GapxGFhzliM/WaK9K-0bUSI/AAAAAAAAO-U/SeG_brpuBIYSJLIfP_APtP6Vmbngey-8ACLcBGAs/s400/Hemmahosreportage%2Bom%2BG%25C3%25B6sta%2BEkman%2Bur%2BFilmen%2B1919%2B%25C3%25A5rg%2B2%2Bh%25C3%25A4fte%2B4%2BIII.jpg" width="300" /></a><br />
<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-8013712590514519652017-08-25T16:06:00.003+02:002017-08-25T17:40:32.103+02:00Varför ser världen ut som den gör idag? Förslag till en ny programserie.<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0cm;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-3ustvZiBKQ8/WaAuYB3jB7I/AAAAAAAAO98/k1F72fgC7Msb8ixYJXlXI6lGqSSf7nlNQCLcBGAs/s1600/151.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-3ustvZiBKQ8/WaAuYB3jB7I/AAAAAAAAO98/k1F72fgC7Msb8ixYJXlXI6lGqSSf7nlNQCLcBGAs/s320/151.jpg" width="180" /></a><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Dagens samhällsdebatt är till största delen uppbyggd av åsikter och känslor grundade på personliga erfarenheter, det vill säga "jaget" och dess snäva omkrets. De </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;"> </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;">djupgående analyserna och de </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;">långa historiska perspektiven lyser med sin frånvaro. </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;">Jag längtar efter - det BEHÖVS - en programserie på TV där historiker och andra experter förklarade och diskuterade, </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;">ur </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;">ett brett idéhistoriskt perspektiv,</span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;"> den HISTORISKA BAKGRUNDEN till aktuella händelser, fenomen och konflikter i världen</span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;">. </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;">Alltså en reflekterande programserie där man får en DJUPARE FÖRSTÅELSE för varför samhället ser ut som det gör idag. Det skulle inte vara ett debattprogram, men flera olika teorier och synsätt skulle komma till tals. Olika typer av historiker liksom filosofer, </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 0cm;">arkeologer, antropologer, litteraturvetare, konstvetare, musikvetare etc. (beroende på vad det handlade om) kunde vinkla temat utifrån sitt ämne eller belysa enskilda detaljer i den större kontexten. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0cm;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Kan någon ordna det? </span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-59103031202208265222017-06-04T22:13:00.002+02:002017-06-04T22:20:04.287+02:00Nya boktitlar: Den sista akten och Glimtar av människoliv<a href="https://4.bp.blogspot.com/-sDbOkv40TSc/WTRnpWLzMRI/AAAAAAAAO24/suRmDfxhiH83r8CTY0KAtjGXQPc87kxuQCLcB/s1600/Framsida%2BDen%2Bsista%2Bakten_Sida_4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1053" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-sDbOkv40TSc/WTRnpWLzMRI/AAAAAAAAO24/suRmDfxhiH83r8CTY0KAtjGXQPc87kxuQCLcB/s320/Framsida%2BDen%2Bsista%2Bakten_Sida_4.jpg" width="209" /></a><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Två nya boktitlar hos <a href="http://www.skonakonster.se/forlag.html" target="_blank">Sköna konster förlag</a>:</span><br />
<h4>
<i style="font-family: georgia, "times new roman", serif;"><a href="http://www.bokus.com/bok/9789198193930/den-sista-akten-kriget-pa-vastfronten-1918/" target="_blank">Den sista akten - Kriget på västfronten 1918</a></i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"> av Gunnar Artéus</span></h4>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Baksidestext:</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Första världskriget avgjordes på västfronten 1918. Detta världshistoriska drama skildras sakkunnigt och fängslande i denna bok. På ett lättillgängligt sätt presenteras för svenska läsare forskningens aktuella bild av kriget. Framställningen är främst inriktad på att utreda två grundläggande frågor: varför misslyckades de tyska offensiverna? Och varför blev den följande allierade offensiven så framgångsrik? Dessutom porträtteras de högsta militära befälhavarna psykologiskt och som strateger. </span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-tzLlHqnWiuY/WTRnmSvHr2I/AAAAAAAAO20/Z5oIxoW7aXwEgNSQi1AEDm4l1lPvtMy1QCLcB/s1600/9789198193954_200x_glimtar-av-manniskoliv-essaer.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="262" data-original-width="200" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-tzLlHqnWiuY/WTRnmSvHr2I/AAAAAAAAO20/Z5oIxoW7aXwEgNSQi1AEDm4l1lPvtMy1QCLcB/s320/9789198193954_200x_glimtar-av-manniskoliv-essaer.jpg" width="243" /></a><br />
<h4>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i><a href="http://www.bokus.com/bok/9789198193954/glimtar-av-manniskoliv-essaer/" target="_blank">Glimtar av människoliv - Essäer</a></i> av Gunnar Artéus</span></h4>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Baksidestext:</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Gunnar artéus är en ovanlig historiker. Hans stora forskningsinsats ligger inom militärhistorien i vid mening. Men han är också poet, har gett ut diktsamlingar och översatt andra poeter som Rilke och Yeats. Och han är heller inte någon traditionell militärhistoriker. Han har visserligen skrivit om strategi, generaler och krigandets konst, men framför allt gäller hans forskning den framväxande militärstaten och det svenska samhället i dess helhet. </span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="background-color: white; color: #333333;">- - -</span><br style="background-color: white; color: #333333;" /><span style="background-color: white; color: #333333;">Inlevelse i människor, stämningar och mentaliteter kommer tillbaka med ökad styrka i de essäsamlingar som Artéus publicerat under 2010-talet. Essäformen har gett honom en frihet som han utnyttjat till att göra inkännande och utsökt formulerade karakteristiker av personer och epoker. Essäformen ger honom också möjlighet att pröva nya metoder. </span><br style="background-color: white; color: #333333;" /></span><br />
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="background-color: white; color: #333333;">ur Ronny Ambjörnssons förord</span></span></div>
<br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="background-color: white; color: #333333;"><br /></span></span>
<br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Gunnar Artéus är professor emeritus i historia, särskilt militärhistoria, vid Försvarshögskolan samt ledamot av Kungliga Krigsvetenskaps akademien. Han är även poet, essäist och översättare av utländsk litteratur.</span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-41718165329819346272017-05-24T18:09:00.000+02:002017-05-24T23:23:37.832+02:00Vi går i det förflutnas fotspår - betydelsen av historiekunskap<div style="text-align: justify;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-W7l-zh_XdVQ/WSWhE_w5I_I/AAAAAAAAO1k/n4z5hhdxsHwFslC47ZUM-jGQ0ZtPEArAwCLcB/s1600/20141115_212126.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="225" src="https://4.bp.blogspot.com/-W7l-zh_XdVQ/WSWhE_w5I_I/AAAAAAAAO1k/n4z5hhdxsHwFslC47ZUM-jGQ0ZtPEArAwCLcB/s400/20141115_212126.jpg" width="400" /></a><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">När vi tänker på det förflutna, vår historia, "ser" vi den gärna som något som ligger BAKOM oss, något vi kan stänga dörren om och lämna. Men jag tror att det finns en poäng med att "se" historien på ett annat sätt - som något vi aldrig kan komma förbi. <i>Vi går i det förflutnas fotspår</i>. Vi som lever nu går EFTER den långa rad av liv som gått FÖRE oss, </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">vare sig vi vill eller inte</span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">. De stigar vi vandrar har andra trampat upp. Vi tror gärna att vi är självständiga och fria, men den som saknar kunskap om historien är inte fri i sitt vägval. Oreflekterat trampar man på i gamla spår (för att det känns tryggt) eller hamnar på villovägar utan riktning (för att man vill gå "sin egen väg"). Men med andra ord låter man vanan eller slumpen styra ens liv. I överförd bemärkelse gäller detta också det historielösa samhället, som i strävan efter modernitet gång på gång tvingas uppfinna hjulet. </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Många av oss anser det viktigt att respektera andra människor, oavsett kön, hudfärg och ålder. Vi förstår att andra människor, från andra miljöer och kulturer, kan berika och bredda oss. Men i dagens modernitetsvurmande Sverige är denna förståelse begränsad till förståelsen för nutidens människor och kulturer. Här anses historien </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">bara vara intressant om den har RELEVANS FÖR VÅR EGEN TID. Denna egocentriska uppfattning kan jämföras med medeltidens tro på jorden som universums centrum. Idag kretsar allt kring nuet och jaget. Men varför måste det förflutna ha någon uppenbar koppling till nutiden för att vara relevant? Vem har perspektiv nog att veta historiens "betydelse"? </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Egentligen är det ju bara vår vilja och förmåga att förstå som sätter begränsningarna för vad historien har "att ge".</span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"> </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Historieintresse förknippas ofta med konservatism, nostalgi, till och med nationalism. Men verklig historiekunskap handlar om det motsatta. Människor som romantiserar över det som varit, ogillar förändring och oreflekterat hyllar den egna kulturen har knappast någon större insikt i historiens gång; det är dessa människor som har den ovan nämnda (o)vanan att trampa i gamla spår. Ett verkligt historieintresse handlar om att vara nyfiken på människor, tankesätt, fenomen och händelser, oavsett tid och plats; samt en uppriktig strävan efter att förstå människors handlingar utifrån deras premisser. E</span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">tt </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">historieintresse är därför ingen motsats till ett samtidsengagemang - det är en förutsättning.</span> Den som vill förändra samhället måste ha de långa perspektiven</span></span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">. För att exempelvis kunna bemöta och bekämpa de <span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">ickehumana värderingar som idag breder ut sig från flera håll måste vi ha insikt i hur dessa värderingar uppstått och vilka värderingar som står på spel.</span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Ju mer kunskap vi har om det som föregått oss, desto mer realistiskt kan vi se på vår nutid och göra klokare vägval för framtiden. Och viktigast av allt att komma ihåg - historien pågår ständigt, vi är en del av dess rörelse. </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Vart är vi på väg, vilka fotspår lämnar vi efter oss? </span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-22718014361860659562017-05-22T14:34:00.000+02:002017-05-22T14:34:28.674+02:00 Krönika i Kulturskolan Magasin nr 3 2017 <div class="separator" style="clear: both;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-xKRBifi-9k0/WSLZ1Sgkj0I/AAAAAAAAO1A/S82txGrexvEmA1cKcBQ8i9lf2Xql5bYvgCLcB/s1600/Kulturskolan%2Bmagasin%2Bnr%2B3%2B2017_Sida_01.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-xKRBifi-9k0/WSLZ1Sgkj0I/AAAAAAAAO1A/S82txGrexvEmA1cKcBQ8i9lf2Xql5bYvgCLcB/s320/Kulturskolan%2Bmagasin%2Bnr%2B3%2B2017_Sida_01.jpg" width="241" /></a></div>
<span style="font-family: Georgia, Times New Roman, serif;"><a href="http://www.kulturskoleradet.se/sites/default/files/atoms/files/ksm_3.17.pdf" target="_blank">Ny krönika</a> där jag skriver om vikten av balans mellan idealism och realism och de dunkla drivkrafter som ofta finns bakom våra val..</span>. <br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-87369249144418900872017-05-18T15:37:00.000+02:002017-08-15T10:10:22.869+02:00Gycklarnas tid del 3 - Tre verk signerade Hasse Ekman och Povel Ramel <h2>
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Ratataa eller The Staffan Stolle Story</span></i></h2>
<div style="border-bottom: 1pt solid rgb(91, 155, 213); border-image: initial; border-left: none; border-right: none; border-top: none; padding: 0cm 0cm 1pt;">
<h1 style="text-align: justify;">
<o:p></o:p></h1>
</div>
<div class="MsoNormalCxSpFirst" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<div style="text-align: left;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-BcSH57Io7Sg/WRzcfzZI2FI/AAAAAAAAO0Q/iVsvgOStt40NfitbHTU8IfkjWPi3ZespgCLcB/s1600/martin%2Bljung.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-BcSH57Io7Sg/WRzcfzZI2FI/AAAAAAAAO0Q/iVsvgOStt40NfitbHTU8IfkjWPi3ZespgCLcB/s320/martin%2Bljung.jpg" width="212" /></a></div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i style="font-family: georgia, "times new roman", serif;"><span style="font-size: 12pt;">Ratataa</span></i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"> är en episk berättelse om de två arketypiska kumpanerna Staffan (Ramel) och Vicke (Martin Ljung) på äventyr. Allt börjar i deras barndom 1891, på det spöklika Lewfverhielmska godset Svartö slott där Staffan är barn i huset och Vicke en statarpojke. Över släkten vilar Leipzigermässingens förbannelse och en dag dör hela familjen av ett förhäxat vin. Bara Staffan överlever. Han och Vicke blir bortadopterade till major Nibbing, vars nippertippigt plåstriga dotter Charlotte (</span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Yvonne Lombard) </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;">är Staffans trolovade. Pojkarna växer upp och Staffan blir fänrik. Efter en avbruten duell med antagonisten och kvinnotjusaren Klåd Tränger (Ekman) måste Staffan och Vicke ge sig av till tropikerna där de nästan törstar ihjäl och Staffan sjunger självplågarvisan <i>Ittma Hohah. </i>Väl tillbaka i Sverige arbetar de på herrturken på unionsbadet och därefter i köket på restaurang Stångryttaren. En afton sätter sig Staffan vid pianot och sjunger <i>Underbart är kort</i> varvid den oskuldsfullt söta Tipsie Blink (</span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Gunwer Bergkvist) dyker upp</span><span style="font-size: 12pt;"><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"> och kärlek uppstår. Tipsie upptäcks snart av teaterkungen Albert Ramp (en travesti på Albert Ranft) och inom kort turnerar alla tre som varietéartister i landsbygden. Den fåfänga Charlotte tycker dock att Staffan ”fjollar sig” och tvingar honom att förkovra sig för att ”bli något stort”. Filmens klimax utspelar sig vid en storstilad konsert där S</span></span></span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">taffans pianokonsert skall framföras under ledning av den mycket ryske dirigenten Olja Schlaskokowitsch (Yngve Gamlin i högform). Men så, när Vicke i orkestern slår ihop sina cymbaler händer något – Leipzigermässingens förbannelse! Plötsligt uppdagas det att Vicke och Staffan blivit förväxlade som små och att Vicke är den rättmätige arvingen till Svartö slott. Oj! På så sätt ”hittar alla sin rätta plats” (för att travestera en av visorna i filmen). Staffan och Tipsie får varandra, och Vicke får Charlotte (som får det hon trängtat efter, Svartö slott).</span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i><span style="font-size: 12pt;">Ratataa<b> </b></span></i><span style="font-size: 12pt;">är fylld av intertexter – mängder av referenser till specifika filmer, stereotypa karaktärer och film- och teaterschabloner.</span><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn4" name="_ftnref4" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt; line-height: 13.2px;">[4]</span></span></span></span></a><span style="font-size: 12pt;"> Filmgenrer som film noir, kostymfilm, musical comedy och stumfilm parodieras och pastischeras. En stor del av handlingen travesterar klichéer kring artistliv och konstnärsrollen, som den typiska "framgångssagan" (den enkla flickan som upptäcks och blir stjärna), "det hektiska turnélivet" med framrusande tåg från stad till stad eller det typiskt Ekmanska temat: "en konstnärs konflikt mellan att göra det hans hjärta trängtar eller det som omgivningen kräver".<o:p></o:p></span></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;">Filmens crazystil återfinns framförallt i dess ”ton”. Allt är på skoj på ett spexartat sätt; vuxna människor agerar barnsligt i en rapsodisk saga, uppbyggd av tablåliknande parodier. (En typiskt crazyartad parodisk kontrast är när Vicke och Staffan faller genom taket, rakt ner i den stela borgerliga salongen och börjar framföra en anakronistisk boogie woogie-version av skillingtrycket <i>Hjalmar och Hulda</i>.) Parodierna måste man vara tämligen vuxen för att fullt ut förstå, vilket är typiskt för crazygenrens sätt att fungera på olika plan. Något som också ger filmen karaktär av spex är skådespelarnas disparata interpretationer. Vissa är parodiskt teatrala (som Sif Ruuds amma) medan andra, som Hasse Ekman, har en blaséartad, ironisk distans till sin roll (vilket han har i alla filmer). Om Ramels agerande i filmen skrev en samtida recensent: ”han är fullkomligt ur stånd att säga en naturlig replik”, och det stämmer. Ramel går omkring i filmen och gör sin roll helt renons på inlevelse, vilket skapar en lustig kontrast till Ljungs förbehållslösa inlevelse.<o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i><span style="font-size: 12pt;">Ratataa</span></i><span style="font-size: 12pt;"> är en av få fullödiga svenska crazyfilmer och ett koncentrat av populärkulturella schabloner.</span><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn5" name="_ftnref5" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt; line-height: 13.2px;">[5]</span></span></span></span></a></span><span style="font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div style="border-bottom: 1pt solid rgb(91, 155, 213); border-image: initial; border-left: none; border-right: none; border-top: none; padding: 0cm 0cm 1pt;">
<h2 style="text-align: justify;">
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Den store amatören</span></i></h2>
<h1 style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><o:p></o:p></span></h1>
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i><span style="font-size: 12pt;">Den store amatören </span></i><span style="font-size: 12pt;">utspelar sig i den sagoliknande staden Fårtuna, eller rättare sagt i den romantiserade föreställningen om en konservativ men idyllisk småstad kring sekelskiftet 1900; med poliskonstapel, skollärare, buspojkar, borgmästare, amatörteatersällskap och karamellbutik. (”Vi trivs med vår stad … när vi hälsar på någon så gör vi det med ett leende och när det går illa för någon så blir vi ledsna allihop.”)</span><span style="font-size: 12pt;"> Handlingen</span><span style="font-size: 12pt;"> utgår från en skattkista innehållande ett ”uråldrigt” dokument (på buspojksmanér förfalskat) som förtäljer att Fårtuna grundades 1157, alltså för prick 800 år sedan. I centrum står </span><span style="font-size: 12pt;">amatörteaterskådespelaren (tillika poliskonstapeln) Alfred (Martin Ljung), vilken brinner för den höga konsten och är i full färd med uppsättningen av <i>Othello</i>. Till denna landsortsstad kommer, </span><span style="font-size: 16px;">från det moderna Stockholm, </span><span style="font-size: 12pt;">den elegante teaterdirektören, Max Wallby (Ekman i sin ständiga roll, med en blinkning mot Gustav Wally). I amatörteatersällskapet hittar Wallby ”fyndet” Linda (karamellbutiksbiträde och Alfreds hemliga förälskelse) som drömmer om att bli balettdansös, vilket skildras i en suggestiv drömd danssekvens (en pastisch på</span><span style="font-size: 12pt;"> Gene Kellys <i>An American in Paris</i>)</span><span style="font-size: 12pt;">. Wallby lockar henne att rymma till den moderna storstaden och den professionella scenen. Alfred följer dock efter och råkar bli indragen i en balett i rollen som Apollon (!) innan han skjutsar hem Linda till Fårtuna. Linda medger sedan själv: ”det är här jag hör hemma”. Allt slutar med stadens jubileumsspel där ”vikingarna” Ramel och Brita Borg hoppar ut ur ett jättelikt får som man rullat ut på scenen (likt Karl Gerhards trojanska häst) och sjunger nonsensvisan <i>Tio små vikingar</i>.</span></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;">Filmen är till det yttre parodiskt stiliserad, som ett färgglatt seriealbum eller en sagobok med en banal historia, detaljrika bilder och karikatyrartade figurer. Men historien är i sin stiliserade form också en filmisk motsvarighet till idéroman, där begreppen äkthet och konst diskuteras via den lättsamma ytan. Framförallt utgör Ljung, i sin tolkning av en hängiven amatörskådespelare, idédebattens primus motor. (Ljungs särpräglade personlighet gör förövrigt vilken film som helst crazyartad, som en svensk motsvarighet till Jacques Tatis Monsieur Hulot). Ekmans självironiska rollkaraktär och självbespeglande pastischstil ger filmen en remarkabel metakaraktär. Massor av detaljer hänvisar till motsättningarna mellan finkultur och underhållning, vilket var en aktuell motsättning under 50-talet och inte minst en konflikt som Ekman själv brottades med. I en upprörd scen uttrycker Alfred konflikten explicit: </span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;">”Underhålla! Det är ett förfärligt ord! Människor skall röras, uppröras, skakas in i själen! Men det finns inte längre någon ambition, inga ideal i det professionella teaterlivet av idag. Ingen linje, inget ansvar! Tjo och tjim och tingel tangel kring den snöda mammon! Det är dagens teatersverige det! Konstens fana har sjunkit i dyn. Dom enda som håller liv i den är vi, amatörer, som spelar av kärlek, inte för pengar!”</span></blockquote>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt; text-indent: 14.2pt;">Filmen bjuder på många andra kontraster mellan ”hög” och ”låg” kultur: Borgmästaren (ånyo Gamlin i högform) läser i hemlighet den tecknade serien Lisa och Sluggo.</span><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn6" name="_ftnref6" style="font-family: georgia, "times new roman", serif; text-indent: 14.2pt;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt; line-height: 13.2px;">[6]</span></span></span></span></a><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt; text-indent: 14.2pt;"> Amatören Alfred hänvisar till den högbrynte teaterpedagogen Stanislavskij och talar om ”neånrealism”.</span><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn7" name="_ftnref7" style="font-family: georgia, "times new roman", serif; text-indent: 14.2pt;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt; line-height: 13.2px;">[7]</span></span></span></span></a><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt; text-indent: 14.2pt;"> På landsortsscenen spelas finkulturens svärtade <i>Othello</i> och på Stockholmsscenen sjunger populärkulturens svärtade <i>Fat Mammy Brown</i>. Den parodiartade gestaltningen av självmordsscenen i <i>Othello</i> blir dessutom en (självironisk) parodi på det återkommande självmordstemat i Ekmans seriösa filmer. Med andra ord ett eldorado av alluderingar och undertexter.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i><span style="font-size: 12pt;">Den store amatören</span></i><span style="font-size: 12pt;"> är, med sin blandning av sofistikerad estetik, prillighet, metakaraktär och filosofisk undertext (och inte minst Ljungs kongeniala rolltolkning), en mycket originell film; en underskattad pärla i både Hasse Ekmans och Knäppupps produktion.<o:p></o:p></span></span></div>
<div style="border-bottom: 1pt solid rgb(91, 155, 213); border-image: initial; border-left: none; border-right: none; border-top: none; padding: 0cm 0cm 1pt;">
<h2 style="text-align: justify;">
<i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Funny Boy</span></i></h2>
<h1 style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><o:p></o:p></span></h1>
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;">Ramberättelsen i <i>Funny Boy</i> kretsar kring TV-stjärnan, Jonathan Blake (Ramel), vilken drivs och utnyttjas av TV-producenten Gottwolf Kleminger, som i sin tur drivs av reklammogulen farmor (säljande ”Farmors aptitbitar” – ”inga ben, inget skinn, ingenting”).</span><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn8" name="_ftnref8" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt; line-height: 13.2px;">[8]</span></span></span></span></a><span style="font-size: 12pt;"> Blake längtar bort från den på innehåll tomma och genomkommersiella mediakarusellen och hamnar på den mystiska ”Tempus resebyrå” genom vilken han färdas bakåt i tiden. F</span><span style="font-size: 12pt;">örst till 1800-talet där han blir pianolärare till den olyckliga dottern i skräckhuset Raringe, vidare till Mulliga Mollys sjörövarkrog anno 1500 där han äter köttbullar, och till sist till sagotiden i ”landet bortom” där prinsessan Krusidull ska lockas till skratt, innan Blake är tillbaka i nutid. ”Vad är tid?” är en retorisk fråga som upprepas.</span><span style="font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;">Den humoristiska handlingen till trots präglas <i>Funny Boy</i> av cynism, ondska, girighet och skräck. Under den lättsamma ytan kan man skönja en röd tråd av sökande efter glädje och äkthet, det äkta skrattet, den äkta kärleken, ens sanna jag. Många scener och sånger (som <i>the Purjolök song, Tänk dej en strut karameller, Stackars Gottwolf</i>) handlar om människor som längtar bort och vantrivs eller manipuleras och tvingas till något de inte vill – bort från deras äkta jag. Det finns något mardrömslikt över hela <i>Funny Boy</i> med sin </span><span style="font-size: 12pt;">science fiction-artade</span><span style="font-size: 12pt;"> tidsresa<i> </i></span><span style="font-size: 12pt;">och alla de cyniska, karikatyrmässiga karaktärerna, stilistiskt framställda som pappfigurer. </span><span style="font-size: 12pt;">Är det en skärseld<i> </i>Jonathan Blake tvingas genomgå för att hitta sin kärlek?<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;">I stil och form har <i>Funny Boy</i>, med sin surrealistiska sagotematik, drag av brittisk pantomim – en gammal, populär musikteaterform där man i burleska former parodierar och travesterar sagor. Typiskt för genren är att leka med könsroller, och även i <i>Funny Boy</i> finns såväl manhaftiga kvinnor som några misstänkt kvinnliga män (ett känsligt ämne under 50-talet). I sagomotivet om Dummerjöns som försöker locka prinsessan till skratt figurerar </span><span style="font-size: 12pt;">Knäppupps återkommande figur, Bertram Fnykström (Martin Ljung), som ofta i sina monologer spekulerar kring konstnärsrollen. Här, i sketchen <i>Fingal Olsson </i>resonerar han kring ämnet humor, och tydliggör att det inte är vad som sägs som är roligt utan hur.</span><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt;"> </span></span><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn9" name="_ftnref9" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9pt; line-height: 13.2px;">[9]</span></span></span></span></a></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;">Ett påfallande drag i <i>Funny Boy</i> är dess amerikanska anknytning som för dåtidens publik måste ha förefallit tämligen främmande. Sverige hade varken TV-stjärnor, TV-reklam eller något som liknande den cyniska mediekarusell som musikalen visar upp. De flesta svenskar hade inte ens TV. </span>Min gissning är att Povel funnit inspiration i den amerikanska musikalen <i>The Music Man</i> (1957) av Meredith Wilson. Den innehåller flera likartade nummer som exempelvis </span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 18.9333px;">pianolektionen</span><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 14.2pt;"> och flera kontrapunktiska sånger. En viss likhet finns även i själva handlingen med huvudpersonens ”resa” från den ytliga, falska försäljarvärlden till äkta kärlek.</span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; text-indent: 14.2pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;">Många musiknummer i <i>Funny Boy</i> anknyter direkt till amerikansk kultur, som </span><i style="font-size: 12pt;">På kreatursmässan uti Humleberry Piggie-Peg</i><span style="font-size: 12pt;"> (square-dance)</span><i style="font-size: 12pt;">, Vårt bästa gästabud </i><span style="font-size: 12pt;">(swing och jump) och</span><i style="font-size: 12pt;"> Stackars Gottwolf </i><span style="font-size: 12pt;">(the American Song book). </span></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;"><br /></span></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt;">Visst vore det intressant att se </span><i style="font-size: 12pt;">Funny Boy</i><span style="font-size: 12pt;"> i en nyuppsättning idag när dess massmediala motiv knappast längre är främmande för publiken?</span></span></div>
<div style="border-bottom: 1pt solid rgb(91, 155, 213); border-image: initial; border-left: none; border-right: none; border-top: none; padding: 0cm 0cm 1pt;">
<h2 style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Slutord</span></h2>
<h1 style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><o:p></o:p></span></h1>
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt;">
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;">Povel Ramel och Hasse Ekman var tongivande representanter för 50-talets naivistiska strömning. Ramel med sin crazyartade Knäppupp och Ekman med sina filmlustspel. Många beskriver deras verk som glada men ytliga. Och det är delvis sant. Ramel och Ekman skapade glad och ytlig konst – som samtidigt kunde vara mycket mångbottnad. Det ytliga kan vara meningsbärande och djupet innehållslöst. Detta är inte minst tydligt i deras gemensamma produktioner<i> Ratataa, Den store amatören</i> och <i>Funny Boy.</i> Vad som på ett övergripande sätt förenar dessa verk är deras humoristiska distansering – till den seriösa konsten, till populärkulturen, till historien, till samtiden och inte minst till konstnärerna själva. Få konstnärer har varit så lekfullt reflekterande som Ramel och Ekman. Med humoristiska medel och stilistisk finess blottar deras verk både genreschabloner och kulturella spänningar i 50-talets brytningstid. I deras skrattspegel skymtar till och med de stora frågorna kring konsten och livet. Och det är vackert så.<o:p></o:p></span></div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"><b style="font-size: medium;">Läs de tidigare delarna: </b><br style="font-size: medium;" /><i style="font-size: medium;"><a href="https://johannabromanakesson.blogspot.se/2017/05/gycklarnas-tid-del-1-hur-hasse-ekman.html">Gycklarnas tid del 1 – Hur Hasse Ekman och Povel Ramel fångade och färgade 1950-talet. </a><br /><a href="https://johannabromanakesson.blogspot.se/2017/05/gycklarnas-tid-del-2-gemensamma.html">Gycklarnas tid del 2 - Gemensamma stildrag hos Hasse Ekman och Povel Ramel</a></i></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"><br /></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: x-small;"><b>Fotnoter:</b></span><br />
<span style="font-size: x-small;">[4] Exempel på filmer som parodieras: Ingmar Bergmans Fängelse (1949) och Sommarnattens leende (1955). David Leans Lysande utsikter (1946), Jules Dassins Rififi (1954). Henri-Georges Clouzots Fruktans lön (1953) och Yves Allégrets Den heta staden (1953), Julien Duviviers Manhattan (1942).<br />[5] Den mest anarkistiska crazyfilmen och kanske även den mest intrikata metafilmen i svensk filmhistoria, är dock Knäppupps I rök och dans (där Ekman endast medverkar som dandy i en höstack). En film värd en egen avhandling.<br />[6] Lisa och Sluggo fanns i tidningen Blondie i vilken Ramel ibland skrev krönikor.<br />[7] Konstantin Stanislavskij (1863–1938) var en av de mest inflytelserika teaterpedagogerna för den moderna teatern. ”Neånrealism” torde syfta på neorealism som var en italiensk filmgenre under 40-talet med vissa likheter med film noir.<br />[8] Funny Boy finns att se i en filmad scenversion på Svt Öppter arkiv: <a href="http://www.oppetarkiv.se/video/2819103/funny-boy">http://www.oppetarkiv.se/video/2819103/funny-boy</a><br />[9] Fingal Olsson-sketchen var skriven av Hasse Alfredson och Tage Danielsson.</span></div>
<div style="border-bottom: 1pt solid rgb(91, 155, 213); border-image: initial; border-left: none; border-right: none; border-top: none; padding: 0cm 0cm 1pt;">
<h2 style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Referenser:</span></h2>
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal;">
<br />
<ul>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Broman Åkesson, Johanna: ”En egenartad och mystisk pianoman vid namn Povel Ramel” ur texthäfte till CD-boxen <i style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;">Povel Ramel debut</i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">, EMI, 2013.</span></span></li>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Broman Åkesson, Johanna: <i style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;">Med Gårdagens Dörr på glänt – Povel Ramel och melodins epok</i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">. Sköna konster, 2009/2014 (avhandling, utgåva II)</span></span></li>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Broman Åkesson, Johanna: ”Povel Ramel – lekens mästare” ur<i style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;"> Parnass</i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">, de litterära sällskapens tidskrift, nr 4, 2009</span></span></li>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Broman Åkesson, Johanna: <i style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;">Povel Ramel och musiken</i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">. Ehrlingförlagen, 2007.</span></span></li>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Ekman, Hasse: Den vackra ankungen. 2. uppl. Wahlström & Widstrand, 1955</span></li>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Forslund, Bengt: <i style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;">Från Gösta Ekman till Gösta Ekman: en bok om Hasse, far och son</i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">. Askild & Kärnekull, 1982.</span></span></li>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Furhammar, Leif & Åhlund, Jannike: <i style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;">En liten bok om Hasse: Hasse Ekman som filmregissör.</i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"> Göteborg: Filmkonst, 1993</span></span></li>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Svenska filminstitutet. Svensk filmdatabas, Hasse Ekman: </span><span style="font-size: 12pt;"><a href="http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=58707" style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;">http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=58707</a></span></span></li>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: 12pt;">Ratataa</span></i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"> och <i>Den store amatören</i> finns på DVD i <i>Den stora Povel Ramel-boxen</i>, Studio S Entertainment.</span></span></li>
<li><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: 12pt;">Funny Boy</span></i><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"> finns att se i en filmad scenversion på SVT Öppet arkiv: </span><a href="http://www.oppetarkiv.se/video/2819103/funny-boy" style="font-family: Georgia, "Times New Roman", serif;"><span style="font-size: 12pt;">http://www.oppetarkiv.se/video/2819103/funny-boy</span></a></span></li>
</ul>
</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0.0001pt; text-align: justify;">
</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-variant-ligatures: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: start; text-decoration-color: initial; text-decoration-style: initial; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-37455279949676552222017-05-18T15:36:00.003+02:002017-05-19T12:35:57.521+02:00Gycklarnas tid del 2 - Gemensamma stildrag hos Hasse Ekman och Povel Ramel<div style="text-align: justify;">
<a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fc/SickanCwHasse.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fc/SickanCwHasse.jpg" width="216" /></a><br />
<h2>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">
Sagomotiv och naivism</span></h2>
</div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">1950-talen var i flera bemärkelser naivismens tid, med dimensioner av både nostalgi och rebelliskhet. Inom modernistisk lyrik var barnet och det ”barnsliga” ett ideal; många poeter hängav sig åt dadaistiska eller idylliska tonfall. Många estetiska konstformer inspirerades av primitivism och exotism. Populärkulturen uppfylldes samtidigt allt mer av den amerikanska ungdomskulturen med en annan typ av naivism, i noveltyvisor, tecknad film, banala schlager och sprallig rock. Denna tid var också, speciellt inom filmen, fylld av romantiserade bilder av sekelskiftet och det tidiga 1900-talet, både i USA och i Sverige, varvid dixielandjazz, barbershop och skillingtrycksvisor upplevde en revival. I denna naivistiska och romantiserade anda hämtade film-, musikal- och revymakare ofta motiv från sagans värld.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Ekman har i sina memoarer berättat hur han älskade klassiska barn- och hjältesagor. I sådana finns det ofta en kamp mellan gott och ont och en idealistisk syn på livet – de goda och tappra segrar över de onda och fega. Den idealistiska tron på det goda finns som en underton i de flesta av Ekmans filmer, och med filmen <i>Flickan från tredje raden</i> för han in explicita sagomotiv, något som blir än tydligare i Knäppupprojekten.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Ramels verk är fyllda av ”barnsliga” teman som sagor, äventyr, ramsor och godis. I hans värld beter sig vuxna som busiga barn och fantasi är ett honnörsord. Det lekfulla utgör även en central del i hans stil och hantverk – han leker med ord, han leker på pianot, han hoppar mellan genrer och stilar och tänjer okynnigt på traditionsgränser. Hela hans konstnärskap bär drag av det karnevaliska, den uppochnervända världen, där det narraktiga, barnsliga, sätts i centrum - men inte utan reflektion.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<h2 style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Gycklare och artistliv</span></h2>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">En speciell aspekt av tidens naivism var den tematiska dragningen till gycklare, cirkus, tivoli och teaterkonst som florerade i filmer, litteratur, visor och revyer. Teatern och narren framställdes ofta som symboler för något existentiellt, men även rent bildestetiskt förekom harlekin och det cirkusartade överallt i stiliserad form (typiskt för filmvinjetter). </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">För Ekman och Ramel var det sceniska och narraktiga själva grunden för deras konstnärskap. Ändå var det med viss tvekan som Ekman hade gått in för att göra <i>Kungliga patrasket</i> 1945, en film om en teaterfamilj. Filmer om skådespelare var inget publiken ville se hade man menat i branschen vid den tiden. Men filmen fick lysande kritik och Ekman hade funnit sin tematiska nisch. Teater, artistliv och konstnärer av olika slag kom att bli det mest återkommande temat i hans produktion. Ofta behandlade han temat som moraliska dilemman kring det sanna och falska. I Ekmans värld finns lyckan aldrig i pengar, framgång eller ytliga titlar utan där hjärtat är. </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Hos den redan från början karnevaliskt inriktade Ramel blev cirkus- och narrtemat högst reellt då han träffade den före detta svajmastartisten Felix Alvo, skapade Knäppupp och gav sig ut på landsortsturnéer med revyerna i ett cirkustält. I dessa revysammanhang blev det naturligt att framföra nummer som handlade om artisteri och teater. Många av hans föreställningar har hela ramberättelser som kretsar kring scenkonst och underhållning, som sekelskiftespastischen <i>Spectacle</i> (1955).</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Ekman och Ramel sysslade med andra ord ofta med ett slags metakonst – ett reflekterande kring konstnärsrollen, artistlivet och det narraktiga i en vid bemärkelse. Båda levde i symbios med sin konst men såg samtidigt sitt skapande som ett hantverk vilket gav distans till det pretentiösa och plats för självironi.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/f3/Povel_Ramel%2C_1955.jpg/250px-Povel_Ramel%2C_1955.jpg"><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"></span></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<h2 style="text-align: justify;">
<a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/f3/Povel_Ramel%2C_1955.jpg/250px-Povel_Ramel%2C_1955.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/f3/Povel_Ramel%2C_1955.jpg/250px-Povel_Ramel%2C_1955.jpg" /></a><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Flugighet och surrealism</span></h2>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Gyckleri och naivism är också viktiga ingredienser i crazyhumorn, vilken kom till Sverige i början av 40-talet under namnet flugighet. Crazyhumorns lekfullt absurda stildrag har gamla rötter i commedia dell’arte och burlesk men kom under 1900-talet att förknippas med den urbana tidens hets och spänningar. Som modern underhållning återfinns den i angloamerikansk vaudeville och varieté, underhållningsformer som bröderna Marx förde in i filmvärlden. Intressant nog finns också tydliga paralleller till crazystilen i tidiga modernistiska riktningar som futurism, surrealism och dadaism vilka alla strävade efter att med naivistiska och narraktiga drag spränga normgränserna.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">En mild variant av crazy fanns under 30–40-talen i screwballkomedin – en farsartad men alltid elegant filmgenre ofta uppbyggd av den, med erotiska undertoner, laddade konflikten mellan en man och en emanciperad kvinna. Ekman var den första som gjorde en svensk screwball med filmen <i>Med dej i mina armar</i> (1940). Mer crazy blev det i den burleska filmen <i>Fram för lilla Märta </i>(1945).</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">I båda dessa filmer finns ett tema som var återkommande i filmer under 40–50-talen, nämligen persongåtan. Personförväxlingar har varit ett standardgrepp inom komisk teater sedan Shakespeare men från 40-talet fick persongåtor en psykoanalytisk, freudiansk undertext (speciellt efter kriget då hela västvärlden omdefinierade sitt ”jag”). Typiskt för denna psykoanalytiska trend var inslag av surrealistiska drömscener (ofta baletter) eller personlighetsförändringar i form av galenskap eller "lössläppthet", vilket utlöses genom livstrauman, droger eller hypnos. De här freudianska och surrealistiska dragen förknippas med genren film noir men användes lika ofta som komiska inslag i crazyfilmer.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">1950-talet blir crazyhumorns guldålder inom svensk underhållning tack vare Povel Ramel, Knäppupp och flera av Hasse Ekmans filmer. Alla Ekmans Sickan Carlsson-filmer är exempel på svensk screwball (med både personförväxlingar, personlighetsförändringar och drömscener) och den originella klippfilmen <i>Dårskapens hus</i> bör nog klassas som surrealistisk crazy. </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Allt Ramel gjorde var inte crazy men alla hans verk kan förstås bättre i ljuset av den crazyanda han tidigt influerades av och som blev grunden till hans lekfulla stil. Hela Ramels koncept med Knäppupprevyerna kan räknas till de mest mångfacetterade exemplen på crazykonst i underhållningens historia. Det finns också en stark närhet mellan Ramels Knäppupp och den modernistiska konsten, en närhet som inte går att förklara enbart genom den gemensamma "tidsandan"; flera av Ramels märkliga ungdomsteckningar gör skäl för signaturen: "surrealisten Povel Ramel". </span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<h2>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Angloamerikansk timing </span></h2>
</div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Varken Ekman eller Ramel var först med att föra in angloamerikanska influenser i svensk kultur, men ingen hade tidigare gjort det med sådan finess och kunnighet som de gjorde. Båda fick direkta influenser långt tidigare än det stora flertalet svenskar, och båda hade fallenhet för att uppfatta essensen i genrer och stilar.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Ekman tolkade de flesta angloamerikanska filmgenrer på ett sätt som smälte samman med bilden av honom själv som dandy, med silhuetter som lösgörs ur skuggor, pastellfärgade tablåer, dramaturgisk sinnrikhet och spetsfundiga repliker. Ekman var så nära Hollywood svensk film någonsin kommit genom sina tolkningar av screwball, musical comedy och film noir. Men Ekman hade också ett drag av anglosaxisk förfining; inte för inte har han kallats Nordens Noël Coward.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">På frågan: ”Vad får du allt ifrån?” svarade Ramel alltid: ”Från England” vilket är en sanning med modifikation. Ramels verk har stort släktskap med brittisk music hall men präglas också av den lite nonchalanta elegans som finns i the Great American Songbook. Ramel var därtill bland de första i Sverige som lyhört och personligt – och befriande respektlöst – tolkade boogie woogie, blues, gospel och country.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"></span><br />
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Ett ord som ligger nära till hands i beskrivningen av såväl Ramels som Ekmans verk är ”timing”. Båda hade känsla för rytm och dramaturgi, i det stora och lilla, och kunde därmed bygga upp sina verk i raffinerade former, som Ekman i sitt episodiska berättande eller Ramel med sin kontrapunktik. Timing är som bekant också en fundamental parameter i humor.</span></div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Här följer korta analyser av tre av Ekmans och Ramels gemensamma 50-talsverk, vilka alla utmärks av ovan nämnda stildrag.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><b>Läs vidare:</b></span><br />
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i><a href="https://johannabromanakesson.blogspot.se/2017/05/gycklarnas-tid-del-3-tre-verk-signerade.html">Gycklarnas tid del 3 - Tre verk signerade Hasse Ekman och Povel Ramel</a></i></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><b style="text-align: start;">Läs första delen:</b></span><br />
<a href="https://johannabromanakesson.blogspot.se/2017/05/gycklarnas-tid-del-1-hur-hasse-ekman.html"><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><i>Gycklarnas tid del 1 – Hur Hasse Ekman och Povel Ramel fångade och färgade 1950-talet. Introduktion och bakgrund.</i></span></a><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"></span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-61537182591243633882017-05-18T15:36:00.002+02:002017-05-18T17:52:37.382+02:00Gycklarnas tid del 1 – Hur Hasse Ekman och Povel Ramel fångade och färgade 1950-talet.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="MsoTitle" style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
</div>
<div style="border-bottom: solid #5B9BD5 1.0pt; border: none; mso-border-bottom-alt: solid #5B9BD5 .5pt; mso-border-bottom-themecolor: accent1; mso-border-bottom-themecolor: accent1; mso-element: para-border-div; padding: 0cm 0cm 1.0pt 0cm;">
<h1 style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<div style="text-align: left;">
<div style="text-align: left;">
<a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e0/Hasse_Ekman_1953.jpg/190px-Hasse_Ekman_1953.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" height="320" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e0/Hasse_Ekman_1953.jpg/190px-Hasse_Ekman_1953.jpg" title="Hasse Ekman på Kungsgatan 1953. Foto: Lennart Nilsson" width="232" /></a></div>
</div>
</h1>
<h2 style="text-align: left;">
<span style="text-align: justify;"><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">1950-talets tidsanda</span></span></h2>
<div style="text-align: left;">
<span style="text-align: justify;"></span></div>
<h1 style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<o:p></o:p></h1>
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Aldrig har tron på framtiden varit starkare och aldrig
har kulturen varit så nostalgiskt tillbakablickande som under 50-talet. Alla de
motstridiga krafter som sattes i rörelse under industrisamhällets framväxt i
slutet av 1800-talet – tradition mot modernitet, stad mot land, framtidstro mot
desillusion, det svenska mot det utländska, natur mot kultur – blev reella för
alla svenskar under 50-talet och därmed starkt laddade. Ingen kunde undgå att
påverkas av ekonomins uppsving, folkhemmets utbyggnad, utflyttningen från
landsbygden, de växande städerna, den nya tekniken, den framväxande ungdomskulturen.
Många såg ljust på framtiden, speciellt den unga generationen vädrade ett nytt,
friare samhälle och lockades av amerikansk kultur – serietidningar, filmstjärnor,
rockartister. De konservativa såg det nya och främmande som ett hot mot rådande
värderingar och gamla traditioner. Den stora publiken lyssnade fortfarande helst
på Jussi Björling, Evert Taube, Snoddas och Alice Babs. Alla kunde ännu citera
Fröding, Karlfeldt, Bibeln eller nyare poeter som Gullberg och Ferlin. Men i
bakgrunden mullrade hotet från kalla kriget, fruktan för vätebomben och en
växande civilisationskritik bland kulturetablissemanget, tydligt manifesterad i
Harry Martinssons <i>Aniara</i>, i Ingmar
Bergmans filmer<i> </i>och i den nya existentiella
kabarévisan. <o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12.0pt;">Ville man som konstnär inte gräva ner sig i ångest och
svartsyn, eller måla sentimental hötorgskonst med röda små stugor, fick man
ställa sig på distans, både till det moderna och det gamla. Det är här
50-talets parodimakare kommer in. Den humoristiska distanseringen är grunden
till parodin och kan även vara en väsentlig del av pastischkonsten.</span><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn1" name="_ftnref1" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; line-height: 110%;"><span style="border: none;">[1]</span></span></span><!--[endif]--></span></span></a><span style="font-size: 12.0pt;"> <o:p></o:p></span></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn1" name="_ftnref1" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; line-height: 110%;"><span style="border: none;"><br /></span></span></span></span></span></a></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">1800-talet har kallats parodins århundrade på grund av
burleskens stora popularitet. Burlesken var en vanvördigt humoristisk eller
satirisk tolkning av seriösa verk och klassiska teman. Den fyllde en viktig
funktion i den nya borgarklassens distansering från den gamla aristokratiska
kulturen. 1950-talet kan på liknande sätt kallas parodins och pastischens tid,
då sådana konstnärer som Ulf Peder Olrog, Hasse Ekman, Povel Ramel och Owe
Thörnqvist firade triumfer genom sina om- och nytolkningar av välbekanta stilar
och fenomen. Deras parodi- och pastischkonst, med dess lättsamma distansering till
tradition och tidsanda, utgjorde en form av brygga mellan det gamla och det nya,
vilken underlättade för gemene man att skiljas från det som varit och samtidigt
möta det nya.<o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 12.0pt;"><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">I den här essän kommer jag att fokusera på två
konstnärer som verkligen satte färg på svensk kultur under 50-talet och som
samtidigt fångade essensen av tidsandan: Hasse Ekman (1915–2004) och Povel
Ramel (1922–2007). Går det ens att tänka sig ett 50-talets Sverige utan dem? </span><span style="font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></span><br />
<span style="font-size: 12.0pt;"><br /></span>
<span style="font-size: 12.0pt;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<h2>
<a href="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/bb/Brita_Borg_%26_Povel_Ramel.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/bb/Brita_Borg_%26_Povel_Ramel.jpg" width="252" /></a><span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;">Människa och konstnär – en jämförande bakgrundsbild</span></h2>
</div>
<div style="border-bottom: solid #5B9BD5 1.0pt; border: none; mso-border-bottom-alt: solid #5B9BD5 .5pt; mso-border-bottom-themecolor: accent1; mso-border-bottom-themecolor: accent1; mso-element: para-border-div; padding: 0cm 0cm 1.0pt 0cm;">
<h1 style="text-align: left;">
<o:p></o:p></h1>
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Det finns många paralleller mellan Ekman och Ramel. Båda
växte upp i borgerliga miljöer med allt vad det innebar av bildning och
tillgång till kultur men också med den ensamhet som ofta verkar ha varit en
konsekvens av borgerlighetens sociala rigiditet. Båda hade ensambarnets lite
blyga, drömmande karaktär med egna fantasivärldar och eget skapande. Ekman
tillverkade sin egen dockteater av skokartonger och Ramel började tidigt skriva
små kompositioner och dikter. <o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Det berömda Ekmanska hemmet har beskrivits som
konstnärligt bohemiskt, dirigerat av den store Göstas känsliga och nyckfulla
konstnärskap och allt mer tilltagande drogmissbruk. Det måste ha varit svårt
för den unge Hasse att utvecklas och hitta sig själv i skuggan av denne gigant.
Familjen levde dessutom ett kringflackande liv. Ett återkommande drag i Ekmans
filmer har varit sökandet efter en människas identitet, i vilket man kan tolka in
hans eget livsdilemma. Även de växlingar mellan komedi och drama som
karaktäriserat hans karriär kan ses som hans egen ambivalens inför sitt ego. Ekmans konstnärskap var på detta sätt tidstypiskt för 50-talet, då många författare
hade ett vilset, sökande drag. Skulle man skratta eller gråta åt livet och världen?
<o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12.0pt;">På den frågan visste dock Povel Ramel svaret. Hans
barndom i det adliga hemmet var kanske något lugnare än gossen Ekmans, men fick
ett dramatiskt slut i och med den bilolycka 1937 som orsakade båda föräldrarnas
död. Lyckligtvis togs den tonårige Povel om hand av faster Elsie som
uppmuntrade och öppnade dörrar för hans konstnärliga vidareutveckling. Att Ramel
sedan konsekvent arbetade hela sin karriär med skrattet och glädjen i fokus var med stor
sannolikhet en konsekvens av föräldrarnas bortgång, eller som han själv uttryckt det ”ett bakvänt sorgearbete </span><span style="font-size: 16px; text-indent: 18.9333px;">i glädjens tecken</span><span style="font-size: 12pt; text-indent: 14.2pt;">”.</span></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12pt; text-indent: 14.2pt;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Både Ekman och Ramel studerade en tid vid Sigtunas
humanistiska läroverk där i synnerhet Ekman vantrivdes, men där båda utvecklade
nya konstnärliga sidor. Ekman upptäckte litteraturen (läste allt av Hjalmar
Söderberg) och kom att drömma om att bli författare. Hans lyriska talang och
litterära intresse kan sedan skönjas genom hela hans karriär. Känslan för språk
och rytm delade han med Ramel vilken under sin Sigtunatid fick möjlighet att utveckla
sitt artisteri som pjäsförfattare, sångare, skådespelare och musiker i diverse
uppsättningar på skolan.<o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Trots att båda upplevde skolgången som en plåga och
fick dåliga betyg lyckades de skaffa sig en gedigen allmänbildning. Gossarna
hade lätt för sig, som det heter, och var unga under en period med bildningsideal och ett estetiskt smakideal som överbryggade generations- och
klassgränser. Att Gösta Ekman och Tutta Rolf spelade i <i>Gröna hissen</i> på eftermiddagen och i <i>Hamlet </i>på kvällen var inget någon höjde på ögonbrynen åt. Publiken
kunde vara densamma. Den unge Ekmans umgängeskrets vittnar också om hur tunna
de kulturella genregränserna var, då sådana disparata personligheter som Stig
Järrel, Evert Taube, Tollie Zellman, Agnes von Krusenstjerna, Gösta
Gustaf-Janson, Otto G. Carlsund och Pär Lagerkvist möttes på krogen och
diskuterade livet och konsten. Den intellektuella dynamiken ökade under 40-talet
då finkultur och populärkultur började närma sig varandra på ett nytt sätt – seriösa
författare och tonsättare enrollerades till filmen och en modernistiskt färgad
barnlitteratur började växa fram. Det är också vid denna tid som den
surrealistiska crazygenren slår igenom i Sverige.<o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">En viktig del i Ekmans och Ramels erfarenhetsbanker
var deras tidiga utlandsresor där de tog starka intryck av en, för svensk
publik ännu ganska obekant, internationell och modern underhållningsindustri. Ekman
upplevde Noël Coward i London och åkte 1935 till Hollywood (för att följa efter
den stora kärleken Tutta Rolf) och blev kvar, olyckligt kär, i ett halvår. Där
knöt han dock kontakter, mötte stjärnor och såg mängder av filmer, däribland
Bröderna Marx stora crazykomedi <i>En
galakväll på operan</i>.<o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Ramel gjorde som tonåring exotiska resor (kryssning
till Madeira) med familjen och fick besöka England och Londons nöjesliv 1938.
Där erfor han idolerna Fats Waller och Harry Roy vilkas kombination av musik och
humor imponerade på den unge Ramel. Även han drabbades vid denna tid av den nya
crazykomedin och tog starka intryck av revyn och filmen <i>Hellzapoppin’</i>.<o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12.0pt;">Den gedigna bredden i Ramels och Ekmans bildning är
viktig för förståelsen för den mångsidighet som kom att utmärka bådas
konstnärskap. Båda var allkonstnärer som rörde sig mellan ord, musik, teater
och bildkonst. Precis som Ramel provade på nästan alla musikgenrer och stilar
under melodins epok, provade Ekman på olika filmgenrer.</span><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn2" name="_ftnref2" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-theme-font: minor-bidi;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9.0pt; line-height: 110%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-fareast;"><span style="border: none;">[2]</span></span></span><!--[endif]--></span></span></a><span style="font-size: 12.0pt;"> Ekmans växlingar mellan det seriösa och det komiska
skapade en viss skepsis kring honom som konstnär; rörde han sig inte<i> för</i> lätt mellan ytterligheterna? 1952
frågade en journalist Ekman: ”Hur vill ni helst att folk ska uppfatta er?” Varvid
Ekman svarade: ”Ur mänsklig synpunkt: som en humoristisk, självironisk och
tolerant person med vissa allvarliga ambitioner. Ur yrkessynpunkt: att mitt
egentliga mål är att underhålla”. Frågan är om han själv kunde skilja på dessa
roller; Ekmans ambition som människa är på pricken en beskrivning av många av
hans filmer.<o:p></o:p></span></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12.0pt;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Den måttliga kritik Ramel fick handlade främst om
karaktären på hans humor. Ingen såg Ramel som något annat än en underhållare
med syfte att roa. Vad en stor del av publiken därmed inte uppfattade var att
det inom detta roande syfte fanns både djup och seriositet. Framförallt ett
seriöst intresse för att roa. För Povel Ramel var skrattet på allvar. Glädjen
var hans filosofi.<o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Respekten för publiken satt i bådas ryggmärg. Därmed
inte sagt att de var publikfriande. Både Ekman och Ramel gjorde ofta
överraskande vändningar i sina karriärer och vågade prova på nya spår även om
det ibland orsakade fiaskon. Ramel framhöll ofta att man måste ha roligt själv för
att kunna roa andra. Lusten och lekfullheten var viktiga verktyg.<o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Komik och allvar, bredd och djup fanns hos både Ekman
och Ramel. Just denna känslomässiga flexibilitet i kombination med ett gediget
hantverkskunnande och receptionsförmåga var en viktig grund till att båda kom
att bli mästare i pastisch- och parodikonst. Pastischen och parodin som grepp
verkar också ha passat dem som konstnärstyper – en lust och förmåga att gå in
och ut ur olika stilar, som kameleonter. <o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">Både Ekman och Ramel växer som nämnts bokstavligen upp
i konstens och skapandets värld. Som barn ”leker” de konstnärer och får redan i
unga år möjlighet att verka professionellt. Ekman debuterar som författare och
skådespelare i tonåren. I ungefär samma ålder skriver Ramel en ”historiebok”, sätter
upp en revy, kommer in i kretsen kring inspelningsstudion <i>Din egen röst </i>och<i> </i>debuterar
som<i> </i>20-åring som grammofonartist.
Båda lever i så hög grad nära sin konst att det nästan inte går att skilja på
person och konstnär. ”Ibland tycker jag att hela livet är en enda stor teater
och att varje människa spelar en roll” skrev Ekman 17 år gammal i sin första
memoarbok. Båda han och Ramel skrev flera självbiografiska böcker och texter –
spirituellt och uppsluppet kåserande, men alltid självdistanserat, som vore de
regissörer i filmen om sitt eget liv. I Ekmans memoarbok <i>Den vackra ankungen</i> skriver han till och med om sig själv i tredje
person. Allt de skriver handlar nästan enbart om yrkesliv, det personliga livet
är något perifert, eller framställt som fiktion. Det är symptomatiskt att varken
Ekman eller Ramel har blivit föremål för någon djupgående biografi. Som
konstnärer tycks de profilskarpa men som människor vaga i konturen – eller är
det tvärtom? <o:p></o:p></span><br />
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 12.0pt;">Inte helt förvånande började Ekman och Ramel att
samarbeta under 50-talet, i filmerna <i>Ratataa
eller The Staffan Stolle Story</i> (1956), <i>Den
store amatören</i> (1958) samt i musikalen <i>Funny
Boy</i> (1958).</span><a href="file:///C:/Users/Anv%C3%A4ndaren/Documents/SK%C3%96NA%20KONSTER%20-%20egna%20verk/Artiklar/Gycklarnas%20tid%20%E2%80%93%20eller%20hur%20Hasse%20Ekman%20och%20Povel%20Ramel%20f%C3%A5ngade%20och%20f%C3%A4rgade%201950-talet.docx#_ftn3" name="_ftnref3" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9.0pt; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-theme-font: minor-bidi;"><!--[if !supportFootnotes]--><span class="MsoFootnoteReference"><span style="border: none; font-size: 9.0pt; line-height: 110%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-fareast;"><span style="border: none;">[3]</span></span></span><!--[endif]--></span></span></a><span style="font-size: 12pt;"> Dessa verk är goda exempel på några tematiska och
stilistiska drag som utmärkte både Ekmans och Ramels konstnärskap och även präglade
50-talets kultur och tidsanda – till viss del genom Ekmans och Ramels förtjänst.
I det följande kommer jag att kortfattat beskriva dessa drag med referenser till Ekmans respektive Ramels </span>konstnärskap<span style="font-size: 12pt;">. Till sist
gör jag kortfattade analyser av de tre nämnda verken ur Thalias hägn.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-align: justify; text-indent: 14.2pt; text-justify: inter-ideograph;">
<br /></div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif;"><b>Läs vidare:</b><br /><i><a href="https://johannabromanakesson.blogspot.se/2017/05/gycklarnas-tid-del-2-gemensamma.html" target="_blank">Gycklarnas tid del 2 - Gemensamma stildrag hos Hasse Ekman och Povel Ramel</a><br /><a href="https://johannabromanakesson.blogspot.se/2017/05/gycklarnas-tid-del-3-tre-verk-signerade.html" target="_blank">Gycklarnas tid del 3 - Tre verk signerade Hasse Ekman och Povel Ramel</a></i> </span><br />
<br />
<div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: x-small;"><b><br /></b></span></div>
<div>
<span style="font-family: "georgia" , "times new roman" , serif; font-size: x-small;"><b>Fotnoter:</b></span><br />
<span style="font-size: x-small;">[1] Gränsen kan vara flytande men generellt kan man säga att pastischen nytolkar en förlaga på ett hyllande sätt utan att egentligen förändra dess ”innebörd”, medan parodin omtolkar en förlaga på ett humoristiskt sätt vilket bör skapa en distans som gör att man kan se förlagan på ett nytt sätt.<br />[2] Melodins epok är min beteckning på tiden ca 1890–1970. Läs mer i Med Gårdagens Dörr på glänt – Povel Ramel och melodins epok.<br />[3] Hasse Ekman har skrivit manus och regisserat båda filmerna och medverkar även som skådespelare. Till musikalen Funny Boy har både Ramel och Ekman skrivit manus och Ekman regisserade. Povel Ramel har skrivit sångnummer till alla produktionerna och har huvudrollen i Ratataa och Funny Boy. Kring film- och revyproduktioner finns det många inblandade varför det är vanskligt att exakt peka ut vem som gjorde vad. I dessa projekt var exempelvis Martin Ljung och Yngve Gamlin viktiga medskapare.</span></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-90368585521316385522017-02-25T13:47:00.002+01:002017-02-25T13:47:43.532+01:00Nyckeln till nyfikenhet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-GlNYnVT7yec/WLF8Vq8mo6I/AAAAAAAAOto/1xgwiNuQlwUuE4BQ0LBt9P67mIC0AyY-QCLcB/s1600/Kulturskolan%2Bmagasin%2Bnr%2B1%2B2017_Sida_01.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-GlNYnVT7yec/WLF8Vq8mo6I/AAAAAAAAOto/1xgwiNuQlwUuE4BQ0LBt9P67mIC0AyY-QCLcB/s320/Kulturskolan%2Bmagasin%2Bnr%2B1%2B2017_Sida_01.jpg" width="241" /></a></div>
<span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; white-space: pre-wrap;">I nya numret av <a href="http://www.kulturskoleradet.se/sites/default/files/atoms/files/ksm_1.17.pdf" target="_blank">Kulturskolan magasin</a> </span><span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; white-space: pre-wrap;">(nr 1 2017) </span><span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; white-space: pre-wrap;">skriver jag i min krönika om de där "träpinnarna" som verkade så meningslösa i skolan men som kunde ha varit "Nyckeln till nyfikenhet". </span><br />
<span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; white-space: pre-wrap;"><br /></span>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-78895683324567809892016-12-24T14:50:00.003+01:002016-12-24T14:59:33.136+01:00Lilla ljudkalendern dag 24: bokstaven J<div style="text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-M7rAgWAt62c/WF5o_8hv3EI/AAAAAAAAOog/j0e7HTNAY7Ad6Yt2d75WFABkv31_y93_QCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan45.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="400" src="https://2.bp.blogspot.com/-M7rAgWAt62c/WF5o_8hv3EI/AAAAAAAAOog/j0e7HTNAY7Ad6Yt2d75WFABkv31_y93_QCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan45.jpg" width="256" /></a><a href="https://4.bp.blogspot.com/-byJ0yAx-l68/WF5o_y_Z6cI/AAAAAAAAOok/KUY2HoQguBM9qiCtzOhUQlkLuCw105DrwCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan43.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="400" src="https://4.bp.blogspot.com/-byJ0yAx-l68/WF5o_y_Z6cI/AAAAAAAAOok/KUY2HoQguBM9qiCtzOhUQlkLuCw105DrwCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan43.jpg" width="256" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Lilla ljudkalendern dag 24: bokstaven J</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<ul>
<li>Ut ur lucka 24 hoppar språkets ombytlige Joker fram - bokstaven J. </li>
<li>Finessen med dikten är att visa upp J i alla sina språkliga skepnader: som olika väsljud (skj-, sj-, tj-, stj- och spanskt j) och som alla de olika stavningar som obegripligt nog genererar samma mjuka j-ljud (j-, lj-, hj-, gj- och dj-).</li>
<li>Andra "fyndigheter" som kan förklaras: </li>
<li>Joker kan i ett kortspel få "rollen" som hjärteress.</li>
<li>Legenden <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Don_Juan" target="_blank">Don Juan</a> kan ju i sin roll som förförare anses "skjutglad" (nudge, nudge)</li>
<li>Överjaget = psykets "polis" som håller ens drifter i schack så att man inte överskrider sociala normer och konventioner (allt enligt 1900-talets största kvacksalvare, Sigmund Freud). Ej att förväxla med tomtar på loftet.</li>
<li>Grundenheten för energi, joule, förkortas J.</li>
<li>Lite juligt blir det också med Calle Jularbo på dragspel:</li>
</ul>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/6Tnw7oLSycs/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/6Tnw7oLSycs?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
GOD JUL!</div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-54233616616966124632016-12-23T20:59:00.000+01:002016-12-23T21:03:24.300+01:00Lilla ljudkalendern dag 23: bokstaven M<a href="https://2.bp.blogspot.com/-Zow5kim4Pqs/WF1113OZRUI/AAAAAAAAOoI/W15kZAwdBdUIgSrpz2opLuX8iB8Jn41fwCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan57.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://2.bp.blogspot.com/-Zow5kim4Pqs/WF1113OZRUI/AAAAAAAAOoI/W15kZAwdBdUIgSrpz2opLuX8iB8Jn41fwCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan57.jpg" width="256" /></a><br />
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-9XHgn0cn9Kk/WF1116AJrbI/AAAAAAAAOoE/FXT7CSRVRUsDpNjZdEbiZD84GTilZDsAwCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan55.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-9XHgn0cn9Kk/WF1116AJrbI/AAAAAAAAOoE/FXT7CSRVRUsDpNjZdEbiZD84GTilZDsAwCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan55.jpg" width="256" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Lilla ljudkalendern dag 23: bokstaven M<br />
<ul>
<li>Känner ni doften: julskinkan griljeras, kleneterna friteras, glöggen glödgas, hyacinterna knoppas, granen barrar, brysselkålen puttrar. Allt är klappat och klart. Det är dan före doppare dan. (Då TV alltid borde visa <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0039190/" target="_blank">The Bishop's Wife</a></i> med Cary Grant.) Mmmmmm, mumma.</li>
<li>Dagens dikt är njutningens dikt och handlar om hur bokstaven M ser ut (som munnen) och låter (som munnen).</li>
</ul>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-58873703884840542352016-12-22T15:50:00.001+01:002016-12-23T21:00:54.355+01:00Lilla ljudkalendern dag 22: bokstaven Y<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-MaoFyH35MAY/WFvhXRsZtcI/AAAAAAAAOnw/ftz8pwcFgWUp-DO9P_MVE7g6JOWmktAxwCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan103.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://2.bp.blogspot.com/-MaoFyH35MAY/WFvhXRsZtcI/AAAAAAAAOnw/ftz8pwcFgWUp-DO9P_MVE7g6JOWmktAxwCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan103.jpg" width="256" /></a><a href="https://1.bp.blogspot.com/-H8lc2_66_9Y/WFvhXfDdkhI/AAAAAAAAOn0/8XSE02TsqXMxivhMrdg3AmXPVFihU5p-QCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan105.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; display: inline !important; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-H8lc2_66_9Y/WFvhXfDdkhI/AAAAAAAAOn0/8XSE02TsqXMxivhMrdg3AmXPVFihU5p-QCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan105.jpg" width="256" /></a><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div>
Lilla ljudkalendern dag 22: bokstaven Y</div>
<ul>
<li>Den 22 december 1765 föddes den tyske matematikern Johann Friedrich Pfaff (vid det tillfället ännu inte matematiker). Pfaff ägnade sig främst åt teorin för <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Differentialekvation">differentialekvationers</a> integration. Men han hade i alla fall ett kul namn.</li>
<li>Pfaff måste ha varit mycket bekant med temat för dagens dikt, ity Y är en typisk variabel inom ekvationer.</li>
<li>Dikten rymmer rytmiskt daktyler (lång-kort-kort).</li>
</ul>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-33434708383021023982016-12-21T12:44:00.001+01:002016-12-21T22:56:10.993+01:00Lilla ljudkalendern dag 21: bokstaven L<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-v8R5IpyUNdU/WFplrZQs_hI/AAAAAAAAOm8/wsNgRR4ycTsVbLZEwvGzdjkyISbBJ1pNQCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan53.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://3.bp.blogspot.com/-v8R5IpyUNdU/WFplrZQs_hI/AAAAAAAAOm8/wsNgRR4ycTsVbLZEwvGzdjkyISbBJ1pNQCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan53.jpg" width="256" /></a><a href="https://3.bp.blogspot.com/-kpazKVQdwSo/WFplrXSkpkI/AAAAAAAAOnA/aLp5hfuOjn0RYOGulRmTGvdVHp0ie5cnACLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan51.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://3.bp.blogspot.com/-kpazKVQdwSo/WFplrXSkpkI/AAAAAAAAOnA/aLp5hfuOjn0RYOGulRmTGvdVHp0ie5cnACLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan51.jpg" width="256" /></a></div>
<br />
<br />
Lilla ljudkalendern dag 21: bokstaven L<br />
<br />
<ul>
<li>Idag är det korsordets födelsedag. År 1913, just detta datum den 21 december, publicerade tidningen <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/New_York_World"><i>New York World</i></a> världens första moderna korsord. Ett tecken på att människan började få behov av tidsfördriv.</li>
<li>I korsord förekommer ofta svaret "L" på frågan "50". L är ju enligt romerskt talsystem symbol för den siffran. Till formen är dock (stora) L en 90-graders vinkel, (om man nu inte skriven den med snirklig skrivstil vill säga).</li>
<li>Dagens dikt innehåller vad vi kan kalla spexrim = något ansträngda rim som man själv, till en början, tyckte var riktigt spexiga.</li>
</ul>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-52799502297041985862016-12-20T21:14:00.002+01:002016-12-20T21:16:56.921+01:00Lilla ljudkalendern dag 20: bokstaven K<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-nWpu3QfM2Gs/WFlHRXc_r5I/AAAAAAAAOmY/SsSFE-T-GKgYkms90_cxr51QZXB003SDACLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan47.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a><a href="https://1.bp.blogspot.com/-7UQ1KrpzAko/WFlHRXO2tII/AAAAAAAAOmU/A6Ei0ngm3GYqsM5hFhr314P4IxgEUOOjACLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan49.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-7UQ1KrpzAko/WFlHRXO2tII/AAAAAAAAOmU/A6Ei0ngm3GYqsM5hFhr314P4IxgEUOOjACLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan49.jpg" width="256" /></a><img border="0" height="400" src="https://2.bp.blogspot.com/-nWpu3QfM2Gs/WFlHRXc_r5I/AAAAAAAAOmY/SsSFE-T-GKgYkms90_cxr51QZXB003SDACLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan47.jpg" width="256" /></div>
<br />
<br />
Lilla ljudkalendern dag 20: bokstaven K<br />
<br />
<ul>
<li>Den 20 december år 1483 trycktes den första boken i Sverige, <i>Dyalogus creaturarum moralizatus</i> (<i>Skapelsens sedelärande samtal</i>), en bok med fabler, tryckt av magister Johann Snell på Riddarholmen. </li>
<li>Idag är också Svenska Akademiens högtidsdag. Ordet är därför i fokus. Låt oss hylla det med snille och smak och en dikt om en av de allra äldsta formerna av folklig uttryckskonst, nämligen klottret. </li>
<li>Diktens kontenta framträder fräckt och frankt om man läser den med eftertryck. </li>
</ul>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-85608562543211006262016-12-19T18:06:00.001+01:002016-12-19T18:16:42.266+01:00Lilla ljudkalendern dag 19: bokstaven i<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-sucjzuwu-Qk/WFgOwu92xGI/AAAAAAAAOkc/QCt7DlAE1f48loa7ldaEWBD5uGvhuKQqgCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan39.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://4.bp.blogspot.com/-sucjzuwu-Qk/WFgOwu92xGI/AAAAAAAAOkc/QCt7DlAE1f48loa7ldaEWBD5uGvhuKQqgCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan39.jpg" width="256" /></a><a href="https://2.bp.blogspot.com/-qE3Knd3b5ec/WFgOwqvHXkI/AAAAAAAAOkg/5aN0Sx_r8f4u99gij_iAgMmY9vYhNgqhgCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan41.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://2.bp.blogspot.com/-qE3Knd3b5ec/WFgOwqvHXkI/AAAAAAAAOkg/5aN0Sx_r8f4u99gij_iAgMmY9vYhNgqhgCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan41.jpg" width="256" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Lilla ljudkalendern dag 19: bokstaven i</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
</div>
<ul>
<li>Till dagens namnsdagsbarn Isaks ära blir det idag en i-dikt. I är en liten viktig bokstav som finns i lite av varje, ingenstans och mitt i prick.</li>
<li>Minimalismen är en konstriktning inom bildkonst och musik som använder sig av begränsade motiv (lite som myggans bit).</li>
</ul>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-39198184062908820412016-12-18T13:29:00.001+01:002016-12-18T13:34:29.007+01:00Lilla ljudkalendern dag 18: bokstaven Q<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-nLEO33aEayM/WFZ3HI92CJI/AAAAAAAAOkE/GUgjOcEDFTYEj1G0UVKJRM4e3WHSl3JggCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan73.jpg" imageanchor="1" style="display: inline; margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="400" src="https://4.bp.blogspot.com/-nLEO33aEayM/WFZ3HI92CJI/AAAAAAAAOkE/GUgjOcEDFTYEj1G0UVKJRM4e3WHSl3JggCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan73.jpg" width="256" /></a><a href="https://1.bp.blogspot.com/-bzw99x_HrRM/WFZ3HDJkrzI/AAAAAAAAOkA/RbaSInD6vk8EYGvCGQFVPQzZcDYxvu3MQCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan71.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-bzw99x_HrRM/WFZ3HDJkrzI/AAAAAAAAOkA/RbaSInD6vk8EYGvCGQFVPQzZcDYxvu3MQCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan71.jpg" width="256" /></a></div>
<br />
Lilla ljudkalendern dag 18: bokstaven Q<br />
<ul>
<li>Idag, den 18 december 1976, alltså för 40 år sedan, hade dragshowen <a href="http://www.afterdark.se/" target="_blank">After Dark</a> premiär. Därför denna dikt om den lite speciella och sällan sedda bokstaven Q.</li>
<li>"Queer" är ett lite oklart begrepp som från början betecknade någon "excentrisk" eller "homosexuell", men som idag står för ett generellt ifrågasättande av heteronormen.</li>
<li>Ordet "unik" ses ibland med sin engelska / franska stavning: "unique".</li>
<li>Den trokéiska dikten (med upptakt på varje rad) har stavelsemässigt en spegelkaraktär med mönstret 3,4,4,3 betonade stavelser.</li>
</ul>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-66990949038664371942016-12-17T19:07:00.000+01:002016-12-17T19:22:41.315+01:00Lilla ljudkalendern dag 17: bokstaven F<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-Peec3cn6Jx8/WFV33jDjSoI/AAAAAAAAOjw/UPiSY9P8Qc0umJEX2jdObbatutcHM_TnQCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan27.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-Peec3cn6Jx8/WFV33jDjSoI/AAAAAAAAOjw/UPiSY9P8Qc0umJEX2jdObbatutcHM_TnQCLcB/s320/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan27.jpg" width="205" /></a><a href="https://2.bp.blogspot.com/-yHU2NCDc8aY/WFV33jCef8I/AAAAAAAAOjs/SRHhmCVoSe0qJBC42lmMvRYKAoGkAYFHwCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan29.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-yHU2NCDc8aY/WFV33jCef8I/AAAAAAAAOjs/SRHhmCVoSe0qJBC42lmMvRYKAoGkAYFHwCLcB/s320/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan29.jpg" width="205" /></a></div>
<br />
<br />
Lilla ljudkalendern dag 17: bokstaven F<br />
<ul>
<li>Den 17 december 1951 hade filmen Hon dansade en sommar premiär - en film där stranden, flickan och vassen förekommer, precis som i dagens dikt (för övrigt figurerar här en filur).</li>
<li>Fast min dikt handlar faktiskt bara om fonetik - alltså om hur F låter. F kan tolkas ljuda fint som vinden eller fånigt som när luften pyser ut ur en madrass: ffffffffff osv.</li>
<li>Trokéisk rytm, lite alliterationer och ett rimmönster som kan beskrivas som ABACCB (där de två sista raderna egentligen skall skrivas som en rad).</li>
</ul>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-62315896449777244912016-12-16T18:43:00.000+01:002016-12-18T13:32:05.429+01:00Lilla ljudkalendern dag 16: bokstaven C<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-g-amAdsvEJw/WFQZc_OmVqI/AAAAAAAAOjI/ioZYXxuI6CkHsT2lqPnOMAXdyMhiXZdxACLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan15.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://4.bp.blogspot.com/-g-amAdsvEJw/WFQZc_OmVqI/AAAAAAAAOjI/ioZYXxuI6CkHsT2lqPnOMAXdyMhiXZdxACLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan15.jpg" width="256" /></a></div>
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-f7x33Rm4MuQ/WFQZcw6-uhI/AAAAAAAAOjE/zAA8X-TtmXwhQ1ZmM8QnUlgBg9pVUtl5wCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan17.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; display: inline !important; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-f7x33Rm4MuQ/WFQZcw6-uhI/AAAAAAAAOjE/zAA8X-TtmXwhQ1ZmM8QnUlgBg9pVUtl5wCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan17.jpg" width="256" /></a><br />
<br />
<div style="text-align: justify;">
<br />
<br />
Lilla ljudkalendern dag 16: bokstaven C</div>
<ul>
<li style="text-align: justify;">På detta datum 1770 föddes Ludwig van Beethoven, eller om det var imorgon, fast alltså 1770; man vet inte. Hur som helst föddes Beethoven. Och dagens dikt ägnas åt bokstaven C och en ciceron som rockar loss på sin cembalo. Jag tror hon spelar Beethoven - ingen kompositör rockar som han. </li>
<li style="text-align: justify;">I dikten uppträder C i olika uttalsskepnader: som S (ciceron), som K (clou) och som två olika former av väsljud (chockar och cembalo).</li>
<li style="text-align: justify;">Ciceron = guide</li>
<li style="text-align: justify;">Clou = höjdpunkt (ofta vid något festligt tillfälle)</li>
<li style="text-align: justify;">Cembalo är ett klaverinstrument men också ett slags knäppinstrument eftersom strängarna knäpps genom en mekanik då man trycker ned tangenterna. Det knäppa med cembalon är att man inte kan spela med olika dynamik. Vill man att det ska låta mer måste man trycka ner många tangenter samtidigt; det låter väldigt knäppt. I sanningens namn bör jag nämna att när Beethoven rockade som mest, hade cembalon helt fallit ur modet och ersatts av det mycket finurligare hammarklaveret, där en hammare dänger till strängen när man trycker ner tangenterna. Ju hårdare man trycker desto hårdare slår hammaren. Detta passade den dynamiske Beethoven mycket bättre. Han slog som fan. Hammarklaveret kan på så sätt också fungera som ett slags slagverksinstrument.</li>
<li style="text-align: justify;">Ordet cembalo är egentligen metriskt en daktyl (lång-kort-kort) men får i denna dikt, genom att rimma på clou, mer karaktär av anapest (kort-kort-lång).</li>
</ul>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/oa1V3eiouEI/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/oa1V3eiouEI?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-52115409603910856.post-52876225222470446782016-12-15T10:45:00.000+01:002016-12-15T10:45:05.985+01:00Lilla ljudkalendern dag 15: bokstaven Ö<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-oo4tQe3KlVs/WFJfU2a9KeI/AAAAAAAAOig/4lrLf_AC7VkvzH1Ryx6s7k0hEWI6xojHACLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan119.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-oo4tQe3KlVs/WFJfU2a9KeI/AAAAAAAAOig/4lrLf_AC7VkvzH1Ryx6s7k0hEWI6xojHACLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan119.jpg" width="256" /></a></div>
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-MEI7JVc4Nto/WFJfU7JiLCI/AAAAAAAAOik/j_iT4YGaKeUHKE_788LnKzIBEKSJ6dzrQCLcB/s1600/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan121.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-MEI7JVc4Nto/WFJfU7JiLCI/AAAAAAAAOik/j_iT4YGaKeUHKE_788LnKzIBEKSJ6dzrQCLcB/s400/Y%2Bkan%2Btill%2Bytan121.jpg" width="256" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Lilla ljudkalendern dag 15: bokstaven Ö<br />
<br />
<ul>
<li>Idag för 50 år sedan, alltså 15 december 1966, dog Walt Disney. En av hans mest kända figurer gav visuell association till dagens bokstav - en rund kropp med stora runda öron.</li>
<li>Ö är ju en märklig bokstav som förutom att vara bokstav också är en ikon för ett landområde omgivet av vatten. I denna dikt har jag uppfunnit orden "havland" och "sjöland" som synonymer till ordet "ö".</li>
<li>Sista strofen handlar om något helt annat, nämligen det där ofrivilliga ljudet som kan råka komma ut från ens mun då man ställs inför ett påstående eller en fråga som man inte riktigt förstår: Öh....?</li>
</ul>
Unknownnoreply@blogger.com0